Oftast är det dutch – även kallad spansk peppar – jag använder. Men när jag handlade sist såg den litet småtråkig ut, så det blev ett par fräscha habaneros istället. Tänkte att den är väl något starkare än den jag vanligen använder, så jag tog ungefär en fjärdedel så mycket.
En liten capsaicinbomb! |
Ja, som min framsynta och insiktsfulla läsare förmodligen redan räknat ut: strax att jag kommit ut i köket känner jag hur det börjar hetta i lemmens allrasom känsligaste del. Men det stannar inte där, utan samtidigt som hettan snabbt tilltar och tangerar rent smärtsamma nivåer sprider den sig ut i snart sagt hela underlivet. Synnerligen intressant sensation! Visst har jag råkat göra motsvarande någon gång tidigare, men det har inte varit i närheten av det här!
Vis av upplevelsen skopade jag upp hälften av den nu färdiga
chillipastan ur grytan innan jag hällde på en halv burk kokosmjölk (ekologisk, förstås)
och lade i bitar av kycklingfilé att puttra med. Avsmakning sade att det
fortfarande var i den hetare änden, men min upplevelse vara att det var en
fylligare och rundare hetta än vad dutch ger. Riktigt gott!
Kollade upp skillnaden mellan dutch och habanero. Den senare
är c:a hundra gånger så stark, 250000 scoville mot 2500 för dutchen!
(Nu när jag åt min lunchlåda var det gott, men långtifrån
särdeles hett. Hoppas verkligen att jag inte tog fel pyts i morse. Jag hade ju preparerat en
särskild åt Petra, en som jag mildrat med extra kokosmjölk…)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar