Rock&Roll-lycka

Förra helgen spelade vi på 50-årsfest. Som jag sagt tidigare, tänkte jag mig att det skulle bli en av våra bättre spelningar.Tog med inspelningsmackapären och riggade upp. Tyvärr, dumt nog och synnerligen irriterande hade jag glömt att kolla att det fanns plats på minneskortet, och intre låg en massa skit i vägen. Nåja en kvart av spelningen lyckades jag fånga, och jag är väldigt nöjd med det jag hör.

Visserligen hade vi problem med ljudet. Scenen var ett litet bås där basen for runt som ett vilddjur och åt upp alla andra ljud. Skruvade vi upp medhörningen så stackars Daniel hörde sin egen sång blev det naturligtvis rundgång... Men efter omständigheterna gjorde vi, måste jag säga, ett veritabelt kanongig! Och utan omständigheter var det riktigt bra. Daniels sång ligger för långt fram i mixen - för vi trodde ju inte att den hördes. Men vi var tightare än någonsin, höll ihop varenda jävla låt bättre än någonsin - och det funkade lika bra som någonsin. Folk gillade det och dansade som 17.

(Synd bara att inte minneskortet räckte till Crocodile Rock som fick igång den redan  utomordentligt välstartade publiken alldeles litet extra... Skulle varit fint att höra hur det fåtal lugnare låtar vi hade med oss tog sig, också. A whiter shade of pale, t. ex.)

När vi spelat klart sa jag till Johannes att det här är helt enkelt det roligaste jag vet. Senare har jag reviderat uttalandet en aning. Att stå på scenen och spela (vare sig det är gitarr eller bas), och att göra det med just dessa underbara grabbar... det är lycka. Aldrig är jag så lycklig som just då. Så enkelt är det. (Men visst är det en liten aning roligt också.)

Hur som helst, så här lät det - och såg det ut - i alla fall. Vi drog igång med In the Midnight Hour...

 Följd av Like a Rolling Stone...

Så drog vi upp temperaturen ytterligare en aning med Unchain My Heart - en av de låtar som hängt med längst i Mangels historia :

 Nu började visst minneskortet ta slut, men merparten av BTO:s Roll on Down the Highway hann vi med innan minnesförlusten gjorde sig allt för märkbar:

Spelmässigt helt klart en av våra i särklass bästa spelningar, om inte den allra bästa. Får bara  ordning på mixen och ljudet... Då finns det inga gränser! Missa oss inte nästa gång!