Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: ”Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."
De är glada, positiva och duktiga, och under de här två dagarna lär de mässans besökare massor, samtidigt som de förmodligen lär sig ännu mer själva. Det är hur roligt som helst, och en belöning i sig, att få jobba med dem.
Samtidigt: den här mässan - Sveriges största utbildningsmässa, med 22-25 tusen besökare är ett av de tydligaste uttrycken för en utveckling som jag måste säga är fullkomligt åt helvete. Utbildning och kunskap mer och mer som handelsvara. Med ett fint uttryck: utbildningens kommodifiering. Det handlar om precis vad det låter som: utbildning är numera någonting man säljer ungefär som man säljer en gammal kommod på auktion. Uppsala universitet har, liksom övriga universitet och högskolor, blivit ett varumärke, bevars. Antagligen levererar vi också, för att nu ta till ett annat inneord.
Utbildning, bildning och kunskap är i min värld någonting annat, och det gör faktiskt ont inombords när jag ser kommersialiseringen, som på en sån här mässa tar sig uttryck i större och flashigare monter, synas mer, ha finare give-aways (redan bara denna jävla engelska får mig att ladda min revolver...). Det är så fruktansvärt tragiskt vart det har tagit vägen.
Det är ärligt talat rent motbjudande, men naturligtvis är det ingenting jag kan göra någonting åt. Det är en utveckling som drivs av starka krafter. Och jag deltar genom mitt arbete i denna utveckling. Jag försöker rättfärdiga det hela med att påstå att det är "vi" - universiteten och andra anordnare av högre utbildning - som på mässan tillsammans visar upp det stora utbudet av högre utbildning och vägar vidare, som finns där för att ge svar på frågor om de vägar mässans besökare redan känner till, och för att visa dem vägar de inte visste fanns. Ja, det låter nästan vackert, eller hur? Men det blir allt svårare att invagga sig i en sådan illusion. Det enda jag kan göra är att försöka rädda min själ för att i morgon kunna möta min egen spegelbild, genom att i all tysthet lägga in min reservation - som vore denna utveckling ett demokratiskt beslut. Vilket vi ju alla förstår att den verkligen inte är.
Snart finns inget mer av allmännyttig verksamhet att sälja ut. Förskolor. Gymnasieskolor. Posten. Apotek. Äldreomsorg. Infrastrukturen... Ja, när de - de där de, som ställer till med allt - inte kan komma på något mer att sälja ut till rovgiriga s.k. riskkapitalister (löjlig beteckning, för de satsar ju sina pengar där det är absolut ingen risk alls eftersom det handlar om fullkomligt nödvändiga samhällsfunktioner) när de inte kan komma på något mer... då är det väl "vi": universitets- och högskolesektorn som står på tur. Och har vi sett någonting alls bli bättre genom denna utförsäljning, genom denna marknadifiering? Visa mig det så ska jag visa dig grisar som flyger och kvadratiska cirklar.
