Oj vilken bok! Så många bottnar, så många tolkningsmöjligheter. Så...så... bra!
Den idealistiske läkaren Struensee kallas till det danska hovet för att ta hand om, och oskadliggöra, kung Christian den sjunde, som genom medvetet grym uppfostran och behandling sjunkit allt djupare i sinnessjukdom.
Struensee vinner Christians förtroende och tillit, och blir på så vis en maktfaktor i det sena 1700-talets Danmark. Han använder den makt Christian lämnat i hans händer till att påbörja en - alltigenom fredlig, men dock - revolution i upplysningsfilosofins namn.
Struensee inleder även en kärleksaffär med drottningen Caroline Mathilde, och får så småningom ett barn med henne. Genom deras kärleksaffär, som förefaller önskad av kungen Christian, blir även drottningen en maktfaktor och en påskyndare av uplysningsidealens realiserande i Danmark.
Drottningen är betydligt mer realpolitiker än vad Struensee är, och hon talar bl. a. om nödvändigheten att
försvara flankerna, något om Struensee över huvud taget inte förstår, och som den idealist han är aldrig kommer att förstå.Struensee föreställer sig att friheten i sig, och folkets upplevelse av frihet ska vara nog för att bevara vad som efterhand uppnåtts, men hans motståndare förstår att utnyttja revolutionens innebörd mot den själv.
Enquist beskriver och levandegör i en storartad mångsidig, underbart romantisk, erotisk och tragisk berättelse, ett flertal aspekter av det som kommit att kallas
demokratins dilemma. Men romanen är så mycket mer...
Som så ofta hos Enquist vävs den egna brottningen med pietistisk krístendom in i berättelsen. Struensees vedersakare drivs av, eller åtminstone förklarar sina drifter och sina motiv utifrån, en benhård gamaltestamentlig och moralistisk kristendom. Hernhutism och pietism, det som Enquist så ofta brottas med, återkommer som drivande teman i många andra avseenden. Läs bara, så ser ni!
Det är också intressant att se hur Enquist återvinner sitt eget bildspråk. T. ex måsarna som flyger mot vinden, men p.g.a stormens styrka färdas mot flygriktningen. Bilden finns även i den senare utgivna
Ett annat liv.
Men hur förhåller det sig med den grotta jag påstått återfinns i alla Enquistromaner? Jodå, den finns här. först och främst i form av de hästskjutsar som utgör historiens vändpunkter då det kungliga följet - större eller mindre - stänger in sig, och emellanåt stängs in, i hästdragna karosser för att efter längre eller kortare färd stiga ut i ett nytt historiskt skeende.
Och naturligtvis - allt för uppenbart för att egentligen nämnas - fängelsehålan, platsen för Strauensees "omvändelse" från upplysningsidealen till kristendomen. En omvändelse som nog ingen läsare tror på. Som nog ingen (annan möjligen än moralistiskt pietistisk) läsare vill förnedra Struensee med att tro på...
Här finns också, om än på ett annat sätt, och med en annan "twist" än i andra romaner temat
bedrägeri/hänförelse. Är Struensee - så idealist och utan föreställningar om egen vinning han är - bedragen av sin egen hänförelse, av sin egen vision av det upplysta och rättfärdiga samhället? Är det i själva verket en chimär, och något i grunden ouppnåeligt? Är det kanske så att det bara är den hårdföre realpolitikern, som förenar sina egna maktsträvanden med frihetsidealen, och som därmed komprometterar dessa senare, som kan ta oss en liten bit mot deras förverkligande?
(Som jag parallellt läser Dostoyevskijs Idioten är det naturligtvis oundvikligt att se kung Christian i ljuset av furst Mysjkin. Men det finns en väsentlig skillnad. Kung Christian låter sig aldrig, i Enquists roman, korrumperas på det sätt furst Mysjkin gör. Men det har ingenting att göra med högre moral. Det beror bara på att Christian, som Enquist framställer honom, helt enkelt är oförmögen att korrumperas. Och kanske vill Enquist just därmed säga någonting av samma sak som Dostoyevskij... )
I vilket fall som helst.
Livläkarens besök är en av Enquists bästa romaner, och därmed självklart en av de absolut bästa svenska romaner man kan hitta! När får människan nobelpriset i litteratur?
