Sjörapport 2011 #10

Torsdag 18:e augusti

Idag skulle vi inte långt alls, så vi kunde ta det lugnt på morgonen. (När har vi inte gjort det under den här semestern?) Visa av erfarenhet såg vi ändå till att inte dra ut på tiden. Vind c:a 0 m/s... Kollade inombordaren som startade hyfsat snällt och verkade gå på båda cylindrar ungefär lika mycket i otakt som under merparten av semestern. Vad det var för fel som tillstötte mellan Bagghusbron och Elmsta är höljt i dunkel. Kanske var det så enkelt att vibrationerna p.g.a ojämn gång fick en dekompressionsventil att öppna. Vad vet jag... Ingenting igår och ingenting i dag.

Blygrå moln bakom oss när vi lämnar Elmsta.

Hur som helst gick vi för någorlunda motor och utan vind. Bakom oss tornade mörka moln upp sig, och det började kännas som någon sorts kapplöpning. Med vår krattiga dieselmotor var det ju helt klart vem som hade oddsen på sin sida. Snart började vi höra åskmuller, också. Klart obehagligt, men ingenting att göra åt saken. Bara att hoppas att dieseln skulle fortsätta att dunka på någorlunda, och att åskvädret skulle göra ifrån sig det värsta inne över land.

Någons lilla lilla sommarstuga...



...kanske den här doppingfamiljens



En liten fyr gör en glad

Funderade ett tag på om jag efter Väddösundet, istället för att gå nordväst mot Herräng skulle vika österut in mot Grisslehamn, för att låta åskvädret passera. Men som det inte verkade komma riktigt över oss bestämde jag mig för att gå mot Herräng i alla fall. Väl ute ur Väddösundet skulle det väl inte ta mer än en timme, hoppades jag.

Åskan kom närmare och blixtar följda av rejäla åskknallar med allt kortare mellanrum, men jag räknade sekunder och kom aldrig under tjugo, så de var på behörigt avstånd. Jag höll mig så nära land jag vågade och försökte hålla så gen kurs som möjligt, och c:a tre timmar efter att ha lämnat Elmsta kunde vi styra in i vår hemmahamn.

Som det inte var någon vind att tala om var det lätt att styra in i Fridas fålla. Här skulle vi bli liggande i kväll och över natten, för att i morgon städa ur och ta bilen hem, nöjda med en sagolik seglingssemester. Och som för att understryka hur härligt vi hade haft det klarnade det upp mot kvällen och vi fick en riktigt skön avslutningskväll i Fridas sittbrunn.

Vi fick en riktigt fin sista kväll i Fridas sittbrunn

Så var då vår första riktiga seglingssemester avslutad. Den har varit fantastiskt fin och verkligen gett det där som kallas mersmak. 11 dygn har vi legat ute, och inga problem med det. Det hade gärna  fått vara lika många till. Vi får se till att ta mer nästa sommar - det var både Petra och Frida överens med mig om!

Sjörapport 2011 #9

Onsdag 17:e augusti

Vi vaknade till en fin morgon i Furusund. Hade som vanligt sovit riktigt gott. Finlandsfärjorna hade passerat utan att ställa till med något besvärande svall. Jag var nästan litet besviken eftersom jag hade beskrivit så måleriskt för Petra hur Frida kastats omkring så att Johannes och jag nästan ramlat ur våra bäddar, medan allt löst liggande gods skramlat omkring huller om buller och levt om så det kunde ha väckt döda.

I Furusund ingick trådlöst bredband i priset (280:-/natt) det kan ju vara kul att veta till en annan gång. Vi har ju varken dator eller el i båten. Till nästa år måste jag ordna så vi kan nyttja elanslutningarna i gästhamnarna. Om inte annat så för att kunna hålla kylen igång. Att kunna ladda mobiltelefoner är inte heller så dumt.

God vind och solig himmel. Segling som bäst!

Lång skön frukost i solig sittbrunn. (Kanske vi tog det litet väl lugnt.)

Planen för dagen var tidigare att gå ut till Arholma, men väderprognoserna föreslog att vi nog skulle ta oss hemåt så snart som möjligt. Ända till Herräng idag skulle inte gå, men Elmsta vid Väddö kanal verkade realistiskt.

 Det blev lång, men också riktigt härlig segling. Sydlig vind, i början litet klen, men sedan vi kommit ut ordentligt och fått öppningar mellan öarna fick kvi god fart. Solsken gjorde inte livet sämre.

När vi efter några timmars segling hade kommit en bit upp i Björköfjärden, och närmade oss Väddö kanal, började det kännas som att det var mer sjö än vind, dock, så vi brände litet diesel och kom så småningom till Bagghusbron i alldeles rätt tid för öppning. Strax efter att vi passerat bron lade inombordarens ena cylinder av. Märkligt, på ner vägen var det just i kanalen som motorkracklet började... Vi gick vidare för vad som verkligen var halv maskin.

Precis när vi kunde se signalljusen på Elmstabron ringde min mobil. Det var brovakten som undrade var vi höll hus. Vi skulle missa öppning av bron! Det skulle betyda en timmes väntetid - och fånigt nog 5 minuter från gästhamnen där vi tänkt stanna för kvällen! Jag förklarade att vi strax skulle bli synliga från brovaktens håll, och att vi hade motorproblem som gjorde att vi dröjt. "Ja, sånt kan ju hända" svarade brovakten "kör på bara, så öppnar jag!" Stort tack till den snälla brovakten!

I gästhamnen, som visade sig vara stängd för säsongen - vilket inte betydde något värre än att vi kunde ligga där gratis - låg bara en båt, och vi kunde glida in i generöst tilltaget utrymme mellan Y-bommarna.

Solen har gått ner vid Elmsta gästhamn

Vardagslyx på blanka söndagseftermiddagen

(Tillfälligt uppehåll i sjörapporten.)

Mums!

Ugnsrostade klyftor av rödbeta (Änglamark ekologiska), bladspenat, chèvre, torrostade solrosfrökärnor, en persiljekvist (bara för att det råkade finnas) litet olivolja, balsamvinäger, svartpeppar och flingsalt. En handplockad tomat, och så en bit rostat bröd med vitlöks- och persiljesmör som blev över efter gårdagkvällens fina grill...

Så gott man kan ha det! Vardagslyx fast det är söndag.

Sjörapport 2011 #8

Tisdag 16:e augusti

Den här dagen hade vi tänkt satsade på Kapellskär, men som vi inte kom iväg förrän efter lunch, vid tvåtiden, och det var klen vind - om än sydlig, så som jag hade önskat - fick det bli Furusund.

Det trevliga tyska paret gick ut före oss och hamnade tyvärr i gruff med ett svenskt par i en Laurinkoster, då de i den trånga hamnen råkade krossa en lanterna för svenskarna. Debaklet löstes vad jag såg med att en ordentlig sedel bytte ägare.

Nå, vi låg längst in i fållan och jag kunde dra oss till den tomma platsen precis bakom oss, slå igång motorn och låta vinden, med litet hjälp av min båtshake, trycka Fridas för mot hamnens öppning. Betydligt lättare än förra gången vi låg här och vinden låg på från motsatt håll. Skönt också att inte behöva be laurinarna om hjälp. De verkade inget trevliga. Vi tog oss förbi dem utan problem, och vinkade ajö.

Färden mot Furusund var utan äventyr. Vi gick för motor med seglen uppe. Ett par möten med finlandsfärjor hade vi, men vi kunde hålla oss på behörigt avstånd, så inga problem. Väl i Furusund lade vi oss betydligt längre in än jag och Johannes gjorde i fjol, för att slippa det allra värsta av svallet från passerande monster (=finlandsfärjor). Tog exempel av de andra gästande båtarna och förtöjde med två tåtar i bojen. Säkrade jollen mittemellan.

Hamnkontoret

De färjor som gled förbi underkvällen kändes inte alls besvärande, men de var på väg ut. Jag mindes dem som om morgonen var på väg in som väldigt jobbiga. (Se inlägg från 2010: Stockholm-Furusund, Måndag 9 augusti.)

Finlandsfärja glider förbi sent om kvällen



Sjörapport 2011 #7

Måndag 15:e augusti

Nej det blev ingen tredje natt på Fjäderholmarna. Gråtunga skyar gjorde att det kändes bättre att bege sig norrut igen. Vinden låg dumt när vi skulle ut, men vi fick hjälp av en ensamseglande tysk som höll i tampen i fören medan jag drog oss ut till bojen. Inombordaren startade inte, så jag drog igång snurran, för att vi skull komma iväg. När vi väl var ute i farleden gjorde jag fortsatta försök att starta dieseln, och just som jag började tänka att nu har vi snart inget batteri kvar stånkade den faktiskt igång.

Planen var att passera Waxholm för att sätta segel efter den litet krokiga passagen strax norr om, och sedan ta oss till Furusund.  När vi närmade oss Waxholm började sikten vara så dålig att jag allvarligt övervägde att gå in i gästhamnen där för att hoppas på bättre väder nästa dag. Bestämde mig i alla fall för att gå vidare, men ha i beredskap att vända tillbaka.

Grått, grått, grått - och värre blev det

När vi kom ut i Trälhavet strax norr om Waxholm bättrade det sig något, så jag kunde hoppas på att vi skulle kunna gå vidare som vi tänkt. Vinden låg på från alldeles fel håll, så att sätta segel var inte att tänka på. Dieseln fick jobba på.

Att vi skulle ta oss till Furusund redan idag verkade uteslutet, så det fick bli Linanäs, där vi ju låg för bara ett par nätter sedan. När vi ett par-tre timmar senare ankom Linanäs låg där bara en båt i gästhamnen. Det var ju skönt, för som sagt är det trångt mellan bryggorna. Vi gled in fint och tog platsen längst in. Eftersom bryggan beskriver ett L betydde det att vi också kom att ligga längs med bryggan.  Det skulle ju underlätta för Petra om hon ville få fast mark under fötterna, men ganska skönt även för mig.

När vi gled in mellan Y-bommarna blev vi mottagna i fören av mannen från den andra gästande båten.
”Visst har vi setts förr?” sa mannen när jag räckte honom tampen i fören.
"Ja visst, i Gräddö för några dagar sedan. Du tog emot oss där också!" Jag skulle nog inte ha ha känt igen honom om det inte varit för en påtaglig tysk accent.
"Ja, Gräddö var det! Hej på dig igen!"


Man känner nog igen oss. Risiga gamla Vindö 30 är det inte så många av. Inte många orisiga, heller, när jag tänker efter. De flesta tycks ha både större och mer moderna båtar. Den absoluta merparten helt i plast, så vår Frida gör sig nog aningen bemärkt.

Vid det här laget har vi varit ute en hel vecka. Själv har jag vant mig och skullle, som det känns, kunna ligga ute hur länge som helst. TV, dator och annat man är van vid att ha tillgång till känns helt onödigt. Endast navigare necesse est. Petra är överens med mig om att så här kan man ju fortsätta att leva. Det är vår första riktiga seglingssemester, trots att vi haft Frida i två säsonger och Yrsa i fem  (eller sex?). Men tidigare har vi bara gjort kortare turer på några få dagar., och framför allt har det handlat om att segla upp till Rävsten där vi brukat ha hyrd stuga. Som det känns nu bådar det gott för kommande seglingar.

Samtidigt känns det skönt att vara på väg norrut igen. Vi behöver tre-fyra dagar till innan vi når Herräng, så även jag lär få mitt lystmäte. Kan man bara få be om litet sydlig vind, kanske?

Petra njuter av frukost i Linanäs. Men nu är det oordning i bildarkivet för dent här fotot är från föregående visit

Tilldragelser vid Fjäderholmarna (=Sjörapport 2011 #6)

Söndag 14:e augusti, den rafflande fortsättningen...

 I like work: it fascinates me. I can sit and look at it for hours. (J.K. Jerome)

Bildsviten nedan talar väl mer eller mindre för sig själva. Ett intressant skådespel var det! (Foton, som alltid, klickbara för full storlek):

Lilla Tråget töffade in mellan bryggorna...

...puffande en flotte med lyftkranen Starke framför sig

Lilla trågets besättning bestod bl a av en grodman med ögon i nacken

De letade efter någonting vid bryggan. Någon som tappat sin mobil, kanske?



Njae... en tappad mobil motiverar inte närvaron av Starke

 

Nu har det börjat hända saker. Rep har fästs och Starke får jobba



Oj! 

Efter väl utfört arbete ger sig Lilla Tråget och Starke in mot Stockholm med sitt fynd.
Kanske kan man hitta den på Blocket i morgon... Billigt.

Sjörapport 2011 #5

Söndag 14.e augusti

Vi hade bestämt oss för att ligga kvar två nätter i Gästhamnen på Fjäderholmarna, så den här dagen blev litet av vilodag. Lördag eftermiddag hade varit strålande solig och med tanke på att det var lördag kunde man ju misstänka att det skulle vara rätt fullt i hamnen. Visst låg det endel båtar där, men inga problem att hitta en ledig boj för aktern, och till kvällen gav sig i stort sett alla av. Efter att ha angjort och betalat hamnavgift (300:-/natt) tog vi oss till duscharna för att fräscha till oss litet (ja, Petra kravlade sig ur båten till slut!), vilket vi sedan firade på Rökeriet med ett par öl resektive Cinzano.

Petra nyduschad och fräsch njuter ett glas Cinzano på Rökeriet

Utsikt för över från Fridas sittbrunn

Utsikt åt andra hållet och litet senare på lördagkvällen

Men i dag var det alltså söndag, och vi hadeavtalat med Helena att hon skulle komma ut under dagen, vilket hon gjorde tillsammans med Victor. De medförde jättegod picnicmiddag och rödvin. Tack, tack, tack, o tack! Vädret hade blivit betydligt sämre sedan lördagen, men vi hade en lång trevlig kväll i sitbrunnen med första parkett till det helt oannonserade skådespel som försiggick i hamnen och dokumentationen av vilket kommer i kommande blogginlägg (cliff hanger!)

Helena funderar över vad som egentligen försiggår



Victor bidrog till samvaron med spirituella kommentarer



Sjörapport 2011 #4



Frida i Linanäs gästhamn

 Vi sov gott igen. Man gör gärna så i båten. Grannarna kom hem från puben och var tämligen gladfulla, men det störde inte värst. De var ju glada. ("Men Göran, hihihi...")

Jag passade på, under tidiga morgontimmarna - innan det var så mycket folk i farten - att tömma toaletten, igen. Det är som sagt inte roligaste göromålet, men det ska göras, och det är lättare och mindre osmakligt att göra det innan den blivit allt för full.


Petra gläds åt frukost i Fridas soliga sittbrunn



Det är trängre mellan bryggorna än det ser ut å fotot

 Vi tog det litet lugnare den här morgonen eftersom vi tänkte att vi inte skulle så väldigt långt, men iväg skulle vi, så efter frukost och efter att ha provianterat litet i den hyfsat välsorterade lilla butiken i hamnen var det dags att försöka komma ut. Lättare sagt än gjort. Vinden låg på rätt in mellan bryggorna, vi behövde styra upp rakt mot den och det var som sagt väääldigt trångt. Försökte med att backa ur vår fålla ner i den tomma mittemot, lägga rodret rätt och motorn på tomgång för att med båtshaken skjuta från i fören, snabbt skutta akteröver och ner i sittbrunnen för att lägga i växeln och ge gas. I teorin en bra taktik, men det blåste för hårt. Innan vi fått styrfart hade vinden sett till att vi hamnade med fören mellan y-bommarna igen.

Grannen (Göran) kom till undsättning, fick tampen i fören och drog mot hamnöppningen. Vet inte hur vi skulle fixat det utan den hjälpen... Tack!

Härligt väder med strålande sol. Vinden låg åt rätt håll, men avtog alltmer och vi lämnade dessutom de mer öppna fjärdarna, så framemot efermiddagen fick vi ta motorn till hjälp. Seglen fick sitta uppe. Efter Furusund började finlandsfärjorna dyka upp, men vi hade litet tur och slapp dem i de allra tightaste sunden. Jag hittade dessutom, för åtminstone en stund, en alternativ led att följa, där vi helt slapp dem.


Så lämnar vi Linanäs sönderblåsta flagga bakom oss

Sjörapport 2011 #3

Fredag 12 augusti

Vaknade efter att - den blåsiga natten till trots - ha sovit gott i Gräddö gästhamn. Det blåste fortfarande bra och som vinden låg skulle vi få litet besvär med att ta oss ut. Som väl var fanns det gott om plats och jag började planera att lossa från bojen i aktern för att försöka få Frida längs bryggan för att lättare kunna vända henne med fören utåt. Och vilken motor skulle vi hoppas på?

Jag provade inombordaren som till min förvåning startade alldeles snällt, och gick ungefär som vanligt. Kanske litet mera ojämnt än den gjorde innan vad-det-nu-var-som-hände vid Elmstabron. Min listiga plan för hur vi skulle ta oss ut behövde aldrig sättas i verket. En inkommande seglare höll tampen i fören medan jag drog aktern mot bojen, och kom tillräckligt långt från bryggan för att med ett lätt gaspådrag kunna vända ut från hamnen.

Det blev en riktigt fin dag med närmast majestätisk segling i god vind och mestadels sol! Kanske blev det ändå litet lång. Vi låg ute 8-9 timmar innan vi nådde nästa hamn. Petra tog korta stunder vid rodret, men mestadels befann jag mig där själv. Och jag klagar inte!  Men även av det mest njutningsfull aktiviteter kan man bli litet trött.

Petra vid rodret en stund igen

En flagga som fladdrat för ordentliga vindar

Linanäs på Ljusterö

Gästhamnen i Linanäs var litet tråcklig att ta sig in i. Y-bommar tackar man för, men trångt mellan bryggorna var det. Inte riktigt tänkt för 30-fots segelbåtar. Det gick bra i alla fall, men när vi väl låg tillrätta mellan bommarna tog det sin tid att förtöja. Efter en hel dags segling var jag var så trött så jag kunde knappt slå ett dubbelt halvslag, än mindre reda ut hur jag skulle förtöja för att Frida inte skule dunka fören i bryggan så snart det guppade litet. Efter det första skvalpet från en förbipasserande motorbåt blev jag tvungen att göra om.

I Linanäs fanns en pub, såg jag när vi seglade in, och  tänkte att jag skulle kunna få med mig Petra dit, men när vi väl kommit tillrätta kände jag att det ändå var skönast att hålla sig kvar i båten, och det verkade Petra vara helt med på. När allt kom omkring: vi hade ju ändå nyss fyllt på våra förråd, så vi led ingen brist.

Sjörapport 2011 #2

Torsdag 11 augusti

Petra till rors på väg genom Väddösundet ner mot Väddö kanal

Fin torsdagmorgon trots allt, så vi gav oss iväg. Med Petra vid rodret satte vi segel så fort vi kommit ut från Grisslehamn, och kunde vända söderut. Vi gick fint ner mot Väddö kanal.

När vi närmande oss Elmstabron startade inombordaren snällt igen, t.o.m med ena dekompressionsventilen stängd(!) och vi hade turen att komma precis lagom till bröppning. Hann bara lägga i ankaret i aktern och ringa brovakten så lyste det röd/vitt för broöppning beställd, redan innan brovakten svarat. Bron öppnade nästan med en gång och vi kunde dra upp ankaret för att ta oss igenom den öppna bron.

När jag lade i växeln och drog på en aning gas började motorn låta illa. Jag trodde ett ögonblick att vi skulle få motorstopp, men lyckades håll igång den, trots allt. Fort gick det inte genom bron, men desto långsammare. Trots den klena farten hann vi till öppning av Bagghusbron, och kunde ta oss ut på andra sidan utan att behöva ankra/lägga till.

Det var fint att gå genom kanalen. Jag har gjort det en gång tidigare, fast åt andra hållet. Det är litet speciellt, och inte vad man tänker när man tänker segling.

Efter Bagghusbron blev det mer segla av, i alla fall. God vind tog oss vidare söderut, och när först Björköfjärden och sedan Lidöfjärden öppnade sig gick det undan värre. I höjd med Gräddö kändes det som dags att ta sig i hamn, så Petra fick ta rodret ett tag igen medan jag drog igång snurran.(Dieselmotorn gick så krattigt på slutet i kanalen, så den hade jag inget hopp om.) Att gå för snurra är inte det roligaste sättet att färdas i gropig sjö, men ju längre in mellan öarna vi kom, desto lugnare blev det. När vi kom in mot gästhamnen låg det ändå på så att det kändes skönt att, efter att ha fångat en boj, få hjälp av en vänlig hamngäst att ta emot i fören.

Solnedgång vid Gräddö gästhamn

Sjörapport 2011 #1

Måndag 8 augusti - Onsdag 10 augusti

Så gav vi oss äntligen iväg, Petra och jag, för att förhoppningsvis få vår synnerligen välförtjänta segelsemester...

Kom ut till Herräng på måndag 8 augusti och fann att seglingsvindarna var som bortblåsta. Hade det funnits vind kunde vi ju ha hunnit till Grisslehamn, om inte annat. Låg kvar i Herräng, och vaknade till en tisdag med blygrå åskmoln på himlen, då och då en åskknall inåt landet. Dessutom lovade väderprognosen ordentligt byiga vindar med uppåt 15-17 sekundmeter. Ingenting vi absolut ville ligga ute i... Det blev sålunda att snällt stanna ytterligare en natt.

Eyjafjallajökul? Nej, men upptornande åskmoln i Herräng.

Ännu onsdag förmiddag var det ganska tveksamt väder, så vi tog bilen in till Hallstavik och handlade litet  saker som vi - dvs framför allt Petra - kommit på skulle vara bra att ha. Bl a en vattendunk med kran. Dessutom hade vi ju hunnit knapra på skaffningen, inte minst folköls- och vinförrådet, så det var bra att fylla på något.

Mycket praktisk grej!

Vi bestämde att vi skulle se till att ta oss till Grisslehamn, och satsa på att bli inregnade där ett dygn, innan vi kunde riktigt hoppas på att ta oss vidare. När jag fyllde vattendunken gjorde jag dagens - kanske veckans - goda gärning, och räddade en liten paddfamilj som hamnat i botten på ett plaströr som var nergrävt vid vattentappen. Alla småpaddorna blev jätteglada när jag fyllde röret med vatten så att de kunde kravla sig ur det. Jag tror att även den stora paddan blev glad, men det är svårt att veta med paddor. De är liksom litet buttra i grunden...

Paddorna kravlar lyckliga åt alla håll när de äntligen kan komma upp ur röret som hållit dem fångna

Passade också på att tömma toan innan vi skulle ge oss iväg. Inte roligaste syssla man kan tänka sig, men som det inte mönstrat på någon liten skeppsgosse att hunsa och ge de tristaste och mest motbjudande sysslorna fanns ju ingen annan råd än att själv ombesörja även sådana göromål själv.

Nå, så gav vi oss till slut iväg. Den gamla utdömda dieselmotorn dunkade på fint om än aningen ojämnt.

More to come...

Bir det nån segling nån gång, då?

Redan en bra bit in i augusti och ännu ingen segling! Kanonväder veckan som gått, och ingen segling! Två veckor semester förbrukade, och ingen segling! Vart ska det ta vägen? Tillbringade hur som helst ett dygn med knäckemackor och kokta ägg i Herräng. Solen stekte. Dygnet skulle gå ut på att städa (Frida har mer och mer liknat en stökig byggarbetsplats, med verktyg, brädlappar och färgpytsar drällande överallt), hänga på aktersnurran och att äntligen masta på.

Väl på plats hittade jag på ytterligare arbete, som jag ju egentligen visste om. Förpiksluckan behövde fixas. Det var glipor i den som jag (under tveksam inspiration av herr förre fridainnehavaren och fuskverkaren V) täckt med tredubbla lager maskeringstejp för att det inte ska regna igenom. Nu har det ju inte regnat överhövan på sistone, men det kunde man ju inte veta.

Dessutom hade lacken börjat flagna.Torsdageftermiddagen ägnades därför åt att skrapa rent, slipa och linolja (tvåkomponents epoxylack ska bort och riktig båtlack på). När jag påbörjat det arbetet upptäckte jag att herr V tätat den största glipan med silikon. Silikon har lika litet med trä att göra som med bröst. Det var ett pillrigt omständligt och tidsödande jobb att få bort eländet. Hittade en nästan förbrukad tub International Tät, som jag brukar använda under vattenlinjen på Yrsa. Med den fyllde jag de värsta gliporna innan jag strök hela luckan med linolja. Insåg lagom i efterhand att det egentligen skulle varit bättre att göra allt arbete klart, inklusive lackning före tätning, men gjort var nu gjort...

På kvällen hade jag telefonkontakt med Eric, som lovade komma ut nästa dag och hjälpa mig med mastningen. Yrsa hade jag ju mastat ensam, men Fridas mast är så tung att jag skulle aldrig klara det på egen hand. Onsdagkväll ägnades åt folköl,litet whisky, och P-O Enquist. Bra som vanligt.

Torsdag innan Eric kom hann jag med att, med hjälp av en granne på bryggan få på aktersnurran på den brädlapp jag arrangerat på badstegen. Den som hängt med på hela den här bloggresan minns kanske att Johannes och jag, när vi skulle segla Frida från Uppsala till Herräng, blev tvungna att i all hast hitta på ett sätt att hänga en utombordare i aktern. Nu har jag fixat samma grej, fast litet bättre (tror jag).


Årets uppgradering av aktersnurrearrangemanget

Den uppmärksamme uppmärksammar att snurran saknar stoppknappen som ska sitta precis där handtag med gasreglage fäster i motorn. Den hade gått sönder - förmodligen i höstas vid hemtransport -och det var ju ett aber eftersom snurran inte går att starta utan att man med tillhörande "nyckel" trycker upp stoppknappen. Efter att ha demonterat detaljen fann jag, som jag gissat, att vad stoppknappen gör är att åstadkomma kortslutning i elsystemet. Alltså var det bara att knipsa av elkablarna så gick motorn att starta. Hur får man den att stanna utan stoppknapp? Förslagsvisgenom att stänga luftskruven på tanklocket.

Nåväl... ännu ingen Eric, men jag tog mig iväg till mastkranen - per skönt dunkande inombordardiesel. Lyckades med egen muskelkraft få upp masten (jag förstår inte varför den ska väga så helvetiskt mycket, medan jag däremot förstår att aluminiummaster har sina onekliga fördelar) på vagnen och rulla iväg den till kranen. Medan jag förberedde masten, skruvade fast spridarna och såg till att alla vajrar, fall och annat bjäfs befann sig på rätt sidor om allt de kunde hamna på fel sida om dök Eric upp.

Det tog sin tid att få masten upprätt och att få alla vant och stag  fästa. Tungt jobb var det också. Riktigt tungt. Men tillslut var det mastat och klart. Jag fiskade upp ett par folköl ur kylväskan som faktiskt hållit dem nästan svala, och vi satte oss vid kajkanten, tog ett stopp och pratade en stund innan Eric måste åka hem, hans Marita hade ringt medan vi jobbade och rapporterat att vattenpumpen slutat fungera...

Men jag förstod att han var nyfiken på dieselmotorn, så innan han gav sig iväg drog jag igång den. Den lät fint. Problemet är att den läcker kylvatten, så efter bara en kortare tur har man tiotals liter oljigt och sotigt sjövatten i kölsvinet. Inte så kul. Det luktar illa, och det är naturligtvis skamligt att låta länspumpen trycka ut det rätt i sjön... Det måste jag få ordning på till nästa säsong. Eftersom killarna från Olsson Marin dömt ut motorn, och inte vill serva upp den, betyder det väl att jag måste få tag i en ny (gammal) motor. Hej och hå. Någon som har en fungerande Volvo Penta MD2 liggande?


Första lagret lack är lagt på förpiksluckan.



Frida mastad och klar för äventyr på de sju haven



Yrsa måste få vara med, också. Hon är alltid fin att se på.

Med alla dessa båtar, och allt den tid och det jobb jag lagt ner på dem - nog vore det väl som förgjort om  man inte kom ut att segla en vecka i alla fall...

Den danska resan - Naturalia #1

Jag har redan lagt upp foton på hägrar och småkryp, men det fanns mycket annan natur att njuta av. Lägger upp i tre omgångar så bloggarna inte blir så tunga för er med begränsad bandvidd. Inga ljudeffekter, ingen bakgrundsmusik, och inga onödiga kommentarer. Klickbart, förstås:

Sten på stranden

Sothöna i redet

Spår

Bokar fanns det många

Dammen där hägern huserar och sothönor simmar