I en föralldel välskriven
debattartikel föranledd av rabaldren kring internatskolan Lundsberg
skriver en f.d internatskoleelev (förvisso vid en annan skola än den nu
skandaliserade):
Dessutom tar jag illa upp när mina föräldrar, och mina vänners föräldrar, kollektivt utmålas som folk som bara vill att deras barn ska integreras i överklassen när de i själva verket bara vill ge oss en möjlighet till en bra utbildning och ett ovärderligt nätverk av vänner, klasskamrater och alumni.
Eh… ja… Ta illa upp eller inte, men personligen kan jag faktiskt inte se annat än att det skribenten hävdar är intentionerna - att de ska "få ett ovärderligt nätverk av vänner, klasskamrater och alumni" - är ganska precis vad som i det här sammanhanget rätteligen kan kallas för just det: att integreras i överklassen!
(För övrigt ifrågasätter jag inte för en sekund att det gjorts rejäla övertramp i sociala medier, och
jag har all förståelse för upprördheten hos de elever som just börjat på skolan. Det är inte det...)
1 kommentar:
Skolinspektionens agerande i Lundsberg är med mina ögon sett ett skrämmande exempel på maktmissbruk. Men med en socionom i toppen på skolinspektionen kan vi förvänta oss beslut som exempelvis kan baseras på tyckande, obekräftade rykten och en medfödd partiskhet. Det blir ungefär som när våra socialtjänster gör vårdnadsutredningar - de har ofta bestämt sig för utfallet innan utredningen påbörjas och sedan behöver de ju bara samla på sig lite fragment som kan stödja det tänkta utfallet. Detta framgår med all tydlighet när förvaltningsrätten uttalar sig om utredningen som skolinspektionen baserar sina uttalanden på.
Vi måste inse att kvotering har sitt pris och nu har Lundsberg fått betala med råge. När skall kompetens få avgöra vem som skall befordras istället för som idag genusstatistik.
Skicka en kommentar