Mat i magen

Måste blåsa litet liv i den häringa sorgligen försummade bloggen... Blev inte så mycket politik skrivet i den som man kunde ha tänkt sig inför valet till EU-parlamentet. Desto mer politiskt hand- och fotarbete dock. Kanske gjorde det mer nytta än några ideologiska markeringar och reflektioner i cyberspejset. Vad vet jag.

Nu blir det i alla fall matblogg igen:

Dagens rätt lagades i sällskap med Tommy Myllymäki. Han var på radion. Elving möter.

Hur som helst har jag upphört med slöseriet att bara slänga räkskalen när de ska lagas någonting med skaldjur. Inspirerad av en annan känd kock testade jag nämligen för någon tid sedan att göra fond på dem. Efter det testet går aldrig mera räkskalen oavkortat i komposten!

Räkrenset fräses torrt i stekpanna på hög värme och så häller man på en slatt vitt vin och ger det ett uppkok. Silas av och slås i grytan. Behövs inget extra salt eller buljong.

Man kan förvisso fräsa med litet finhackad schalottenlök och vitlök för en ännu mustigare fond, men såna grejer skulle jag ju ändå ha i själva maten, så det fick bero denna gång.

Till räkskalen serverades tagliatelle med saffransolja.

Så här blev slutresultatet, Tommy! Chilli (nej, jag fick inte nog av den varan efter gårdagskvällens grill) schalottenlök, vitlök, räkskalsfond, grädde (litet ovanligt att jag använder mig av, men när den nu fanns där i kylen, så varför inte?) broccoli. Och så riven parmesan. (Visste ni förresten att ekologisk parmesan på Coop faktiskt är aningen billigare än oeko d:o? Juste!

Jo, de skalade räkorna åkte ju med i grytan, förstås!

Baklängestänk om apelsiner

Färskpressad apelsinjuice vill vi gärna lyxa med till helgfrukost, och närbelägna COOP förser med ekologiska apelsiner. Lyx i det lilla formatet!

Men, det finns ett problem med de ekologiska apelsinerna: De blir dåliga så väldigt snabbt! Av en nätpåse om 4-5 apelsiner går det ofta  bort en halv, och ibland en hel apelsin, reflekterade jag med viss irritation i morse.

Vanliga apelsiner är behandlade mot mögel och står sig i veckor i kylen, och lätt en vecka även om de ligger framme i rumstemperatur...

Men jag tänker förstås baklänges! Problemet är ju inte att ekologiska apelsiner sjangserar på en vecka i kylen. Jag kan ju handla litet färre men oftare. Den lilla extra cykelturen tar jag knappast skada av. Problemet är att vi vant oss vid hårdbesprutad frukt så till den grad att vi betraktar den som vanlig medan ekologisk är någonting avvikande!.

-Vill herrn ha vanliga apelsiner, eller ska det vara giftbesprutade?

Så borde det låta. Ekologiskt... det borde inte behöva sägas, det borde vara normen!

Snudd på finlir i köket

Den gågna veckan har bjudit på litet väl mycket kycklingwok och nudlar, så i dag fick det bli något helt annat. Lax med lime serverad med klyftpotatis och rotsakswok med ostronsås. (Den där woken är visst omöjlig att komma undan.)

Fick ett hugskott då jag erinrade mig att favvoresturangen 1&1 - salig i åminnelse - serverade en laxrätt med en balsamicoreduktion med ingefära. Som jag hade en skvätt balsamvinäger testade jag att helt enkelt sjuda balsamvinägern som jag rivit i en bit färsk ingefära, tills den blev en aning trögflytande. Hade jag verkligen finlirat - men det ligger ju inte för mig - skulle jag förstås ha silat bort ingefärsrivet före servering, men varför konstra till det?

 Vackert blev det inte, men det var ju skitenkelt och gav trevlig piff åt anrättningen. Tyckte hälften av oss som åt. Men som det var så enkelt kommer jag att göra det fler gånger åt bara mig. Men kanske skulle testa med att mildra vinägern med litet rödvin...

Styrkebesked

Kom hem från gymmet efter jobbet och skulle fixa mera lunchlådor för veckan. En thaiinspirerad kycklinggryta var det tänkt. Inget ont om färdigköpta chilli/currypastor, sådana finns förvisso i mina förråd men jag brukar vilja göra den själv. Det är tillfredsställelse i att finhacka respektive riva chilli, vitlök och ingefära, att fräsa ihop med oystersauce och färskpressad lime till en ljuvligt doftande gegga!

Oftast är det dutch – även kallad spansk peppar – jag använder. Men när jag handlade sist såg den litet småtråkig ut, så det blev ett par fräscha habaneros istället. Tänkte att den är väl något starkare än den jag vanligen använder, så jag tog ungefär en fjärdedel så mycket.



En liten capsaicinbomb!

Nu är det ju så, att när jag tränar kolkar jag i mig en hel del vatten, och väl hemma efter träningen tränger det småningom på.  Så mitt upp i att jag står och fräser ihop den härliga chillipastan blir jag väldigt tvungen att gå och kasta vatten. Drar därför järngrytan från plattan och springer in på toaletten där jag uträttar mitt behov, varefter jag nogsamt tvättar händerna, för jag ska ju fortsätta med matlagningen…

Ja, som min framsynta och insiktsfulla läsare förmodligen redan räknat ut: strax att jag kommit ut i köket känner jag hur det börjar hetta i lemmens allrasom känsligaste del. Men det stannar inte där, utan samtidigt som hettan snabbt tilltar och tangerar rent smärtsamma nivåer sprider den sig ut i snart sagt hela underlivet. Synnerligen intressant sensation! Visst har jag råkat göra motsvarande någon gång tidigare, men det har inte varit i närheten av det här!

Vis av upplevelsen skopade jag upp hälften av den nu färdiga chillipastan ur grytan innan jag hällde på en halv burk kokosmjölk (ekologisk, förstås) och lade i bitar av kycklingfilé att puttra med. Avsmakning sade att det fortfarande var i den hetare änden, men min upplevelse vara att det var en fylligare och rundare hetta än vad dutch ger. Riktigt gott!

Kollade upp skillnaden mellan dutch och habanero. Den senare är c:a hundra gånger så stark, 250000 scoville mot 2500 för dutchen!

(Nu när jag åt min lunchlåda var det gott, men långtifrån särdeles hett. Hoppas verkligen att jag inte tog fel pyts i morse. Jag hade ju preparerat en särskild åt Petra, en som jag mildrat med extra kokosmjölk…)

Beer can chicken à la chicken

Så här i semestertider är man ju rätt stressad och tiden rinner iväg fort som fan och båten är inte mastad och... men mat måste ätas. Och lagas. Planen för dagen var beer can chicken. Såg det först i Jonas Crambys Tex-Mex från grunden, men det tycks vara väldigt inne just nu...

Ett stycke ekologisk kyckling å närnare 2 kg inhandlades.

Rub enligt nedan

En rub bestående av cayennepeppar, chilli-chipotlepulver, paparikapulver, oregano, spiskummin, salt samt några pressade vitlöksklyftor. De proffskockar som inte tycker att man ska ha färska grejer i rubben, bara pulver... de har fel. Vitlöken fuktar bara till det en aning och smakar så himla mycket bättre än om man använder pulver.

Nu är det i full gång

Rub rubbades både inuti och utanpå kycklingen. Jag sparade litet av rubben att röra ut med honung till en glaze att pensla på mot slutet av tillagningen. Den öppnade ful-ölen trycktes upp i rumpan på kräket. En febertermometer in i tjockdelen av låret ställdes att oväsnas vid 75 grader celsius.


Det var här jag redan bestämt mig för att göra en chicken out. De tuffa killarna använder kolgrill, förstås. Men nu var det så att här förbereds seglingssemester, så jag hade liksom inte tid att passa en grill halva dagen. (Men sitta här och blogga, det går an? Ja, man gör ju sina prioriteringar.)

Det fick bli ugnen, som ställdes på mellan 150 och 175 grader. Fågelskrället på ett galler på nedersta falsen med långpanna under. Det tog ungefär två timmar det hela, och efter att bara ha smakat litet av renset sedan jag styckat härligheten, kan jag säga att det här kommer jag att göra igen! På kolgrillen.

Nästan färdig. Ska bara stryka på litet glaze och ge den tio minuter till.

Inte vet jag om det var ful-ölen i häcken, om det var att jag fick till en riktigt läcker rub eller den långsamma tillagningen i kombination med att jag höll koll på innertemperaturen. Antagligen någon sorts kombination. Absolut kul ska det bli att gör den här "på riktigt"!

Saken är biff!

Saken var i det här fallet en laxsida på knappa kilot från COOP. Jag har ju med gott resultat testat fishcakes thaistyle tidigare, men som de inte föll hela hushållet riktigt på läppen, testade jag med litet mer traditionell kryddning dn här gången.

Schalottenlök - en av mina mer sentida ingrediensförälskelser - och bladpersilja kördes i den trogna gamla matberedaren. Riktigt så finfördelat som jag hade tänkt mig lyckades det inte bli, men fullt tillräckligt.

Därefter kördes laxen litet hastigt i samma gamla matberedare, som inte hade blivit yngre sedan sist. Bara helt hastigt. Jag ville ju inte att det skulle bli gröt av alltihop. Sedan rörde jag ihop det hela med salt, peppar, saft och rivet skal av en lime samt två äggvitor. Det blev litet för löst, tyckte jag, så jag pudrade i ett par matskedar vetemjöl.

Klickade upp smeten i stekpannan som förberetts med frikostigt med olja. Det lärde jag mig ju när jag gjorde fishcakes, att det måste vara så för att de inte ska fastna och gå sönder när man ska vända dem. Biffarna stektes på rätt hög värme. Alternerade mellan 5:an och 4:an. Har dock rätt slö spis...  

En saffranssås rördes ihop av en ekologisk äggula och universalingrediensen turkisk yoghurt. Och så ett kuvert saffran, förstås.

Men innan allt detta, hade jag sett till att få en långpanna med morot, palsternacka, rotselleri, lök, vitlök och fänkål i ugnen. Och dessutom potatisklyftor i microgrillen.

Smaklig måltid!

Aptitligare färger irl!

Jag blev rätt nöjd, får jag säga, och maten uppskattades även av övriga hushållet. Så himla omständigt var det inte heller.

Insikt

Thaiinspirerat. Inte starkt men smakrikt!

Det händer då och då, att jag inser att min bästa plats är i köket. Väldigt sällan dock, att det händer en onsdagkväll när det måste fixas lunchboxar för resten  av veckan. Men i kväll hände det.

Tonerna av P2 Live Klassiskt gjorde väl sitt till - och inte minst Also Sprach Zarathustra Med Sveriges Radios Symfoniorkester dirigerad av Daniel Harding... (youtube-klippet är en annan inspelning, men helt OK!)

Ja, vad mer kan man begära? Kanske att hela programmet är introducerat av Boel Adler, som jag blev så huvudlöst förälskad i vid Skeppsholmsfestivalen 19... ja vad kan det vara... jag var 29... 1987 blir det nog. Herre je, så länge sedan. Stan Getz hörde vi, minns jag. Det var som bomull för öronen efter en hel dags och kvälls jazz- och bluesbröt.

Ja, kunde det bli bättre? Och kunde förutsättningarna för god mat bli bättre?
Nej. Ja ja. Bra musik - bra mat. Intressant att lyssna på hela Also..., dessutom!  Det var länge sedan. Det skira slutet i relation till den bombastiska början... Bra är det. Och kanske lite publikfriande. Men är det bra så är det, och då behövs ingen ursäkt för publikfrieriet.

Dagens

Sjösatte i går i regn och ruskväder med mer och mindre lyckat resultat. Ja, alltså båda båtarna i sjön och relativt flytande. Återkommer till den saken. I dag blev det mat. I morgon mer båt i eländesväder.

Majskyckling marinerad i rödvin med rosmarin. timjan och vitlök.
Salt och svartpeppare dessutom naturligtvis.

Broccoli och purjo i grädd- och yoghurtsås

Ja, så här såg det ut på tallriken tillsammans med
champinjoner och klyftpotatis.
Gott så det förslog.

Fick tips av vännen Eric om ett gott rödvin.
Och exakt hylla på systemet i Hallstavik att leta på... 

Fårskötsel #101



Urbenad lammstek inhandlas och finputsas



Lammet klappas därefter ömt med timjan, rosmarin, vitlök, salt och nymald svartpeppar.

Håligheten efter benet fylls med kvistar av färsk timjan och rosmarin, samt med några vitlöksklyftor

Den elektroniska ugnstermometern ska pipa vid 62 grader
 Det är bra att läsa bruksanvisningen, så kanske man får den att göra det också.
Som tur var hann den inte upp i mer än 65 förän fadäsen uppdagades.

I Kias varmluftsugn kan man göra lammstek och potatisgratäng samtidigt!

Men västerbottenpajen hade jag i förväg gjort hemma

 Ja, så var det. Gott vin och fina vänner toppade upp det hela. Vad mer kan man begära? Och trots att steken hann bli aningen vältillagad smakade den helt gudomligt. Ja, jag kommer att göra det här igen, men då ska jag läsa bruksanvisningen till ugnstermometern, om jag nu kan hitta den. (Grythyttestudenten tyckte dessutom att man nog skulle kunna gå ner till 60 grader när det som här handlade om urbenad stek - jag vet inte, jag...)

Dagens förvåning

Tänkte mig fisk idag, och styrde kosan mot ICA Maxi. (Fiskdisken på Coop är inte öppen om söndagar.) Till min stora förvåning inhandlade jag därstädes bl. a. runt ett kilo färdigfiléad strömming.

Strömmingsflundror blir bäst grillade på galler i ugnen, tycker jag. Ingen panering. Inget extra fett. Salt, peppar och litet dill. Det blir inte bättre av att man konstrar till det.

Något som förvånade mig ännu mer än att det blev något i mitt kök så sällsamt som husmanskost, var att jag dessutom gjorde potatismos. Vad som dock inte förvånade mig var att det blev så gudomligt gott.

Inga konstigheter här heller: Ett par palsternackor fick koka sönder och samman med potatisen. Salt. En klick Bregott, och så universallivsmedlet Turkisk Yoghurt.

Naturligtvis blev det finöl under matlagningen. Ett testköp som urtföll synnerligen väl: Innis & Gunn Irish Whisky Cask  (nr 11605).

Det fanns litet kvar i glaset när maten väl var klar att äta, och förutom att den smakade i sig, passade den alldeles perfekt till dagens rätt! Fler av dessa kommer att inhandlas.

Nu har jag dessutom dammsugit och torkat sovrumsgolvet och i hallen, samt gjort rent i badrummet på övervåningen, så nu vill belöningssystemet ha sitt.

Hmmm... köpte jag inte en av Jämtlands Bryggeriers Påsköl  sist jag besökte butiken... Måste kolla...

Dagens öl och goda gryta

Jag förstår att mina trogna läsare funnit det litet för tunnsått med mat- och dryckbloggande från min sida på sista tiden. Hoppas ni inte drabbats av sjösjuka under den 10 avsnitt långa sjörapporten, för nu kommer litet kompensation  för den försummelsen. (Sjörapporten är dock inte helt avslutad. Inte minst finns det en hoper mer eller mindre sorterade foton att publicera.)

Dagen matlagningsöl heter Brakspear Oxford Gold. En rätt så neutral ale och absolut inget spektakulärt alls. Det enda som sticker ut - och det gör det på ett högsta angenämt sätt - är en aning bränd ton.

En riktigt god törstsläckare det här! Att den är ekologisk blir det någon extra pluspoäng för!

Kort sagt: Brakspear Oxford Gold placerar sig på en skala, och kommer att inhandlas fler gånger. (Systemet här i Stenhagen har tyvärr klen ale-sortering, men den här har funnits i  hyllorna på senare tid.)

I morse plockade jag ut en påse kokta kikärtor ur frysen, och tänkte att jag skulle gör kikärtsbiffar, falaffel eller något åt det hållet, men när jag skred till verket bland pytsar och pannor dök helt andra idéer och föreställningar upp i huvudet, så kikärtsbiffarna fick anstå, här skulle slängas ihop en smakrik gryta... Chilli, vitlök, lök, morötter, några bedagade champinjoner fick åka med bara för att inte hamna i komposten i senare i veckan.

Finhackad chilli och vitlök fick fräsa i olja en liten stund. (Skulle förstås ha haft en bit ingefära att hacka ner också, men jag hade ju inte planerat för den här maten iförväg, så det fick klara sig utan-) Ner i grytan med rödlök och morotsslantar. Sist i med champinjonerna.

Godtyckliga mängder gurkmeja, koriander och spiskummin tillsattes, liksom en rejäl dos oystersauce. Slutligen i med bladspenat - som jag helt plötsligt kom på skulle passa bra i grytan - kikärtor och kokosmjölk.

Härliga dofter stiger ur min Le Creuset paradgryta

Innan jag satte igång med grytan hade jag satt på en kastrull råris att äta till, men jag kände mig inte helt tillfreds ännu, så jag sprättade upp ett paket tofu, skar i bitar och marinerade i black bean garlic sauce och litet matolja.


En trevlig burk ur COOP:s förnämliga sortiment av asiatiska nödvändigheter


 

Tofun får sig en omgång i stekpannan

 

Gott blev det, och en ordentlig skvätt Sriracha chilli och vitlökssås fullbordade härligheten

 Har min läsare litet förstånd i huvudet gör han/hon något liknande!

Vardagslyx på blanka söndagseftermiddagen

(Tillfälligt uppehåll i sjörapporten.)

Mums!

Ugnsrostade klyftor av rödbeta (Änglamark ekologiska), bladspenat, chèvre, torrostade solrosfrökärnor, en persiljekvist (bara för att det råkade finnas) litet olivolja, balsamvinäger, svartpeppar och flingsalt. En handplockad tomat, och så en bit rostat bröd med vitlöks- och persiljesmör som blev över efter gårdagkvällens fina grill...

Så gott man kan ha det! Vardagslyx fast det är söndag.

Blandat mottagande av fishcakes

Hittade för ett rätt bra tag sedan ett recept på thailändska fishcakes som jag varit sugen på att testa. Idag var en städa-och-härja-i-köket-dag och det passade på något vis bra att ge sig på något nytt. Så efter att ha stökat och städat i bråten som hopat sig, gav jag mig uppgiften i kast. Svårt var det inte även om det kan verka litet bökigt, och en matberedare är mer eller mindre av nöden. Den antika gör fortfarande tjänst. Den måste vara 25 år gammal eller så. Jag använder den inte så ofta, men mixern är bra på att göra hemgjord pasta. Och hur ofta ger man sig tid med det?

En robust, men ändå sofistikerad ale!

Först var det förstås dock den grannlaga uppgiften att utse en lämplig öl att ackompanjera matlagandet. Valet föll idag på Brother Thelonius (nr. 1588 i Systembolagets sortiment.)

Det här är absolut ingen öl att leka med: 9,3%! Massor med smak är det också. Tydlig dragning åt mörk choklad med en nyans av smörkola. Ingen öl man stjälper i sig som törstsläckare alltså, så lika så gott, kanske, att den kommer i en liten flaska (35,5 cl.)

Jag har haft fördomar mot amerikansk öl. Och det är nog inte bara jag, för det var faktiskt inte jag som hittade på den dåliga vitsen: What's the similarity between american beer and making love in a canoe? It's fucking close to water. Men det är inte första gången mina fördomar i det avseendet får stryka flagg. Det bryggs uppenbarligen en hel del riktigt bra ale där borta i det stora landet i väster.

Nåväl. Fishcakes var det, och kokosris skulle det bli därtill.

Så här börjar ju mycken matlagning i mitt kök

Jag lider av någon form av receptdyslexi, eller om det möjligen är d:o-anarkism och kan inte hålla mig till ett recept. Receptet föreskrev chillipaste, och det finns ju alltid i kylen, men jag hackade ihop min egen med röd chilli, vitlök, schalottenlök, ingefära, ostronsås, koriander och en skvätt limejuice som fick woka ihop till en väldoftande röra. (Det är absolut inget fel på färdig paste, och använder man det går det betydligt snabbare att laga den här rätten.)

450 g sejfiléer som ska bli till färs



Den gamla trotjänaren duger än!



I färsen två äggvitor


Kryddröran som jag hade wokat ihop blandades med fiskfärsen som blev ganska lös i konsistensen. Det gick ändå fint att forma små biffar att steka i olja. Det ska vara generöst med olja så att biffarna snarare blir friterade än stekta. Annars fastnar de bara. Jag har provat.


Färsbiffarna får steka i osnålt med olja.



Kokosris: lök, ris, kokosmjölk, chillipaste och ostronsås

Riset var litet speciellt. En finhackad lök (i det här fallet blev det rödlök) frästes mjuk i olja. Jasminris fick fräsa/woka med den sista halvminuten. Sen i med 50/50 kokosmjölk och vatten, en matsked chillipaste och en rejäl klatt ostronsås.

Sriracha att hetta till med

Själv tyckte jag det blev himla gott! Av omtanke om min livskamrat, som inte är lika förtjust som jag i uppkäftigt kryddiga rätter hade jag hållit igen på chilli, och skvätte istället rejält med sriracha på min egen portion. Det visade sig vara onödig omtanke, eftersom hon inte alls uppskattade anrättningen. Nästa gång ska jag hetta till med mer chilli (minst två hela frukter) i färsen - och laga till något helt annat åt Petra.

Jag tror att man skulle kunna ha god lycka med mer experimenterande: Jag använde sejfiléer, eftersom det stod i receptet att det skulle vara vit fisk (ibland gör jag faktiskt som det står). Men jag tror definitivt på att göra färsen på en mix av vit fisk, lax och räkor i ungefär lika delar. 

Kokosriset var en riktigt trevlig nyhet och som jag lär att återkomma till.

Förrättade och oförrättade ärenden utesluter inte helt varandra

Hur mås det där uppe i masten?

Åkte ut till Herräng i fredags direkt efter jobbet. Tänkte böka med inombordaren igen, men det blev ingenting gjort. Tillståndet hade på något märkligt vis förvärrats sedan sist. Det gick inte ens att veva runt motorn. Jag läste på litet i instruktionsboken men hittade ingenting som verkade relevant, så jag fick hitta på annat att göra.

Efter att ha städat upp en aning - eftersom de senaste turerna till båtarna handlat om slipning och målning och sånt hade Frida mest börjat likna en stökig arbetsplats - fixade jag litet mat och plockade fram en bok jag visligen tagit med: Ajvide Lindqvist Lilla stjärna. Hann ganska många sidor innan det började skymma. Blev betraktad av en mås.

Sov gott, som vanligt, i Frida. Medan jag åt frukost gick en gubbe omkring på D-bryggan (jag  ligger vid C) och jiggade upp den ena fina abborren efter den andra. En av dem måste ha varit bortåt kilot. Jag blev litet inspirerad och hämtade fiskegerjorna från bilen. På en timme hade jag  - förutom några småborrar, mörtar och någon fjantbraxen som alla förpassades åter till elementet - fått upp fyra mer än godkända abborrar. den största runt halvkilot, i alla fall.(Godkänd abborre i min inte allt för bortskämda fiskevärld = har puckel. Alltså: alla kameler är fullt godkända abborrar.)

Finfina borrar!

Det var hett och kvavt, så efter lagom fiske för en lunch för två (man ska inte låta sig gripas av girighet när man fiskar) packade jag ihop och prisade för min egen och abborrarnas del både AC och 12-volts kylbox i bilen. Passerade nästan Olsson Marin mellan Herräng och Hallstavik, men för en  gångs skull var det öppet när jag hade vägarna förbi, så plötsligt hade jag bestämt mig. Stannade till och gick in och förklarade min belägenhet. Lämnade nyckel till bryggan och fick löfte om att de skulle skicka ut en killa att titta på Fridas motor i början av veckan.

Bra bra bra beslut, kände jag när jag fortsatte hemåt. Det kommer att kosta x antal pengar, men i bästa fall har vi Frida farbar till augustisemestern. (Naturligtvis kan jag hänga på aktersnurran så där som i fjol, men det är ju inte för att hänga en 5-hästars kinasnurra på en brädlapp fastsurrad med rep vid den uppfällda badstegen vi köpt 3,5 ton segelbåt med tvåcylindrig dieselstånka.)

Trots allt rätt nöjd med min fredag-lördag åkte jag hem och ställde till med en skön och helt fotoodokumenterad grillkväll med trevliga grannar. (Kycklingfiléer marinerade i rödvin med vitlök, färsk rosmarin, timjan och persilja, färskpotatissallad i vinägrett med rädisor och rödlök, blandad grönsaksgrillwok - det var vad som grillades, alltså. Grannarna hette helt andra saker.

Abborren som hamnat i kylen och rensades vid tvåtiden på natten sedan sista gästen gått. I dag är det söndag och jag är ännu oduschad sedan svängen till Herräng. Men det får vänta till efter abborrlunchen.

Zeitgeist und Gefundenes Fressen



Zeitgeist Dark Lager...

Visserligen har jag bloggat mina favoriträtter redan.Variationen är ju inte så stor när jag härjar i köket om helgerna, börjar jag inse. Det verkar stå mellan thai-inspirerad wok och skaldjurspaella. Men när jag satte igång med maten fick jag i alla fall lust att hämta kameran och dokumentera...

Jag har mer material från festivalen 28 maj att lägga ut, men videon ligger i min rygga, vilken senare - som min trogna och med trivia väl uppdaterade läsekrets känner till - ligger i båten, så det dröjer innan jag kan publicera de sista godbitarna. Håll ut!

 

...i glaset.

 En matlagningsöl ska det naturligtvis vara. Idag fick det bli en Zeitgeist. En mörk lager med litet intressant etikett. Stötte på den i närheten av ale-hyllan häromsistens och blev litet intagen av etiketten. Köpte ett par flaskor och fann den dessutom vara en högst smaklig historia.

Fin färg i glaset, lagom kolsyra och en lätt chokladton. Härligt! Nu är man redo att köra igång med litet seriös matlagning!


Ingefära, chilli och vitlök. Det här kan inte gå fel!

 

COOP:s thai-sortiment är trevligt, tillåter en att styra bort från Santa Maria-träsket samtidigt som man får
 pytsar som räcker till mer än ett par ynka wokar. Här som synes oyster sauce.

 

Mumsiga saker. Saften av en lime, bl.a.

Kycklingfiléer puttrar i kokosmjölk, och mumsblandning
medan champinjoner och purjo fräser sig litet försiktigt. 

Litet paprika och hackad bladpersilja fullbordar det hela
 (skulle varit koriander, förstås, men man tager ju vad man haver). 

Ja, sen var det bara att blöta upp litet nudlar att woka därtill... I morgon blir det förmodligen paella. COOP hade bra pris på djupfrysta räkor. 29.90:-/kg! (Oskalade förstås.)