torsdag 6 oktober 2011

Bas

Jag(?) och min jazz bass som gärna spelar litet åt det blå hållet
Det drar ihop sig till spelning med Mangel. Ordinarie basist Mattias har förhinder, så jag får axla den manteln. Det är inte helt fel alls. Bortsett från att jag inte får premiärköra min nya Way Huge fuzzpedal, förstås.

Har basat ett par gånger tidigare när Mattias haft laga förfall och tycker jag gjort det med den äran. T.o.m fått uppskattande ord från betydligt mer rutinerad basist i publiken. Antagligen skulle jag ha blivit en attans så mycket bättre basist än jag är gitarrist, ifall jag hade lagt ner lika mycket tid på basen som på gitarren.

Får förstås lust till bättre bas… Min ”low end” Squier Jazz Bass är förvånansvärt OK med tanke på prislappen, men när man skämt bort sig med gitarrer vilkas prislappar både närmat sig och passerat 10000-kronorsstrecket – och i något fall t.o.m uppvisat kvalitet därefter – kan man inte undgå att notera vissa tillkortakommanden på ett instrument som kostar strax över 2 lappar. Plöjer genom Blocket och Vend. Mycket finns det att dregla över, men ekonomiskt är det inte läge just nu, så det får allt vara med den saken.

Det jag märker ligger mig i fatet som basist – förutom mitt nybörjarinstrument – är att jag ju aldrig vet hur låten vi ska spela går, förrän jag hör den. Visst är det litet problematiskt för en gitarrist också, att inte kunna komma ihåg det första riffet förrän man redan är där och har helheten och framför allt känslan i låten… för en basist är det rent förödande. En gitarr kan faktiskt få sluddra litet i början. I en livesituation går det att reparera, men slaskar basen är risken överhängande att den tar med sig resten av bandet med påföljd att hela låten havererar redan innan första takten avverkats. Regalskeppet Wasa, here we come!

Jag övar till liveinspelningar från festivalen i maj och förfäras över hur spretigt, otajt och småfalskt vi spelade. (Vi har förvisso gjort betydligt bättre spelningar, men tyvärr inte dokumenterat dem.) Tänker att vi med en man och slaskgitarr mindre i bandet borde kunna tajta till det litet, både vad gäller spelning och ljudbild… Vi får väl se hur det lyckas med den saken. Med all säkerhet skulle det bästa för bandet ha varit om mannen respektive gitarristen ifråga varit en och samma person - närmare bestämt den senare. Nu är det inte så. Och förresten: den dag jag hoppar av lär det inte bli något manglat alls. Och det vore ju synd!

Hur som helst. Riktigt kul ska det bli att sätta igång och repa på allvar i helgen! Måste bara komma ihåg att köpa plåstertejp till höger pek- och långfinger. Annars riskerar det att bli ett smärtsamt nöje!

1 kommentar:

Anonym sa...

kusin G föreslår att du skippar plåstren. ta med ett mjukt gummiplektrum, spela nära halsen och/eller skruva upp förstärkaren istället. håller de blodiga fingrarna på avstånd tills du sakta men säkert härdat dem.