Insikt

Thaiinspirerat. Inte starkt men smakrikt!

Det händer då och då, att jag inser att min bästa plats är i köket. Väldigt sällan dock, att det händer en onsdagkväll när det måste fixas lunchboxar för resten  av veckan. Men i kväll hände det.

Tonerna av P2 Live Klassiskt gjorde väl sitt till - och inte minst Also Sprach Zarathustra Med Sveriges Radios Symfoniorkester dirigerad av Daniel Harding... (youtube-klippet är en annan inspelning, men helt OK!)

Ja, vad mer kan man begära? Kanske att hela programmet är introducerat av Boel Adler, som jag blev så huvudlöst förälskad i vid Skeppsholmsfestivalen 19... ja vad kan det vara... jag var 29... 1987 blir det nog. Herre je, så länge sedan. Stan Getz hörde vi, minns jag. Det var som bomull för öronen efter en hel dags och kvälls jazz- och bluesbröt.

Ja, kunde det bli bättre? Och kunde förutsättningarna för god mat bli bättre?
Nej. Ja ja. Bra musik - bra mat. Intressant att lyssna på hela Also..., dessutom!  Det var länge sedan. Det skira slutet i relation till den bombastiska början... Bra är det. Och kanske lite publikfriande. Men är det bra så är det, och då behövs ingen ursäkt för publikfrieriet.

Gamla vänner

En gammal vän, Hasse, kastade ut en fråga på facebook om någon av hans vänner hade en elgura att låna ut för en punkspelning. Jag tror min Washburn Hawk blir perfekt! Den har stått undanställd i över fyra år. Jag hittade ju en drömgitarr - en 30 år gammal Ibanez Artist 80 - för överkomliga pengar lagom till 50-årsdagen, och sedan dess har både min Washburn och min Stratta i stort sett fått vila.

Washburn Hawk c:a -80

Jag köpte den här för rätt länge sedan, nu, när jag behövde en humbuckergitarr för litet vräkigare rockljud än Strattan ger. Och Di Marzio-pickuperna ger verkligen vräk så det räcker och blir över. Daniel som ofta använder mina gitarrer när vi repar, har hållit sig borta från den här, med hänvisning till de glödheta mickarna.

Men som den är utrustad med coiltap är den här gitarren himla mångsidig. Så det går att få ur den en rätt sprillig single coil-ton, också. om än litet mastigare än Strattan. Jag gissar att det till viss del beror på kroppens massa.

När jag plockade fram den, stämde upp den och pluggade in (i basförstärkaren bara för att det var den som stod närmast till) fann jag mig dock plötsligt och oväntat, varken i strattasprill eller Gary Mooresk metal-bluesvräk, utan i ett härligt mullig jazzträsk!

Den lär nog spela punk med den äran, också. En riktig all round-gitarr, den här gamla vännen! Det måste jag komma ihåg när den gamla vännen återlämnar den. Jag får be honom vara litet rädd om den... Punk... Vara rädd om.... hmmm... kanske borde tänka om beträffande att låna ut den?

Ett sista farväl

I morgon kommer Rainer och hämtar Yrsa till Åland, så jag skulle lägga henne i gästhamnen idag. Åkte därför till Herräng i går kväll för att ha en skön kväll för mig själv med båda damerna där ute. Rainer hade fixat iordning Yrsa riktigt bra, det bådar gott flör hennes framtid. Hon behöver inte en slarver till i ägarsuccessionen.

Trevligt att köra ut med nya gamla bilen, men det tar sin tid att få in in ryggmärgen var startnyckeln ska i... Och så får man växla på annat sätt. Saaben segdrar inte lika bra på 5:ans växel som Forden gjorde, så man får växla ner till 4:an litet oftare än jag är van. Däremot drar den på som attan på 5:an efter 90...

Hur som helst: Fantastiskt solig och fin kväll i Herräng. Blev litet avis på dem som gick ut/kom in med sina segelbåtar, men sånt är livet. Hade det fint i Fridas sittbrunn med litet gott att mumsa på och dricka därtill. Bröd, ost, ett päron - så mycket mer behövs inte för en fest i ensamhet. Och litet rödvin därtill.

Satt och läste i Patti Smith: Just kids tills det mörknat så att det inte gick att läsa längre. Sen kröp jag ner i sovsäcken och sov till åttatiden. Efter frukost packade jag ihop och flyttade Yrsa till gästhamnen. Där sade vi slutligt farväl till varandra. Nu var det på allvar och jag fick en liten klump i halsen. Blir litet tårögd medan jag skriver det här...

Det är något särskilt med den första, eller hur? Första båten, alltså. Inget annat.

Tog några sista foton på henne där hon låg. Tänkte på att jag inte har ett enda foto när hon seglar. Med bättre omständigheter än den här säsongen får jag väl ta mig över till Eckerö nästa sommar och se om hon är ute någonting...

Farväl Yrsa! Hoppas Rainer tar väl hand om dig, bättre än jag kunnat!

Illa tajmat

Bil behöver man när man har båt. Senaste bilen, Gula Faran hade jag tänkt skrota i höst efter upptagning av båt... Men det sket sig. Eller skar sig. D.v.s. all olja rann ur motorn och ett (eller flera) lager skar så det rykte...  Så nu har vi en annan bil, och den har kommit i vår ägo via diverse skumraskaffärer, tror jag. Men jag är så naiv och oskyldig, så bara det inte visar sig att billeändet i någon ände är stulet så klarar jag mig nog. Hur som helst här är pärlan!