Ägnat merparten av den här veckan åt att vara sjuk. Gjort det bästa av situationen och ägnat mig åt tre saker: Sova, dricka te, läsa böcker. Sistlidna höst var Hasse Carstensen här och lånade trummor och en
gitarr för en kort spelning med det tillfälligt återförenade Butter Utter. (Spelningen ligger i min kanal på tuben - publicerat deni bloggen tidigare, men den är värd att återpubliceras):
Det var riktigt roligt att träffas igen efter så lång tid. Synd att han ska bo så himla långt bort från Uppsala. Gävle... det är ju halvvägs runt jordklotet, ju.
Hur som helst fick jag då en liten trave böcker av Hasse. Sedan tidigare har jag bara läst hans debutroman, Efter herr van Damme (-96). Nu tog jag itu med den inte avskräckande omfångsrika Poker mongo (-08). Baksidestexten klassificerar den som ungdomsroman. Ja, kanske det. Jag tyckte den var helt OK för en snart 55-åring att läsa en dag när skallens huvudsakliga innanmäte verkade bestå av snor.
Jag kan ingenting om poker, men hade ändå behållning av den bärande idén i boken, att livet kan (eller snarare inte kan) levas som ett pokerparti. Och när sista bladet var vänt, kom jag på det: Jag har hört Hasse - som undervisar i skrivande på Västergs folkhögskola - i någon intervju (som borde finnas på tuben men jag kan inte hitta den just nu) ge sin medicin för hur man kommer igång med sitt skrivande: Plagiera! Debutromanen, menar han själv, är hans egen version av en Patricia Highsmith-roman... (Jag knäckte inte koden då. och minns inte om det var tidigare eller senare jag slukade allt av Highsmith.)
Det var nu länge sedan jag läste Salinger: The catcher in the rye, men visst var det den som gick igen i Poker mongo! Minns att Hasse någon gång under den tid vi umgicks som mest var närmast besatt av den boken. Min egen största behållning av Salingers roman är att ha kunnat se den bakom Hasses. Ska jag rekommendera en av dem är det Hasses bok jag tycker du ska läsa!
Nästa bok: Bodil Malmsten, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. Malmsten har jag gillat ett tag. Här följer vi en narcissistisk, sexmissbrukande, alkoholiserad skådespelare på väg utför mot... kanske upplysningen. Febrigt berättad, mestadels ur huvudpersonens perspektiv, men andra viktiga personer kommer emellanåt till tals och ger relief genom att tydliggöra hur han berör andras liv på ett sätt han i sin självupptagenhet inte är förmögen att ens ana.
Det finns affiniteter mellan dessa två väldigt olika böcker. Kanske kan de båda kallas för utvecklingsromaner. Hasses bok rätt självklart, Malmstens med litet tänjande av begreppet - åtminstone om man ska gå efter wikipedias definition.
Och så slutligen Frans G. Bengtsson (som jag en gång i tiden, när jag först hörde talas om honom trodde hette Franske - som någon sorts smeknamn) Röde Orm (båda volymerna i ett band). För att återknyta till Hasses författarråd, att plagiera: Oj oj oj, vad Jan Guillou varit här och snyltat! Men medan historien om Arn är en rätt träig och tuktad historia är Röde Orm - på något paradoxalt sätt just genom den sparsmakade och lakoniska stil Frans G. Bengtsson skriver i - en mustig, myllrande, humoristisk underbar skröna som man verkligen uppskattar är 600 sidor lång och önskar hade varit minst lika många sidor till! (Wikipedia har förresten en förklaring till den märkliga sista meningen i boken, den som fick mig att bläddra bakåt för att försöka hitta någonting jag trodde att jag missat...)
Nå men, har den gode Frans G. Bengtsson plagierat någonting? Kanske kanske inte, men nog har han haft sina inspirationskällor. Fornnordisk saga, självklart, men han lär på frågan vad han velat åstadkomma med boken också ha sagt:
Å, ingenting märkvärdigt, jag har bara velat skriva
en läsbar bok som folk inte får lust att kasta i väggen, utan alla
litterära anspråk. Någonting i stil med Odysséen och De tre musketörerna. (Germund Michanek: Frans G. Bengtsson. En minnesbok. - Min källa: Wikipedia.)
Som mina stora och trogna läsekrets känner till mejlade jag i förra veckan Uppsalahem angående den pågående badrumsrenoveringen, hur den dragit ut på tiden och hur vi saknar information och kommunikation från Uppsalahems sida.
I fredags fick vi ett papper i postlådan med vad som ska göras dag för dag den här veckan. Det är knappt man blir glad över det, för det hade man ju önskat sig sedan två månader tillbaka.
På informationsbladet står att det ska komma mattläggare idag. Jodå, de kom hit, spolade upp vatten i ett par hinkar, blockerade sovrumsdörren och dörren in till mitt arbetsrum/studio/replokal ytterligare litet mer än de redan var. Sedan gick de.
Strax ringde det på dörren och självaste herr projektledaren i egen hög person bad att få titta hur arbetet fortskridit! Man baxnar. Han borde ha gått runt här för en månad sedan och bekymrat sig över hur sakta det går, och över att hantverkarna lyser med sin frånvaro veckor i sträck...
Det ska bli spännande, i alla fall, som en sorts adventskalender att se om de verkligen blir klara på fredag! Fortsatta rafflande dagboksrapporter utlovas
Nej loggbloggen har inte dött, bara fått slut på gratisutrymme för fotona, så nu blir det ord och inga bilder... Och så är det dags för ord och inga visor också (mejlet tillsänt ansvarig chef på Uppsalahem):
"Jag skriver som representant för den lokala hyresgästföreningen, Kullerstenen, där jag är styrelseledamot, och gör mig samtidigt till röst för flertalet boende i Uppsalahems radhusområde på Stenhagsvägen 159-197.
Jag förmodar att du är bekant med situationen angående den pågående badrumsrenoveringen i området:
Arbetet har – när det med ordentlig försening i förhållande till vad som tidigare i höst aviserades väl kom igång – tillåtits dra ut på tiden på ett fullkomligt oacceptabelt sätt. Detta samtidigt som man närmast helt underlåtit att hålla hyresgästerna informerade om arbetets fortskridande och eventuella orsaker till att det inte fortskrider som det borde, vilka åtgärder man avser att vidta samt på vad sätt man avser att kompensera hyresgästerna i området.
Det är fullkomligt oförklarligt hur man från arbetsledningens sida bara kan tillåta att det emellanåt förflyter dagar och nu senast två-tre veckor utan att något egentligt arbete utförs! Och det utan att ens bry sig om att gå ut med information om varför arbetet avstannat och när det kommer att återupptas!
Jag vill förtydliga vad den uppkomna situationen – förutom den självklara upplevelsen av frustration, vanmakt och utelämnadhet – försätter oss hyresgäster i:
Olägenheten består inte "bara" i att ett av badrummen stått oanvändbart i nu för somliga närmare två månaders tid. Tvättmaskin, handuksskåp m.m. som stått i badrummet måste stå någonstans under tiden som badrummet renoveras, vilket inneburit att ett av lägenhetens rum i praktiken blir oanvändbart eftersom det får agera förråd.
Det är inte bara det som stått i badrummet som måste ut i lägenheten. För att arbetet ska kunna utföras måste självklart emellanåt vattnet i lägenheten stängas av. Kranarna sitter längst in i förrådet under trappen. Alltså måste även detta delvis röjas ur och – har jag förstått av grannar där arbetet gått litet längre än hos just mig, och inte så som man skulle förvänta sig, genom information från projektledaren – småningom tömmas helt. Även de sakerna ska placeras någonstans.
Dessutom: Den första aviseringen sade att renoveringsarbetet skulle starta med duschrummet på nedervåningen. Då förberedde vi naturligtvis för det. När arbetet väl tog fart visade det sig att man skulle börja på övervåningen…
Behöver jag påtala, dessutom, att vi nu befinner oss en dryg vecka före jul. Boende i radhusen vill kunna få ordning inför jul- och nyårshelgen. Till undertecknad har projektledaren – efter påstötning – meddelat att just vårt badrum ska stå klart i vecka 51. För det första går det inte att lita på, eftersom så mycket annan av den lilla information vi fått varit felaktig och ofullständig. För det andra är det fullkomligt oacceptabelt att renoveringarna ska pågå in i sista veckan före jul!
Nu vill vi boende i området ha svar på tre enkla frågor:
1. Hur tänker Uppsalahem styra upp det helt urspårade och nu tillsynes avstannade renoveringsarbetet?
2. Hur tänker Uppsalahem förbättra kommunikation med och information till de boende i området?
Slutligen, och inte minst:
3. På vad sätt avser Uppsalahem att kompensera hyresgästerna för de olägenheter den sjabbliga ledningen av arbetet, de ständiga tidsförskjutningarna och den näst intill totala bristen på kommunikation och information åsamkat oss?"
Hemma och sjukskriven idag. Kunde gott ha sovit längre, men badrumsrenoveringen pågår fortfarande. Ännu (strax före 9) har vi inga hantvekare i lägenheten. Men genom venialtionen hör man hur de skrapar, borrar och har sig någon annanstans i radhuslängan. Det är som att bo i ett råttinvaderat hus. Man hör dem krafsa och härja i väggar och trossbotten, och man undrar oroligt när de ska komma in på riktigt.
Åkte på en härlig magsjuka i helgen som höll mig vaken hela natten mellan lördag och söndag varefetr jag låg i dvala mest hela söndagen. Kunde inte riktigt sova, orkade inte läsa, inte titta på TV. Tack för Sveriges radio! Under dagen vet jag inte så noga vad som passerade, men mot senare eftermiddagen och kvällen: P4 dokumentär: Jag är ju sjuk i huvudet - om att leva med epilepsi http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3103 Folke i P2: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2487 med härlig blandning av folkmusik, bl a från Ukraina. Och så var det jojk och litat annat trevligt. Folke avbyttes av P2 Live Världens väsen: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2406 och det måste ni lyssna på!Alla mina fördomar om svensk folkmusik på fiol och nyckelharpa kom på skam när den japanska(!) gruppen Drakskip röjde loss! programmet från i går (25/11 2012) finns på webben i fyra veckor. <object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=10,0,0,0" width="475" height="77" id="srembeddedplayer" align="middle"><param name="allowFullScreen" value="false" /><param name="movie" value="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" /><param name="quality" value="high" /><param name="flashvars" value="playlist=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fapi%2fradio%2fradio.aspx%3ftype%3dbroadcast%26id%3d4277568%26codingformat%3d.m4a%26metafile%3dasx%26preview%3ddb%26isembedplayer%3dtrue&flashSmal=true" /><object name="flash" data="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" width="475" height="77" type="application/x-shockwave-flash"><param name="allowFullScreen" value="false" /><param name="movie" value="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" /><param name="quality" value="high" /><param name="flashvars" value="playlist=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fapi%2fradio%2fradio.aspx%3ftype%3dbroadcast%26id%3d4277568%26codingformat%3d.m4a%26metafile%3dasx%26preview%3ddb%26isembedplayer%3dtrue&flashSmal=true" /><param name="pluginurl" value="http://get.adobe.com/se/flashplayer/" /><a href="http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/4277568.m4a">Lyssna: P2 Live Världens liv på Korröfestivalen 2012 20121125 20:00</a></object></object> Sen blev det Da Capo i P4 och så slutligen P4 Musik... Tack Sveriges Radio! Livet skulle vara bra mycket fattigare utan er!
Det är en mörk och trist tid, den här novembermånaden. Badrumsrenovering som ska pågå två veckor till förmörkar tillvaron ytterligare. Och så sitter dubbdäcken på Zilverzaaben alldeles i onödan. Men man kan ju glädja sig en aning åt att nu kommer jul-/vinterölen! S:t Peter's Winter Ale var fin i fjol, så den handlade jag på mig några flaskor inför helgen. Inte var den sämre i år. Riktigt mörk, med en skön bäska och en aning bitter choklad i tonen. Nästan som en stout, men inte lika krämig och tung. En klar favorit. Många fler ska införskaffas.
Dagens matlagningsöl.
6,5 % men smakar inte alkoholstarkt, så man får vara litet försiktig
Råkade lyssna på P3. (Det var sport på P4) Musikguiden med Witchcraft. Påstås vara dooms metal. Jag skulle kalla det garage metal. Mycket bra för den som gillar Hellacopters och liknande. Vad hade de önskat för låt att höra i radio, som de inte själva spelade? Edwyn Collins: Girl like you!
En låt vi i Mangel tog upp på spellistan för inte alls länge sedan. Kändes som bekräftelse. I mina öron en riktigt bra låt. Borde vara så i allas öron!
