Och därmed får jag åter anledning att bryta mot den kategoriska, objektivt existerande och för evigt giltiga regeln att brödtexten inte får syfta på rubriken. Tack, det var allt jag ville för den här gången. Jag skulle ha kunnat avvärja regelbrottet, eller åtminstone komma undan med en lindrigare brottsbenämning om jag efter mitt bekräftande utropp tillfogat någonting i stil med: Rocken måste sannerligen rolla!
Jämför den inom kristendomen förekommande frasutväxlingen:
-Kristus är uppstånden!
-Ja, så är det.
(...eller, hur var det nu?)
Nåja, det där var inte ens särskilt roligt, och rocken måste i alla händelser rolla. Därom finns ingen tvekan, och någon måste ta på sig ansvaret att hålla den rollande. Jag tar det på mig, och axlar bördan med stoiskt jämnmod. Uppgiften kräver sin man. Samt blod, svett och stålar. Det ska lockas och pockas. Folköl, frukt och snacks ska inhandlas för att hålla dem som är av klenare virke vid gott mod. Efter-repetitionen-middagar med vinet flödande ur boxarna ska utlovas och löftena ävenså infrias. Det ska kånkas orglar och stärkare, "subbar" (nej, inte "subbor") och monitorer, trummor och trumpeter, backar med kablage, gitarrer och basar i case och gigbags... allt detta och himlens hela härlighet av nödvändig parafernalia.
Så den 26 maj rullade det på. Dåligt valt datum för rockfest(ival) visade det sig. Kulturernas karneval på stan och Eurovision Song Contest i rutan. Dessutom gick det nått virus... Men de som kom var glada och entusiastiska. I fjol var det många akter, i år desto färre, men då blev det ju mer utrymme för Mangel. Och om rocken måste rolla så måste Mangel mangla.
Senaste spelningen, liksom det idoga repande hade vi gjort som kvartett, med undertecknad på bas. Nu var Mattias med igen, denna gång på gitarr. Vi hade bara hunnit repa en gång tillsammans allihop, och med det i åtanke får man vara rätt nöjd. Kul också att vi kunde presentera ett antal nya gamla låtar!
Riggade förstås upp inspelaren och lät den gå under hela spelningen. Kameran blev litet felvinklad, inspelningsnivån blev låg, och dessutom var sången litet nedskruvad under de första låtarna. En dag ska vi ha riktigt bra ljud. Och då...
Vi öppnade i alla fall med en Springsteen-låt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar