Branden i Botan

Det brann i Botan i natt!

Det var en eld av kärlek och passion, för Katja och Staffan firade bröllop!

Så här såg det ut litet tidigare på eftermiddagen:

Kan man tänka sig en vackrare syn?

Daniel framförde First day of my life så att vigselförrättaren fann sig tvungen att förlösa församlingen med orden: "Det är tillåtet att applådera!" Och jag var visserligen inte den strålande vackra brudens stolta far, men väl den strålande bröllopsmusikerns! (Jag hade inte hört originalet tidigare - inte så att jag lagt det på minnet i alla fall. efter att ha letat upp det på you tube: Daniels framförande var bättre!)

En obligatorisk - men inte särskilt pliktskyldig - kyss

De nygifta lyckliga tu i ett regn av risgryn

Champagne hör till!

Efter middagen: Dans!

Brud poserar med moster

Förutom en kvardröjande festglädje och ont i huvudet när jag vaknade i morse hade jag bortåt 100 acceptabla till bra bilder på minneskortet , men det får räcka för nu

Rävstensemester #2

Liten fotokavalkad över vad man sysslar med en vecka på Rävsten:

Man fiskar förstås. Fisket var trögt i början, då det var kallt i vattnet, men så småningom lossnade det.  Då hade jag förstås bara ett tiotal metmask kvar i burken, men de gjorde god nytta!

För mig okänd fiskart som drogs upp sent den första kvällen.

Ett fång abborrar som plötsligt en kväll var på hugget.

Stilren uppläggning av abborre.

Man paddlar. Gräsö kanotcentral fanns på plats som vanligt. Och dem ger jag gärna litet gratisreklam. Förutom att kajakpaddling är ett skönt sätt att flyta runt i tillvaron på, är det alltid trevligt att prata med Alex som driver kajakuthyrningen.

Tyvärr pallar min ena armbåge inte med särskilt långa turer. Efter två-tre timmars paddling börjar den ömma betänkligt. Jag och Helena paddlade i alla fall runt ön en dag, och efter någon dags återhämtning gjorde jag en längre tur för mig själv. (Enmanskajak frestar inte på armbågen lika hårt som tvåmans, vilket kan verka litet konstigt, men det kan ju ha att göra med vem man paddlar i par med...)

Stack ut en ordentlig runda för mig själv

Man gör utflykter medförande matsäck (av somliga uttalat massäck). Denna veckas enda sådana utflykt kanske snarare skulle kallas för inflykt eftersom vi för ovanlighetens skull uppsökte en plats inåt Gräsö. Abborrarna högre upp i rutan räckte inte bara till lunch åt Petra, Helena och mig, utan även till de på Rävstenutflykter så oundgängliga knäckemackorna med potatis och gårdagens abborrester.

Petra njuter medhavd matsäck på liten roddutflykt

Man badar. Dvs om man inte är man i sällskapet. Hypotesen är dessutom värd att pröva, att det kan finnas ett samband mellan badbenägenhet och uttal av ordet matsäck.

Petra näckar

Och så kan man ju sitta på verandan om kvällen, smutta sin whisky och folköl medan man ser hur dimman lägger sig över ön, som ett fuktigt täcke.

På det hela taget en riktigt fin rävstenvecka.

Rävstensemester #1

Vi är långt in i juli månad och ännu ingen segling! Faktum är att båtarna inte ens är mastade och klara ännu. Det har varit för kasst väder, helt enkelt. Om en vecka har jag mera semester och hoppas komma ut på böljan den blå ett tag.

Vi hade tänkt segla Yrsa till Rävsten, men väder och MS-skov satte stopp. Petra blev inlagd för en kortisonbehandling i början av den vecka vi hade bokat stuga. Så bra att lillasyster Helena redan tidigare var inplanerad att hänga med ut några dagar.

Helena tar igen sig efter resa och promenad ut till Stångören

På klipporna låg inte bara Helena utan också en träbit

I motsats till träbiten kom Helena så småningom på fötter

Nästa dag hyrde vi kajak och paddlade runt ön.

Det är sällan man träffas så där och hinner sitta och prata och göra saker tillsammans, så det kändes värdefullt, och som att det kom något väldigt bra ut av det dåliga att Petra inte var med från början. Henne åkte jag in och hämtade på onsdagen, och det blev inte tillvaron sämre av.
 

Ett varv på kvarnhjulet - Vildmarksdag vid Kvarntjärn

En litet kul sak hände här om dagen. En tjej som hette Emma hade hittat till min blogg, och inlägget från Kvarntjärn förra sommaren. Hon frågade om hon fick använda mitt foto av kvarnen på en affisch för ett event - som det visst heter numera, det där som man förr kallade tillställning - vid kvarnen. Naturligtvis fick hon det, och då passar jag förstås på att göra reklam för... tillställningen: den årligen återkommande Vildmarksdagen vid Kvarntjärn

Emma var snäll och mejlade den färdiga affischen

I år kommer inte jag och Petra att åka dit, men det är något att hålla i minnet inför kommande år.  Det skulle verkligen vara fint att se den gamla kvarnen i funktion, och att köpa en påse mjöl som malts i den!

Hur som helst börjar man tänka över hur det fungerar i dessa tider:

Bygdeföreningen i Kvarnbergsvattnet vill ha ett fint foto på den gamla kvarnen. Då tänker man att de väl skickar någon att fotografera den? Nej, de sätter sig och surfar på nätet och hittar till min blogg!

Ganska lustigt är det, tycker jag. Men det är naturligtvis så man gör, och jag är mer än glad att kunna bidra. Hoppas nu att alla mina läsare den 21 juli i år drar till Kvarntjärn, dricker kaffe, käkar kolbullar, köper lotter och rågmjöl, och på alla sätt och vis stöder bygdeföreningen i dess verksamhet - som jag antar innefattar att hålla den fina skvaltkvarnen i stånd!

Och är det en fin sommardag är det en alldeles idylliskt plats och väl värd resan varän i vårt avlånga land den tar sin början. (Ja - om du, Gunnar, nu till äventyrs läser det här - den är värd en resa från det stora landet i väster, också!) Glöm bara inte att ta med myggstift!

Teneriffa, december 2011. Under ytan #2

Som sagt: det var svårt att hålla reda på kamerainställningarna. Jag hade försett mig med ett 16 Gb minneskort och trodde efter dykningen att jag hade bortåt 10 minuter videofilm. Haha! En sekvens på någon minut och två mycket korta. Skakiga och danna var de också. För att de alls ska vara sebara har jag redigerat dem till halvfart. (Jag fick p.g.a denna manöver lov att lägga på ljudet i efterhand. Det var ju om inte annat lärorikt.) Men följ med nu på en minut under ytan! (Om man tittar på Youtube istället kan man få större bild: http://www.youtube.com/watch?v=7WFHckHnseM)

Och mot slutet av dykningen en eftertraktad syn: en trumpetfisk (Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=cNYXt1jKQ78)

Med så uselt resultat - vad gäller foto och video - ångrar jag att jag inte bokade i Abades redan första veckan av vår vistelse. Då hade jag ju hunnit iväg en gång till (vilket jag gärna skulle ha gjort oavsett foto- och videoresultat).  Men jag tar det nästa gång. Det finns någon sorts poäng med att ha det kvar, också...

Teneriffa, december 2011

Fick problem med en kamera när vi var på Teneriffa sist, dvs 5-18 december 2011. Eller kanske det snarare var minneskortet som det blev problem med. Nu har jag med hjälp av ett gratisprogram, Recuva, som jag härmed kan rekommendera, fått tag i bilderna. (Formaterade kortet och lät programmet återskapa filerna.)

Kunde ha skrivit mycket om våra två sköna veckor, men tiden har runnit iväg, så jag  nöjer mig med att slänga upp litet foton med korta kommentarer.

Här ligger självaste Homer och tar igen sig!

I Los Christianos, en rätt bra promenad från vårt hotell...

...hittade jag äntligen var man köper nyfiskat!

Makrillas. Mycket mindre än de svenskvästskustska...

...men bara €3 för ett knippe, och väl så smakliga!

De här minns jag inte vad de hette...

...köpte ett par och de var också goda

Petra fick en ny kompis: Maria, som jobbade på hotellet...

...och fredagen den andra veckan bjöd vi med henne ut om kvällen.

Petra lägger inte näsan, men väl fötterna i blöt

Fish spa!

 

Mycket handlat på Hiperdino blev det



Petra fick en infektion i ytterörat, och blev så här glad sedan hon hämtat ut antibiotika på Farmacian

Tromsö i oktober

Tromsö ligger lååångt norrut, så det är klart man tar med sig ordentligt med kläder när man åker dit i slutet av Oktober. Tidig avfärd. Ankomst strax före lunch, och vad finner man? +17 grader i luften och strålande sol! Efter incheckning blev det lunch på Vertshuset Skarvens uteservering! Därefter mycket men roligt jobb med konferens i glada vänners lag. Hann sticka emellan med litet fotograferande (fotona klickbara för större storlek):

Flygbussen svänger ut från tromsö flygplats

Den obligatoriska utsikt-från-hotellrummet-bilden

En gammal träskuta...

...den måste jag naturligtvis inspektera litet mer i detalj

Kråkan tar första vakten

    

Axplock från onsdagens lunchbuffé



Skaldjursfat på fiskrestauranten



Smakar det så kostar det. I detta fall något i överkant...



Tillbaka på hotellrummet för att knoppa in



Torsdagmorgon #1



Torsdagmorgon #2



Sushilunch blev sista måltiden i Tromsö för den här gången







Uppsala-Krokom-Lillholmsjö, 22-23 juni 2011

Länge sedan var det vi hade norrlands- och bilsemester. Närmare bestämt var den sista 2007 varefter vi på sensommaren råkade impulsköpa segelbåt. Den har sedermera blivit två, varav den senare rätt stor,och somrarna har fyllts - liksom en stor del av denna blogg - av olika göranden med dessa. Nu hade ändå olika idéer och projekt lockat oss till en norrlandsresa denna sommar.

Onsdag 22 juni vid så där halv 12 satt vi äntligen i bilen och styrde kosan mot Krokom, där vi hade bokat campingstuga för en natt. Färden gick fint och midsommartrafiken hade ännu inte hunnit ta vid. Det är intressant det där att åka bil, och hur mycket man hinner prata med varandra. Radion var avstängd hela vägen, faktiskt. När vi seglar har vi också långa givande samtal, men de måste alltid avbrytas då och då för koll av sjökort, kompass eller gps, eller för att fixa någonting med seglen, dra igång motorn en stund eller så. Där vinner faktiskt bilen över segelbåten! (Men bara där.)



Solnedgång över Krokomsvikens camping



I Krokom blev vi ordentligt välkomnade av värdparet, först av den ena och sen av den andre. Kändes riktigt fint! Vi har campat där ett par gånger förut, men alltså rätt länge sedan. Kan absolut rekommendera campingplatsen. Den ligger vackert vid Indalsälven och en lagom rejäl dagsetapp från Uppsala (drygt 50 mil – mer tycker i alla fall inte jag om att köra på en dag). Jag hade funderingar på att stiga upp tidigt för att fiska, men sov som en liten gris tills det absolut var dags för frukost och avfärd.

Campingstugor är hur som helst en förträfflig inrättning! För ett par - några hundralappar bor man bara såå mycket skönare än i tält, och slipper dessutom besväret medd uppsättning och nedtagning av tältet!

 

Gästgivaregården i Lillholmsjö...

Nästa dag var det Gäddede som gällde, men på vägen skulle vi se om vi kunde hitta Petras morfars gamla – numera öde, men dock – gård i Lillholmsjö. Vi stannade till på gästgiveriet i Lillholmsjö, där vi drack kaffe och åt goda ostmackor (beställ dem på grovt bröd!) medan gästgivaren, Nils-Erik, själv kunde berätta att han mycket väl kände till n'Otto - farfaderns bror - som tagit över gården Sotbacken, och dessutom kunde hjälpa oss att hitta litet dokumentation, samt ge anvisningar till hur vi skulle hitta gården.

...har varit i drift sedan 1907

Vi åkte till Sotbacken för att fotografera och känna in litet energier men blev avbrutna av en gubbe som kom körande för att se vad det var för främmfolk som inkräktade. Var vi där för att vandalisera tro?

Jag gick ner till hans bil för att förklara vad vi sysslade med och då satt han naturligtvis med bilregistret i mobilluren, för att ta reda på vad det var för skummis som ägde den risiga mondeo som stod parkerad nedanför gården. När jag förklarat vårt ärende tinade han strax upp och blev riktigt meddelsam och kunde berätta litet om gården senare historik. Han hade telefonkatalogen i bilen och kunde ge oss numret till två personer som av allt att döma var dotterdöttrar till n'Otto. De bodde dock i Krokom, och vi var nu på väg till Gäddede så vi bestämde oss snabbt för att inte följa upp det spåret.



Sotbacken



Petra på Sotbackens farstutrapp



Bagarstugan som hör till Sotbacken



Efter fotosession på Sotbacken drog vi vidare till Föllinge där vi tryckte i oss varsin pizza – denna urjamtska nationalrätt - varefter vi dästa och danna körde vidare mot Gäddede under det att vi förundrade oss över vilken givande resa det varit hittills, och vilka trevliga och tillmötesgående människor vi träffat. 

Stay tuned! Mer i kommande inlägg.