Rävstensemester #2

Liten fotokavalkad över vad man sysslar med en vecka på Rävsten:

Man fiskar förstås. Fisket var trögt i början, då det var kallt i vattnet, men så småningom lossnade det.  Då hade jag förstås bara ett tiotal metmask kvar i burken, men de gjorde god nytta!

För mig okänd fiskart som drogs upp sent den första kvällen.

Ett fång abborrar som plötsligt en kväll var på hugget.

Stilren uppläggning av abborre.

Man paddlar. Gräsö kanotcentral fanns på plats som vanligt. Och dem ger jag gärna litet gratisreklam. Förutom att kajakpaddling är ett skönt sätt att flyta runt i tillvaron på, är det alltid trevligt att prata med Alex som driver kajakuthyrningen.

Tyvärr pallar min ena armbåge inte med särskilt långa turer. Efter två-tre timmars paddling börjar den ömma betänkligt. Jag och Helena paddlade i alla fall runt ön en dag, och efter någon dags återhämtning gjorde jag en längre tur för mig själv. (Enmanskajak frestar inte på armbågen lika hårt som tvåmans, vilket kan verka litet konstigt, men det kan ju ha att göra med vem man paddlar i par med...)

Stack ut en ordentlig runda för mig själv

Man gör utflykter medförande matsäck (av somliga uttalat massäck). Denna veckas enda sådana utflykt kanske snarare skulle kallas för inflykt eftersom vi för ovanlighetens skull uppsökte en plats inåt Gräsö. Abborrarna högre upp i rutan räckte inte bara till lunch åt Petra, Helena och mig, utan även till de på Rävstenutflykter så oundgängliga knäckemackorna med potatis och gårdagens abborrester.

Petra njuter medhavd matsäck på liten roddutflykt

Man badar. Dvs om man inte är man i sällskapet. Hypotesen är dessutom värd att pröva, att det kan finnas ett samband mellan badbenägenhet och uttal av ordet matsäck.

Petra näckar

Och så kan man ju sitta på verandan om kvällen, smutta sin whisky och folköl medan man ser hur dimman lägger sig över ön, som ett fuktigt täcke.

På det hela taget en riktigt fin rävstenvecka.