Ljudliga erfarenheter

Rattade ljud på kulturnatten. Fast på dagen. Rattade ljud på manifestation för gemensam välfärd påföljande lördag. Det var krävande åtaganden, men jag tycker jag tog mig igenom dem med hedern i behåll.

Kulturnattsdagen omfattade ett antal talare bl.a. Lars Ohly, artister (Daniel och jag, t ex som avslutade dagen med delar av vår standardrepertoar), inspelad bakgrundsmusik, och musik till popquiz… och allt skulle bli tvunget att skjuta från höften. Det jag bävade mest för var Röda Lågan, Ung Vänsters sångkör: Åtta(8) sångmickar samt bas och gitarr, och ingen egentlig tid för soundcheck. (Och vad kunde jag förvänta mig av deras mikrofonvana och -teknik?)

Röda Lågan

Hur det nu vart: Det kändes fint – oerhört fint – när en av Röda Lågans sångare (tillika en av två ordförande i Vänsterpartiet Uppsala) efter deras framträdande entusiastiskt utbrast:

”Vad kul det var att sjunga med bra ljud! Kan inte du sköta ljudet på första maj också?” (OK, hon sade ”kan inte ni…” för hon antog väl att det var hela arrangörsgruppen som stod bakom det eminenta ljudet, men yours truly vet ju hur det låg till.)

Det jag framför allt lärde mig var att mina 2x1100W inte på minsta vis är någon over kill utomhus. Och det var ju bra att jag lärde mig det och tog med dem och inte de äldre 400 wattarna till manifestationen lördagen därefter. De skulle absolut inte ha räckt till när vi samlade bortåt tusen personer på Stora Torget!

Vid manifestationen manifesterade sig två samverkande och helt oinbjudna ljudproblem.

1. Trots att mickarna var placerade ordentligt bakom högtalarnas spridningsradie hade jag väldiga rundgångsproblem. Men naturligtvis: Vi höll till på Stora Torget, omgärdade av höga stenhus. Ljudet studsade mot de hårda husväggarna, och vred jag upp ljudet tillräckligt för att det skulle nå till de bakersta folklagren tog det sig den vägen tillbaka runt hela torget för att helt slugt anfalla bakifrån!

2. Talare och artister förhöll sig tämligen olika till mikrofonerna. Jag ville sjunga som Gunnar Wiklund:

Men så sammetslen kunde jag ju inte vara. Jag fick ställa mig framför dem, gestikulera och ropa, vilket togs olika av olika. Märkligt att Behrang Miri som ändå bl a är någon sorts artist ingenting begrep, utan började ”skoja” och fråga om jag inte begrep hans skånska. Fick jag lust att säga något fult. Jag försöker ursäkta honom med att han kanske inte uppfattat att det var jag som ansvarade för ljudet. Tyvärr lyckas jag inte riktigt.

Men hela grejen var ju att de som talade närmre och höll mikrofonen intill sin mun, de skymde den också för ljudet som reflekterades bakifrån, medförande – utöver att de gick ut bättre i micken – att jag kunde dra på volymen utan att det började runda.

Löst Folk

Avslutande hip-hopkollektivet Löst Folk kunde det där, så jag kunde tack och lov dra på för fullt åt dem! Det var en riktigt kul bekantskap i en genre jag inte skulle uppsökt av mig själv. Rekommenderar dem absolut! (Nästa gång jag roddar dem tar jag med subben också, har jag lovat!)

Litet ironiskt förstod jag dagarna efter, via en ljudteknik-blogg jag prenumererar på, att det är ett vanligt förekommande fenomen: Det tjatas på ljudteknikern om att det hörs för dåligt, men det är inte vid mixerbordet problemet befinner sig, utan bakom micken. Men jag ska avsluta nu och säga att jag fått oerhört mycket uppskattning och kredd för ljudet. Så jag är nöjd. Nöjd och inte så litet stolt. Ser fram mot mer ljudroddande!

Svar på tal?

Ibland är det intressant med en blogg! Fick en kommentar till ett tidigare blogginlägg:

Anonym sa...

Skolinspektionens agerande i Lundsberg är med mina ögon sett ett skrämmande exempel på maktmissbruk. Men med en socionom i toppen på skolinspektionen kan vi förvänta oss beslut som exempelvis kan baseras på tyckande, obekräftade rykten och en medfödd partiskhet. Det blir ungefär som när våra socialtjänster gör vårdnadsutredningar - de har ofta bestämt sig för utfallet innan utredningen påbörjas och sedan behöver de ju bara samla på sig lite fragment som kan stödja det tänkta utfallet. Detta framgår med all tydlighet när förvaltningsrätten uttalar sig om utredningen som skolinspektionen baserar sina uttalanden på.
Vi måste inse att kvotering har sitt pris och nu har Lundsberg fått betala med råge. När skall kompetens få avgöra vem som skall befordras istället för som idag genusstatistik.

Vad ska man säga? Stackars liten! Så många rallarsvingar och ingen träffar någonstans i närheten av rätt. Och ännu mindre har någon enda av dem det minsta att göra med vad mitt blogginlägg faktiskt handlade om. Det enda som tyder på någon sorts intelligensnivå hos skribenten är att hen ser till att vara anonym.

Styrkebesked

Kom hem från gymmet efter jobbet och skulle fixa mera lunchlådor för veckan. En thaiinspirerad kycklinggryta var det tänkt. Inget ont om färdigköpta chilli/currypastor, sådana finns förvisso i mina förråd men jag brukar vilja göra den själv. Det är tillfredsställelse i att finhacka respektive riva chilli, vitlök och ingefära, att fräsa ihop med oystersauce och färskpressad lime till en ljuvligt doftande gegga!

Oftast är det dutch – även kallad spansk peppar – jag använder. Men när jag handlade sist såg den litet småtråkig ut, så det blev ett par fräscha habaneros istället. Tänkte att den är väl något starkare än den jag vanligen använder, så jag tog ungefär en fjärdedel så mycket.



En liten capsaicinbomb!

Nu är det ju så, att när jag tränar kolkar jag i mig en hel del vatten, och väl hemma efter träningen tränger det småningom på.  Så mitt upp i att jag står och fräser ihop den härliga chillipastan blir jag väldigt tvungen att gå och kasta vatten. Drar därför järngrytan från plattan och springer in på toaletten där jag uträttar mitt behov, varefter jag nogsamt tvättar händerna, för jag ska ju fortsätta med matlagningen…

Ja, som min framsynta och insiktsfulla läsare förmodligen redan räknat ut: strax att jag kommit ut i köket känner jag hur det börjar hetta i lemmens allrasom känsligaste del. Men det stannar inte där, utan samtidigt som hettan snabbt tilltar och tangerar rent smärtsamma nivåer sprider den sig ut i snart sagt hela underlivet. Synnerligen intressant sensation! Visst har jag råkat göra motsvarande någon gång tidigare, men det har inte varit i närheten av det här!

Vis av upplevelsen skopade jag upp hälften av den nu färdiga chillipastan ur grytan innan jag hällde på en halv burk kokosmjölk (ekologisk, förstås) och lade i bitar av kycklingfilé att puttra med. Avsmakning sade att det fortfarande var i den hetare änden, men min upplevelse vara att det var en fylligare och rundare hetta än vad dutch ger. Riktigt gott!

Kollade upp skillnaden mellan dutch och habanero. Den senare är c:a hundra gånger så stark, 250000 scoville mot 2500 för dutchen!

(Nu när jag åt min lunchlåda var det gott, men långtifrån särdeles hett. Hoppas verkligen att jag inte tog fel pyts i morse. Jag hade ju preparerat en särskild åt Petra, en som jag mildrat med extra kokosmjölk…)