Höstkväll i Herräng

Åkte ut till Herräng direkt efter jobbet i går. Det var dags att ta upp Frida och få henne färdig för vintern. Torrsättning är inget kul alls, och jag brukar dra på det, men nu hade jag bokat första upptagningshelgen. Det kändes i alla fall bra. En annan bra sak: bara en båt att ta upp! Yrsa står redan på land. På Åland.

Det började bra. När jag kom ut kunde jag konstatera att Sundell förstått att han skulle flytta Fridas vagn till platsen där Yrsas stått. Jag gjorde i ordning det som behövdes, pallade under så hon inte skulle tynga på de torrspruckna däcken. (Endera säsongen måste jag göra något radikalt åt det där. T ex ta bort hjulen helt och hållet. De behövs inte. Det Sundells truckar inte förmår flytta på... ja, det är nog helt enkelt meningen att det ska stå där det står.)

Solen står lågt när jag kommer till Herräng

Så över till Frida. Börjar med att kolla att snurran startar snällt. Det gör den. Låter den gå en liten stund efter att jag stängt choken, men stänger snart av. Hoppas den startar lika snällt i morgon!

Det har ju regnat en hel del, så  här behövde sannerligen pumpas läns. Inget att bekymra sig över. Bara att trycka på knappen... Trodde jag, ja. När jag kom ner i ruffen lade jag direkt märke till att laddningslampan (egentligen -dioden) lyste rött! Varför? Snabb koll visade att ett av lysrören i taket lyste svagt. Strömbrytaren är inte vad den borde vara, så det har stått krypström där sedan sist jag var ute. Skit, skit, skit!

OK. Tillbaks till bilen där jag till all lycka hade en ordentlig elkabel att koppla in i elskåpet närmast Frida. Fram med batteriladdaren, upp med batteriet (som badar till midjan i vatten) och koppla in. Laddarens mätare slår upp i 4A = tomt batteri. Med laddaren i borde jag kunna köra pumpen - men laddningsindikatorn -  dioden, alltså - lyser fortfarande rött. Varför? Jag begriper ingenting. Pillar på grejer och vrider på rattar och reglage. Ingen förändring.

Letar rätt på ett ämbar och börjar ösa, men det är inte så mycket man kommer åt på det viset. Dessutom är det omständligt eftersom jag är nere i ruffen och måste ösa över i en större hink som jag sedan får klätta upp i sittbrunnen med för att sedan tömma vid sidan av båten. Jag gör så gott det går, och tänker att antingen löser jag det här i morgonbitti innan det är dags för upptagning, eller så får jag ta upp henne med kölsvinet halvfullt med vatten och lösa det senare.

Slår på radion. Nähä. Inget batteri där heller! Det artar sig till en småtrist kväll. Ingen radio och läslampan i kojens huvudända har lika litet ström som länspumpen... Skit, skit, skit.

Sätter mig i sittbrunnen och begrundar situationen. Det mörknar snabbt nu. Ett alternativ är förstås att ta med sin bok och sätta sig på resurangen, men jag gör det bästa av situationen: skvätter upp en whisky i ett glas och stoppar pipan. Har det rätt skönt när allt kommer omkring. Men det blir en tidig kväll. Nya tag i morgon!

Fullmåne över mastkranen

Det är nog dags att krypa till kojs nu

15 sekunders uppskattat jobb (samt test av "hen")

Studentportalen är en fiffig grej där all möjlig information kan läggas upp för dem som går kurser vid Uppsala universitet. Men för att komma åt kursinformationen måste man vara registrerad på just den kursen. Och ibland händer det att en student är registrerad på en  kurs som samläser med en annan. Då blir det genast litet knepigt, för då kommer studenten inte åt den information hen behöver. Och när läraren skickar mejl till deltagarna får hen inte det mejlet. För hen är ju inte registrerad på just den kursen.

I sådana fall kan man - har jag nu lärt mig - skapa ett "samläsnings-tillfälle". (Ett fejkat kurstillfälle där man kopplar ihop de två kurserna.)

Tyvärr räcker det inte med det. Den stackars studenten som i själva verket läser en annan kurs kommer fortfarande inte åt informationen som finns på den första kursens sida.

Då säger man till läraren att hen måste kopiera från den första kursen och lägga i samläsningstillfället. Det har läraren naturligtvis inte tid att ägna sig åt - vilket rimligen tolkas som att hen inte vet hur man gör och inte heller tror sig om att kunna ta reda på det heller.

Då kan man erbjuda sig att göra det åt hen. Det är gjort med 5 enkla klick på datorn. Det har tagit mig långt längre tid att skriva detta än att förstå hur manövern skulle utföras och att utföra den. (När jag väl lurat ut det tog det kanske 15 sekunder)

Sällan har 15 sekunders arbete utfört åt någon annan gett så mycket uppskattning! Och jag kommer aldrig, aldrig någonsin att avslöja för berörd lärare hur enkelt det var och hur snabbt det gick. Hellre gör jag, om så skulle behövas, motsvarande några gånger till åt samma lärare. Och väntar mig var gång samma jublande uppskattning och tacksamhet för min nedlagda möda!

Saken är biff!

Saken var i det här fallet en laxsida på knappa kilot från COOP. Jag har ju med gott resultat testat fishcakes thaistyle tidigare, men som de inte föll hela hushållet riktigt på läppen, testade jag med litet mer traditionell kryddning dn här gången.

Schalottenlök - en av mina mer sentida ingrediensförälskelser - och bladpersilja kördes i den trogna gamla matberedaren. Riktigt så finfördelat som jag hade tänkt mig lyckades det inte bli, men fullt tillräckligt.

Därefter kördes laxen litet hastigt i samma gamla matberedare, som inte hade blivit yngre sedan sist. Bara helt hastigt. Jag ville ju inte att det skulle bli gröt av alltihop. Sedan rörde jag ihop det hela med salt, peppar, saft och rivet skal av en lime samt två äggvitor. Det blev litet för löst, tyckte jag, så jag pudrade i ett par matskedar vetemjöl.

Klickade upp smeten i stekpannan som förberetts med frikostigt med olja. Det lärde jag mig ju när jag gjorde fishcakes, att det måste vara så för att de inte ska fastna och gå sönder när man ska vända dem. Biffarna stektes på rätt hög värme. Alternerade mellan 5:an och 4:an. Har dock rätt slö spis...  

En saffranssås rördes ihop av en ekologisk äggula och universalingrediensen turkisk yoghurt. Och så ett kuvert saffran, förstås.

Men innan allt detta, hade jag sett till att få en långpanna med morot, palsternacka, rotselleri, lök, vitlök och fänkål i ugnen. Och dessutom potatisklyftor i microgrillen.

Smaklig måltid!

Aptitligare färger irl!

Jag blev rätt nöjd, får jag säga, och maten uppskattades även av övriga hushållet. Så himla omständigt var det inte heller.

Branden i Botan

Det brann i Botan i natt!

Det var en eld av kärlek och passion, för Katja och Staffan firade bröllop!

Så här såg det ut litet tidigare på eftermiddagen:

Kan man tänka sig en vackrare syn?

Daniel framförde First day of my life så att vigselförrättaren fann sig tvungen att förlösa församlingen med orden: "Det är tillåtet att applådera!" Och jag var visserligen inte den strålande vackra brudens stolta far, men väl den strålande bröllopsmusikerns! (Jag hade inte hört originalet tidigare - inte så att jag lagt det på minnet i alla fall. efter att ha letat upp det på you tube: Daniels framförande var bättre!)

En obligatorisk - men inte särskilt pliktskyldig - kyss

De nygifta lyckliga tu i ett regn av risgryn

Champagne hör till!

Efter middagen: Dans!

Brud poserar med moster

Förutom en kvardröjande festglädje och ont i huvudet när jag vaknade i morse hade jag bortåt 100 acceptabla till bra bilder på minneskortet , men det får räcka för nu

Titta vad som kom...

...med posten. Hurra för posten! Och hurra för Ginza som skickade den restnoterade CD-boxen så snart de fick in den. Jag har haft det bra med Patti Smith, Albama Shakes, The Who och Little Feat så länge. Men det var ju den här CD-boxen, den första i en serie om 4 vad jag förstått, som var anledningen till att jag alls beställde någonting.

Snyggt omslag

77 spår med de första elektrifierade bluesartisterna 1939-1954! Klingan spelade ett spår med Sister Rosetta Sharpe härom söndagen. Förutom att det var en riktigt kanonlåt slogs man av ljudkvaliten! Någon måste ha gjort ett jättejobb med att få ett sådant lyster i de gamla stenkakeinspelningarna!

 

När man vek upp den snygga förpackningen fann man till sin glädje ett "häfte" på 158 sidor, med information och historik kring var och en av de  77 artistera!

Snyggt uppslag, eller hur? Nu gäller det bara att få tid att lyssna.

Helgen

Tänkte skriva ett långt inlägg om diverse saker, Mat (fisksoppa. Mmmm....) Båt. Utombordare. Svamp. Och litet annat... Men skit samma.

Fick plötsligt loss  en timme i förmiddags, och gick ut och plockade litet svamp. En knapp timme i skogen allra närmast.

Trattisar, som vanligt, men också till min stora glädje, det bästa av allt: svart trumpetsvamp!

(Dokumentationen är från första halvan av skogspromenaden. Som vanligt hittade jag det  mesta på hemvägen, typ tjugo meter utanför tomten...)

Givande helg på många sätt! Nukastar man ig in i en vecka igen. ohu ohu!

Jungfrutur

Jag har knarkat Blocket hela sommaren på jakt efter en vettig cykel. Skulle väl haft råd att lägga 6-7000 på något trevligt nytt, men jag vill ha det bästa av två världar: racerstuk och möjlighet till skärmar - kanske rent av pakethållare - och det finns bara inte på detta århundrades racers... Jag visste också att det skulle vara japanskt: Centurion, Miyata eller Nishiki. Vet inte hur många cyklar jag ringt på,men antingen har de varit för stora eller så har de befunnit sig för långt bort och inte velat bli skickade med bussgods. Eller så har det varit hutlösa priser. Det är helt klart inte bara jag som gillar 80-talsracers.

Men för ett par veckor sedan kunde jag 1500:- fattigare trampa hem en Nishiki Tri-A. Litet skabbig var den, men jag slog till för att få saken ur världen. Sedan har den stått i ett av uteförråden i väntan på att jag skulle ta mig tid att fixa i ordning den. Och idag blev det äntligen gjort.

Nishiki Tri-A

Krängde på 28-millimeters däck istället för de torrspruckna 25-millimeters, som satt på  vid köpet. Skärmar fick den. Och så den trista nödvändigheten (eftersom jag tänkt köra till och från jobbet på den): ett bastant bygellås, som ungefär fördubblar cykelns vikt.

Eftersom vädret var fint skulle det naturligtvis provköras. Gav mig iväg en runda som jag gjorde då och då på den tid jag nöjescyklade: Ut till Salavägen, in mot Ströbylund, och så Börjevägen in mot stan, Hällbyvägen, cykelvägen under Bärbyleden och så upp i Berthåga. En runda på kanske 15 kilometer.Häng med en bit på vägen! Vi ackompanjeras - passande nog eftersom jag passerade Norrgården - av Lasse Hollmers Utflykt på Damcykel

(Musiken är hämtad från Looping Home Orchestra: Door, floor something window från 1993. Jag hoppas ingen rättighetsinnehavare tar illa upp. Att det brusar väldigt beror på att jag låtit fartvinden ligga kvar i ljudspåret på videoinspelningen.)

Ja, det här var kul. Hoppas på fler fina helgdagar för svettiga cykelturer!