Teneriffa 2011

En öl och en rök i Abades

Så har man varit på Teneriffa igen, då... Tredje gången i ordningen Petra och jag vintersemestrar där. Skönt att komma bort från kallmörka vintern ett tag. Playa de Las Americas, dit vi brukar åka är ett märkligt ställe. Kanske har det någon gång i tiden funnits någon sorts ursprungs-bebyggelse. Det är i såfall ingenting man störs nämnvärt av. Allt är uppbyggt kring turism. Det är hotell, barer, restauranter, nattklubbar och souvenirshoppar till förbannelse. Så varför åker man dit?

Förmodligen helt enkelt för att livet är lätt att leva, där. Om man har pengar. Dagen börjar med att jag handlar färskt bröd i en super mercado ett halvt kvarter från hotellet, vispar ihop en omelett och sätter på kaffe. Frukosten intages på balkongen, där en kackerlacka lagt sig att dö efter den tidiga morgonens giftbesprutning av poolområdet. (Nej, jag fotograferar den inte.) Den får ligga där den ligger. Tids nog kommer det en snäll tant, hojtar Hola!, bäddar sängar, torkar golv – inklusive balkongen - och forslar bort avdöda skadedjur.


 

Första gången vi sett vilda papegojor.
Klicka på bilden så kanske du också hittar en! 

Eftersom inget onödigt lönearbete (om vi nu inte ska räkna den snälla tantens) besvärar ens existens och upptar ens dyrbara tid, kan man sedan dricka öl vid poolen, ta en lång promenad, handla färsk fisk på Mercadona, ta en öl till vid poolen innan det är dags att smutta på en whisky medan fisken tillagar sig nästan alldeles själv i stekpannan, mumsa litet meijones en escabeche och bröd till förrätt, korka upp en flaska vin att dela till maten och inta allt ihop under gemytliga former och inspirerande samtal, lägga sig på sängen och läsa ett kapitel i en riktigt bra bok (separat blogginlägg om detta kommer), ta en middagslur, masa sig upp för att sitta på balkongen och skriva, därefter dricka kaffe och dela med sig av dagens läsning och egna litterära produktion, och sedan bara fortsätta samtalen tills mörkret sedan länge lagt sig, och man finner för gott att följa dess exmpel för att vakna i tid för att hinna starta om samma procedur innan snälla tanten hojtar sitt Hola!



En Dorada ryms nästan i stekpannan.
(En släkting finns ofta i svenska
fiskdiskar under namnet Sea Bream,
och gör sig bra på grillen, också!) 

 Det var som sagt inte första gången vi var där, och jag hoppas inte sista. Den här gången tyckte jag mig ändå märka av den ekonomiska nedgången i Europa. Inte riktigt lika fullsatt på barer och restauranter som sist. Det kan ju ha att göra med att vi tidigare.varit där före jul, och nu var det efter trettonhelgen. Men det är betydligt färre gatuförsäljare också. (Nej de säljer inte gator, men de vandrar runt på gatorna och packar på folk billigt tingeltangel). Den asiatiska hord av kvinnor som säljer konstiga små prylar med lysdioder på, var decimerad med säkert hälften. Så också gruppen av svarta killar som säljer solglasögon och smaklösa armbandsur.

Läste någon ekonomidebattör som menade att den tiden går mot sitt slut, när vi västeuropeer kan åka på långa semesterresor  till Teneriffa, Thailand och vart det nu bär av. Både p.g.a ekonomisk stagnation och av miljöskäl. Det är ju tråkigt kan man tänka, om det måste ta ett slut på de sköna semesterresorna... men det är inte vi som drabbas värst. Hur går det för befolkningen på ställen som t.ex Teneriffa, som är helt beroende av massturismen, den dag den upphör? Det vill jag inte riktigt tänka på. Och är jag med den dagen ska jag försöka vara glad över att det värsta jag för min del drabbas av är att inte få mina två veckor av sol och öl och bad!

Nedan helt enkelt litet övriga foton. Alla klickbara för större storlek.


Elcentralen på hotellrummet såg väldigt tillförlitlig ut...



Himmel och hav. Ständigt närvarande.



På Teneriffa tillber man Mammon.
Men för syns skull har man byggt en kyrkoruin i Abades.



Och här kommer Petra ångande ut ur ett av alla mammonstemplen.
Jag tror inte hon köpt något värre än vykort.



En gammal bekant sen englandstiden (91/92)
Lagom pris €12.95/liter.
Se bara upp för trumslagarna i eftertrupperna.

 

Petra njuter en mojito på en av alla barer
vid strandpromenaden.



Och här är mojiton i egen hög person.
Enda stället man får bättre sådana på är
troligen på vår veranda om somrarna.



Det är lätt hänt att utekvällarna blir sena, men då tar man helt
enkelt månbåten hem till hotellet.



Havsabborre, tror jag det här är, lade sig snällt i pannan...



...vilket den kanske inte skulle ha gjort, om den vetat sitt eget bästa.



På Teneriffa är det lätt hänt att man går litet
för långt. Både på det ena och det andra sättet.



Utanför hotellentrén väntar berget med ofattbart tålamod. Dag efter dag. Dag efter dag.