Spelets regler

En gång i tiden spelade man Alfapet som senare kom att heta Scrabble. Längre fram blev det Betapet över datorn, och numera är det Wordfeud på mobilen. Så i den moderna tiden slipper man träffas, dricka vin (eller annan önskad dryck) och ha trevlig samvaro medan man spelar. Men man slipper också nackdelarna. I Wordfeud kan ju aldrig uppstå de diskussioner - som stundom nog kunde urarta till regelrätta gräl - om spelets regler eller hur dessa regler rätteligen skulle  tillämpas. Regler och ordbok är ju i de internet- och appbaserade varianterna, inbyggda och tillämpar sig själva helt per automatik.

I spelet här till vänster håller Frida Skipper - det är av någon anledning jag, det - på att bli tämligen utskåpad av sin motståndare. Sånt är inte F Skipper van vid. Hur kan det gå så helt åt fanders?

På den gamla, och eventuellt goda, alfapetstiden fanns en tvetydighet i de medföljande spelreglerna, som man så småningom lärde sig att  före spel med nya motspelare  försäkra sig om tolkningen av. I de skrivna reglerna framstod det nämligen som att man aldrig - förutom vid spelöppning - fick lägga ett helt ord, utan alltid måste inkludera minst en redan lagd bokstav. I de bildexempel som fanns med i regelhäftet fanns däremot ett exempel (avseende något helt annat) där man gjort precis just detta: lagt ett helt ord parallellt med ett annat. (Dock naturligtvis så att det även bildades ett ord på tvären.)

Vi som på den tiden vanligen spelade med varandra valde (vilket är intressant i sig, men jag ska inte här och nu fördjupa mig i den saken) att spela enligt de skrivna reglerna, och ignorerade bildexemplen. Vi tyckte väl på något vis att det verkade logiskt med vad vi uppfattade som en mer strikt tolkning av reglerna.

Nu är jag sedan länge medveten om att vi tolkade reglerna fel. De officiella och internationella scrabblereglerna tillåter att man lägger hela ord parallellt med tidigare lagda, så länge det också på tvärsen bildas ord.

T. ex:  om det ligger OK kan man lägga KO precis ovanför. Eller under, som i exemplet nedan, så att man får:

OK
KO

Det blir OK och KO åt alla tänkbara håll, så enligt de officiella scrabblereglerna, och även enligt de regler som tillämpas i Wordfeud är det helt OK, vilket senare även framgår av bilden, där min motståndare just lagt ut det hela ordet ZOO.

Jag föredrar de regler jag tidigare spelat efter. Att Skipper i spelet på bilden åker på storstryk beror på att han spelar yvigt, lägger relativt långa ord, och ständigt söker chanserna till dubbel och till tredubbel ordpoäng. Det är en relevant strategi givet feltolkningen av reglerna. Men det straffar sig totalt mot den mer snålspelande motståndare, som - helt enligt rättolkat reglemente - utnyttjar Skippers långa ord att lägga parallella ord vid, och inte minst utnyttjar de hörn som bildas när han sin (o)vana trogen korslägger orden.

Men det är inte bara för att det är en viss omställning att börja tänka att hela ord kan vara alternativ, och att man då får välja en annan strategi, som jag föredrar våra gamla feltolkade regler. Med den snålspelsstrategi som nu tycks vara mest lönsam förlorar spelarens ordförråd, lexikala fantasi och associationsförmåga en inte så liten del av sin betydelse, och spelet blir ur just den synpunkten och i mitt tycke inte längre lika roligt..

Det blir helt enkelt andra spelarkvaliteter som belönas. Litet trist, alltså, tycker undertecknad, som ändå inte tänker sluta spela, utan i stället gör sitt bästa för att tillägna sig snålspelets strategi och tänkesätt. Utmana mig gärna.

Frida Skipper