Sorgsamma sommarnyheter (men även en gnutta hopp)

Mobilen surrade till i fickan och på displayen påstods att någon lagt en ny kommenterat på ett inlägg i min så gott som avsomnade blogg! Vad kunde det vara frågan om? Eftersom jag redan satt vid datorn loggade jag in på bloggen och fann att kommentaren var på ett inlägg från i höstas: Ett sista farväl.

Jag blev inte riktigt klok av kommentaren/frågorna ifall personen ifråga var klar över att Yrsa inte längre var i min vård, att hon nyligen flyttatt till Åland etc... det var oroande, dock att kommentaren antydde att hon verkade misskött.

Yrsa uppställd någonstans i närheten av Eckerö, tror jag.

Mejlade personen och bad honom förtydliga, och jo, han hade varit och tittat på Yrsa där hon stod uppställd i Käringsund, och hade tydligen diskuterat ett köp. Inte med Rainer, som köpte henne av mig, utan med dennes son... 

Jag förmodar att någonting hänt som gjort att Rainer inte kunnat ta hand om henne ordentligt. Hon hade, vad jag förstår stått utan ordentlig täckning hela vintern, och hon hade inte blivit sjösatt nu i vår. Som personen sade i sitt svarsmejl till mig: ”It's a crime!”

Jag hade ju uppfattat Rainer som pålitlig, och vågat hoppats att han skulle vårda lilla Yrsa väl. Det här var verkligen inte roligt alls, så i går kväll fälldes mer än en tår över stackars Yrsa... Några av dem kom sig nog också av en liten skamsenhet över att ha övergett henne.

Står hon där och undrar varför jag inte kommer och tar hand om henne som jag brukat? Varför jag inte med kärleksfull hand och pensel stryker hennes inre med linolja, varför jag inte ömsint tvättar av hennes skrov för att stryka ett lager oljefärg ovan vattenlinjen, skrapar botten och köl, grundar, lägger på bottenfärg och slutligen tätar eventuella synliga glipor, varför jag inte...? Nej nu börjar jag snart gråta igen...

Det är nu inte mycket jag kan göra mer än hoppas att den här intressenten får ta över henne. Och att han rustar upp henne innan det är försent. Ännu är det långt ifrån bortom all räddning kan jag se av de bilder han mejlat mig. Men står hon ett år till på det viset, då är det snart inte mycket att göra. Eller kanske snarare: då är det väldigt mycket att göra om hon ska bli både sjöduglig och fin igen!