Fingervisning

Några timmars basspelande nöter hårt på de små fingrarna.

Det känns faktiskt som att det skulle kunna bli som jag hoppas, att ett aningen mindre format gör saker mera lätthanterliga.

Hade en bra mangelrepa igår. Litet slirigt här och där, men det är ju ändå fyra månader sedan vi spelade sist, så det är tillåtet.

Helhetskänslan är hur som helst mycket bra. Det funkar fint att spela bas - det blir ju faktiskt inte första, utan snarare tredje  gången jag basar med Mangel - och det är roligt också, även om jag på en och annan låt kan sakna att slarva till gitarrsolon.

Gamla låtar blir faktiskt litet som nya när man gör dem med ett annat instrument, så även om vi den här gången inte lägger till mer än en (för oss) helt ny låt, känns det rätt fräscht. För mig i alla fall.

För Daniel, som frontar och nu plötsligt står som ensam gitarrist, bör det vara litet av utmaning. Johannes blir tvungen att ta ett kliv framåt med orgeln - i synnerhet när Daniel lägger gitarrsolon, och Jonas får lov att bemanna sig och hålla igen en aning, där bakom trummorna. Det vinner vi på. Nya monitorer till medhörningen sitter fint, också! Allt som allt samverkar allt till det bästa. Två rep till hinner vi med innan spelning den 29:e!

Efter repan blev det välförtjänt mumsig middag: kycklingfiléer i kokosmjölk med chilli, ingefära, vitlök, ostronsås och lime. Därtill wokade grönsaker och nudlar. Nedsköljdes med en hyfsad Rioja: Faustino VII. Under samtalet konstaterade vi att Mangel existerat i åtta år. Vågar man tro på att vi kan nå till tio?