Ett varv på kvarnhjulet - Vildmarksdag vid Kvarntjärn

En litet kul sak hände här om dagen. En tjej som hette Emma hade hittat till min blogg, och inlägget från Kvarntjärn förra sommaren. Hon frågade om hon fick använda mitt foto av kvarnen på en affisch för ett event - som det visst heter numera, det där som man förr kallade tillställning - vid kvarnen. Naturligtvis fick hon det, och då passar jag förstås på att göra reklam för... tillställningen: den årligen återkommande Vildmarksdagen vid Kvarntjärn

Emma var snäll och mejlade den färdiga affischen

I år kommer inte jag och Petra att åka dit, men det är något att hålla i minnet inför kommande år.  Det skulle verkligen vara fint att se den gamla kvarnen i funktion, och att köpa en påse mjöl som malts i den!

Hur som helst börjar man tänka över hur det fungerar i dessa tider:

Bygdeföreningen i Kvarnbergsvattnet vill ha ett fint foto på den gamla kvarnen. Då tänker man att de väl skickar någon att fotografera den? Nej, de sätter sig och surfar på nätet och hittar till min blogg!

Ganska lustigt är det, tycker jag. Men det är naturligtvis så man gör, och jag är mer än glad att kunna bidra. Hoppas nu att alla mina läsare den 21 juli i år drar till Kvarntjärn, dricker kaffe, käkar kolbullar, köper lotter och rågmjöl, och på alla sätt och vis stöder bygdeföreningen i dess verksamhet - som jag antar innefattar att hålla den fina skvaltkvarnen i stånd!

Och är det en fin sommardag är det en alldeles idylliskt plats och väl värd resan varän i vårt avlånga land den tar sin början. (Ja - om du, Gunnar, nu till äventyrs läser det här - den är värd en resa från det stora landet i väster, också!) Glöm bara inte att ta med myggstift!

Gäddede-Vilhelmina 26/6 2011

Efter ännu en natt i Gäddede packade vi ihop oss och drog vidare på vår resa. Next stop: Vilhelmina.


Tillbakablick




Blomma vid rastplats



Här blommade ännu visipporna

  

Stekenjokk



Trappstegsforsarna





Utsikt över Volgsjön



Gatstump i fina Vilhelmina



Vårt mål: Lilla Hotellet.

Kan man inte komma på någon annan anledning att åka till Vilhelmina är Lilla Hotellet anledning nog! Trevlig personal och mysiga rum. Här blir man alltid väl mottagen, och känner sig närmast som en i familjen - en som får litet bättre service.

Mitt enda förbehåll mot Lilla Hotellet är att de skruvat ner på tomtar och troll
til förmån för änglar. Men riktigt trollbefriade har de inte lyckats göra sig
Tack och lov!

Midsommardagen 2011, del 2

På väg tillbaka till campingen passerade vi Junsterforsen igen. Efter den lilla bäcken vid kvarnen tyckte vi att den här forsen hade litet mer att erbjuda.

Junsterforsen

Jag hade visserligen köpt fiskekort innan vi gav oss iväg för midsommarafton, men värst mycket fiskat blev det inte.(Bl. a. förstås beroende på - som tidigare berättat - att det tog oss större delen att dagen att hitta en lämplig plats att vistas på. ) Borde dessutom ha förberett bättre - t ex genom att ha skaffat metmask. Jag testade litet håglöst bottenmete med flera år gammal Gulp! som jag hittade längst ner i fiskeväskan. Men jag trodde egentligen inte på det. Bottenmete är inte min grej (jag tycker helt enkelt det är en trist metod) och den sortens bete har heller aldrig fungerat något vidare för mig.

Så jag hade väl tänkt mig litet mer aktivt fiske en stund nere vid campingen, när vi på senare delen av eftermiddagen kom tillbaka dit. Men innan jag hunnit komma i ordning dök Yngve - den ena av campingägarna - upp och erbjöd två fina nyuppdragna och pinfärska halvkilosöringar, gratis och franco. (Jag sa ju att det var trevliga campinginnehavare!) Vi tackade och tog emot. Vem vet om det hade blivit någon kvällsmat annars! Och som jag sa till Yngve:

- Nu kan jag i allafall lugnt komma tillbaka från semestern och säga att jag "fick fisk". 

Fina fisken...

...och dess slutliga öde

Grillen tändes, potatis kokades, och vi fick så småningom våra fiskar varma. Det smakade förträffligt. Petra hade tidigare på dagen plockat i sig litet sill och  potatisrester medan jag packade ihop tält och grejor borta vid vindskyddet. Men själv hade jag inte fått i mig någonting sedan frukost, så jag var uthungrad. Ändå blev faktiskt litet kvar att lägga i kylboxen att ha på matsäcksmackor nästa dag!

Kvarnjakt om midsommardagen 2011

Campinginnehavarna i Gäddede hade berättat om att det skulle finnas en skvaltkvarn i närheten av Kvarnvattnet. Eftersom Petra och jag så här vid mogen ålder kommit att utveckla ett gemensamt och brinnande intressen för just gamla kvarnar, ville vi naturligtvis besöka denna. En skvaltkvarn är en enklare form av vattendriven kvarn. Vattnet som driver skovelhjulet leds in under kvarnen där det sätter fart på ett vertikalställt skovelhjul. Detta driver i sin tur en axel som utan någon ytterligare utväxlingsanordning driver runt kvarnstenen, enligt min enkla skiss nedan:

Direktdrift.
Axeln driver runt den övre kvarnstenen, löparen, medan den undre, liggaren är fast.

Vid vägen i närheten av Kyrkbolandet (inte "Kyrkbollandet", som det står i vår nyinhandlade bilkarta, vilket ortsnamn ju kan ge både den ena och den andra märkliga associationen) stod en fin informationsskylt vid en väg som ringlade sig uppåt berget.


Vi följde vägen upp på berget, och plötsligt tog den slut. Ingen kvarn! Skulle den tröttsamma historien från gårdagens vindskyddsletande återupprepa sig? Nja... inte dags att ge upp hoppet riktigt än. Längs vägen hade vi passerat en parkerad bil, så vi återvände till den, jag steg ur bilen och in i skogen för att reka litet. Ett femtiotal meter in fann jag faktiskt några mycket små och oansenliga timmerbyggnader, vara av den ena var en kvarn! Nog tycker jag de hade kunnat kosta på sig en liten skylt där vid skogsvägen också, när de nu hade planterat en så stilig informationstavla nere vid huvudvägen!

 Idylliska Kvarntjärn



Här forsar vattnet ner mot kvarnen

Kvarnhuset är byggt rakt över bäckfåran

Ingen människa sågs till vid kvarnen, men den var dess bättre olåst, så vi kunde gå in och beskåda dess innanmäte:

Kvarnstenarna och kvarntuten genom vilken säden matas in 

En enkel eldstad fanns också i kvarnhuset

Spiselkransen

När vi tittat och fotat färdigt kom jag ihåg att jag ju hade min nya fina smartphone, som jag blev pålurad dagen innan vi åkte från Uppsala, och gjorde en liten videopanorering. (Slå på ljudet!)

Det kommer mera...

Midsommarafton på Piren i Bränna

På fredag efter frukost checkade vi tillfälligt ut från Gäddede camping och tänkte, med hjälp av en inte allt för detaljerad fiskekarta, hitta oss ett vindskydd vid vattnet där vi kunde tillbringa midsommarnatten (fast den egentliga hade ju varit redan onsdag/torsdag). Men först ville vi försäkra oss om att vi skulle ha ordentligt med ved för natten. Ofta säljer bensinmackarna även den sortens bränsle, så vi stannade till vid macken men det syntes inga tecken på att de skulle ha säckar med ved att sälja.. Jag gick i allafall in och frågade tjejen i kassan om hon visste ifall det fanns någonstans man kunde köpa litet ved. En annan kund bröt in:


- Det är ju Kjell Jonsson <eller vad det nu var han hette> som säljer ved här. Om ni följer efter mig med bilen ska jag visa var det är!


Jag hoppade in in bilen igen och svängde ut och följde efter. Det visade sig vara inte långt alls. Vår tillfällige ciceron stannade, klev ur bilen och stegade fram till ytterdörren. Det såg inte ut som att någon var hemma, men strax efter att vi ringt på kom en litet luggsliten man och öppnade. Jag förklarade mitt ärende.


- Mjaaa... veden har jag ju ute i Junsternäset.

Jag började ana att den här mannen nog snarare handlade med vagnslaster av ved än med enstaka famnar, så jag förtydligade:


- Jaha... ja, vi behöver inte värst mycket, alltså. Vi tänkte tillbringa natten vid något vindskydd, så bara så vi klarar oss till i morron.


- Ja ja... Jo, så mycket har jag nog här, men har du nån säck eller nånting att ta den i? Eller, kommer ni tillbaks hit så kan ni få låna en balja, om ni kommer tillbaks med den.


- Ja visst! Vi har bokat stuga på campingen och kommer tillbaks i morgon!


Vi gick till hans vedbod. På baksidan av huset låg rejält med ved upptravad, men den var inte så torr, sa han. det fanns bättre i boden. Vi gick in i en stökig ved- och redskapsbod och fyllde en rejäl plastback. 50:- skulle det kosta. Jag hade inte mindre än hundralappar, så jag gav honom den och sa att det var OK för min del.


- Ja, då kan du ju fylla på så mycket du vill från den som ligger här ute.


Jag lade upp rejäl råge på backen med ytterligare vedträn, och fick dessutom tips om var vi kunde hitta ett bra vindskydd. Det visade sig ändå vara lättare sagt än gjort. Vi körde ut vägen längs Kvarnbergsvattnet och efter att ha kört över Junsterforsen  provade vi utan framgång fem långa slingrande skogsvägar ner mot sjön. Det blev eftermiddag - jag frestas nästan säga att det blev afton och det vart morgon, men riktigt så illa var det inte - vi blev  hur somhelst trötta, hungriga, modstulna och frustrerade och jag fick huvudvärk... Många fiskevårdsområden skyltar ordentligt till vindskydd och fiskeplatser, men inte här inte... Vad farao, vill de inte ha några fisketurister?


Vi orkade inte längre njuta av den fina utsikten, men jag stannade på några ställen och fotade pliktskyldigast genom nerdragen sidoruta.

Vy tvärs över Kvarnbergsvattnet

Jag studerade på den uppenbarligen rätt värdelösa karta jag fått när jag köpte fiskekort, och såg att det någon mil längre fram skulle ligga ett vindskydd rätt nära vägen. (Men varför skulle vi tro på det?)


Vi bestämde oss ändå för att ge det en chans innan vi tog matpaus bara var som helst. Men innan vi kom fram dit såg jag på långt håll en långsmal udde, nästan som en pir som gick ut i sjö, och längst ut på den - ett rejält vindskydd! Nu gällde det bara att det  fanns bilväg ända ut på piren, för det skulle vara för långt för Petra att gå, och om jag skulle få dit all ved, tält, sovsäckar, mat och allt vad vi kunde behöva för natten skulle jag få gå bra nog många vändor. (Bra nog är ett typiskt och högst användbart jamtskt uttryck som just dök upp som en reminiscens.)


Jodå, det gick faktiskt någonting som liknade en väg ut på piren.Snårig och igenväxt med sly som skrapade grenar och kvistar längs bilens sidor. Vilken tur att vi för den här semesterresan inte tagit fordonsparkens flottaste bil med den blankaste lacken... Väl längst ute på piren tyckte vi väl inte att det var riktigt vårt önskeställe. Vi ville gärna känna oss ifred, men här var det närmast full insyn. Dessutom var det fruktansvärt skräpigt, och på ena sidan vindskyddet stod en överfylld soptunna kring vilken låg och mängder av sopor som fåglar och andra djur rotat i. Nu var vi i alla fall här så vi inrättade oss så gott vi kunde och bestämde oss för att här skulle det firas midsommar!


Det klassiska Tarfala-tältet från 70-talet hänger ännu med

Efter att ha rest tältet tände vi vår midsommarbrasa och drygade ut inhandlad ved med kottar

Naturen höll sig toget till den blågrå färgskalan

Potatis kokades på trangiaköket. Sill, ägg, kaviar, knäckebröd och några huttar OP fulländade den något försenade midsommarlunchen. Efter det satt vi uppe, pratade och sjöng - fast vi hade svårt med texter - tills vi gjort slut på all ved, men innan dess någon gång på nattkröken ställdes det även till med vegetarisk grill.


Platsen vi hittade heter Piren i Bränna och består sannolikt av rester från täljstensbrottet några km närmare Gäddede

När all ved, någon gång fram på småtimmarna brunnit ut, kröp vi in i tältet och ner i sovsäckarna och  sov några timmar innan det blev dags för midsommardagens äventyr.

Mot Gäddede 23/6 2011

Efter pizza i Föllinge bar det vidare mot Gäddede. En kaffepaus på naturcamping vid Alanäs gav tillfälle till litet fotande igen. Bl a var det en lustig liten växt vid strandkanten som pockade på macroaktivitet.

Vy över vattnet från får rastplats.
Vädret som synes inte det allra bästa, men för färgfoto
är ljuset i mitt tycke helt oslagbart...

...och ger mättade fina färger!

En lustig liten blomma växte på stranden

Stärkta av koffein och havrekakor tog vi oss vidare, och framemot kvällskanten anlände vi Gäddede. Campingplatsen ligger alldeles i kanten av samhället, vid Kvarnbergsvattnets östra ända. Där blev vi varmt och hjärtligt välkomnade av innehavarna som var ett synnerligen trevligt par med vilka det inte var några problem att prata bort en stund. Man kände sig som vore man en gammal bekant. Vem påstår att norrlänningar är trögpratade?

Yngve och Lili-Mari. Trevliga campinginnehavare!

Vi checkade in i den synnerligen enkla campingstuga jag förbokat, åkte och tog ut kontanter, för vi började misstänka att ju djupare in i skogarna och ju högre upp i fjällen vi tog oss desto mindre nytta skullevåra visakort göra. (Annat om vi varit försedda med American Express, förstås.) Bankomaten satt på väggen till byns musikaffär: Frost musik. De har en webbutik (följ länken) och nästa gång jag behöver något litet, som en effektpedal eller så ska jag överge musikverkstan för ett ögonblick och beställa från Gäddede!

Jag blev riktigt tagen av det faktum att det fanns en musikaffär i lilla Gäddede!

Efter den lilla resan fick man äntligen parkera bilen och få sig en öl. (Finns det verkligen någonting sådant som en öl?) Därefter litet kvällsfika innan vi kröp upp och ner i våningssängen.

Petra bänkad utanför campingstugan. Mer tillfreds med tillvaron än hon ser ut på bilden.

Nästa dag var midsommarafton. Den tänkte vi tillbringa på annat sätt, men mer därom i kommande inlägg!

Uppsala-Krokom-Lillholmsjö, 22-23 juni 2011

Länge sedan var det vi hade norrlands- och bilsemester. Närmare bestämt var den sista 2007 varefter vi på sensommaren råkade impulsköpa segelbåt. Den har sedermera blivit två, varav den senare rätt stor,och somrarna har fyllts - liksom en stor del av denna blogg - av olika göranden med dessa. Nu hade ändå olika idéer och projekt lockat oss till en norrlandsresa denna sommar.

Onsdag 22 juni vid så där halv 12 satt vi äntligen i bilen och styrde kosan mot Krokom, där vi hade bokat campingstuga för en natt. Färden gick fint och midsommartrafiken hade ännu inte hunnit ta vid. Det är intressant det där att åka bil, och hur mycket man hinner prata med varandra. Radion var avstängd hela vägen, faktiskt. När vi seglar har vi också långa givande samtal, men de måste alltid avbrytas då och då för koll av sjökort, kompass eller gps, eller för att fixa någonting med seglen, dra igång motorn en stund eller så. Där vinner faktiskt bilen över segelbåten! (Men bara där.)



Solnedgång över Krokomsvikens camping



I Krokom blev vi ordentligt välkomnade av värdparet, först av den ena och sen av den andre. Kändes riktigt fint! Vi har campat där ett par gånger förut, men alltså rätt länge sedan. Kan absolut rekommendera campingplatsen. Den ligger vackert vid Indalsälven och en lagom rejäl dagsetapp från Uppsala (drygt 50 mil – mer tycker i alla fall inte jag om att köra på en dag). Jag hade funderingar på att stiga upp tidigt för att fiska, men sov som en liten gris tills det absolut var dags för frukost och avfärd.

Campingstugor är hur som helst en förträfflig inrättning! För ett par - några hundralappar bor man bara såå mycket skönare än i tält, och slipper dessutom besväret medd uppsättning och nedtagning av tältet!

 

Gästgivaregården i Lillholmsjö...

Nästa dag var det Gäddede som gällde, men på vägen skulle vi se om vi kunde hitta Petras morfars gamla – numera öde, men dock – gård i Lillholmsjö. Vi stannade till på gästgiveriet i Lillholmsjö, där vi drack kaffe och åt goda ostmackor (beställ dem på grovt bröd!) medan gästgivaren, Nils-Erik, själv kunde berätta att han mycket väl kände till n'Otto - farfaderns bror - som tagit över gården Sotbacken, och dessutom kunde hjälpa oss att hitta litet dokumentation, samt ge anvisningar till hur vi skulle hitta gården.

...har varit i drift sedan 1907

Vi åkte till Sotbacken för att fotografera och känna in litet energier men blev avbrutna av en gubbe som kom körande för att se vad det var för främmfolk som inkräktade. Var vi där för att vandalisera tro?

Jag gick ner till hans bil för att förklara vad vi sysslade med och då satt han naturligtvis med bilregistret i mobilluren, för att ta reda på vad det var för skummis som ägde den risiga mondeo som stod parkerad nedanför gården. När jag förklarat vårt ärende tinade han strax upp och blev riktigt meddelsam och kunde berätta litet om gården senare historik. Han hade telefonkatalogen i bilen och kunde ge oss numret till två personer som av allt att döma var dotterdöttrar till n'Otto. De bodde dock i Krokom, och vi var nu på väg till Gäddede så vi bestämde oss snabbt för att inte följa upp det spåret.



Sotbacken



Petra på Sotbackens farstutrapp



Bagarstugan som hör till Sotbacken



Efter fotosession på Sotbacken drog vi vidare till Föllinge där vi tryckte i oss varsin pizza – denna urjamtska nationalrätt - varefter vi dästa och danna körde vidare mot Gäddede under det att vi förundrade oss över vilken givande resa det varit hittills, och vilka trevliga och tillmötesgående människor vi träffat. 

Stay tuned! Mer i kommande inlägg.

Hurtigruten

Jag fick tillfälle att åka en bit med Hurtigruten förra veckan. Mars månad kanske inte är den mest lockande för kryssningsresor längs nordliga delen av Norges kust, men just därför desto mer intressant som upplevelse.

Förutom det lilla konferensgäng på 7 personer jag hörde till befolkades båten - eller snarare båtarna, för vi åkte ett dygn söderut till Lofoten med en båt, och sedan ett dygn tillbaks till utgångspunkten Tromsö, med en annan - huvudsakligen av tyska turister i vad som föreföll yngre pensionsåldern.

Vi hade lagt vårt sammanträde på Hurtigrutten för att vi ändå skulle träffas i Tromsö, vilket visade sig så här under lågsäsong vara inte dyrare att ta en tur med båten än att alla skulle inkvarts på hotell. I realiteten var det nog faktiskt betydligt billigare. Och då kan vi inkludera lunchbufféer ett bra snäpp över t ex finlandsfärjornas.

Urval från lunchbuffén: Musslor, skaldjurssallad,
grillad kyckling, klyftpotatis...

Hurtigruten går mellan Bergen och Kirkenes, och ska man åka hela vägen tar det sex dagar. Jag undrar hur många kilo man skulle hinna lägga på sig under den tiden, för vad har man att göra på en båtlkryssning, annat än att äta och dricka, sitta i en fåtölj och läsa, tittar ut genom fönstret och kanske gå ut en stund på däck för litet frisk luft? Nej, två dygn kändes lagom.

Min favorit från lunchbuffén blev i alla fall  lättrökt hälleflundra i tunna skivor som nästan smälte i munnen. Till frukost rökt lax och kokta ägg...

Vädret var väl inte det bästa just de dagar vi var ute, men visst var det litet exotiskt att vara ute på sjön i snöoväder. Och naturen är dramatisk med fjällen som störtar sig rakt ner i fjorden. Eller om det kanske är havsbotten som reser sig rakt upp mot fjälltopparna, Jag vet inte. Skönt i alla fall att inte vara där med sin egen lilla segelbåt. Nedan ett fåtal av de drygt 200 foton resan bl a resulterade i (merparten ganska lika: hav, mörka moln, fjäll). Som vanligt är fotona klickbara för större storlek.

Utsikt från flyget mellan Oslo och Tromsö



Tromsö om natten

Väl ute på sjön blåste det bra. Antagligen ännu bättre på fjälltoppen 



En och annan bro gick vi under



Hamnen i Svolvaer på Lofoten, där vi gick i land



På den pittoreska restauranten i Svolvaer trakterades vi bl a medvad som kallades "valskinka".
Trots moraliska betänkligheter betydligt kostligare än vad det benämndes!

 

På återvägen passerade vi bl a Finsnes där denna fyr finns till beskådande

Åter i Tromsö. En liten bit av stan.