Blandat mottagande av fishcakes

Hittade för ett rätt bra tag sedan ett recept på thailändska fishcakes som jag varit sugen på att testa. Idag var en städa-och-härja-i-köket-dag och det passade på något vis bra att ge sig på något nytt. Så efter att ha stökat och städat i bråten som hopat sig, gav jag mig uppgiften i kast. Svårt var det inte även om det kan verka litet bökigt, och en matberedare är mer eller mindre av nöden. Den antika gör fortfarande tjänst. Den måste vara 25 år gammal eller så. Jag använder den inte så ofta, men mixern är bra på att göra hemgjord pasta. Och hur ofta ger man sig tid med det?

En robust, men ändå sofistikerad ale!

Först var det förstås dock den grannlaga uppgiften att utse en lämplig öl att ackompanjera matlagandet. Valet föll idag på Brother Thelonius (nr. 1588 i Systembolagets sortiment.)

Det här är absolut ingen öl att leka med: 9,3%! Massor med smak är det också. Tydlig dragning åt mörk choklad med en nyans av smörkola. Ingen öl man stjälper i sig som törstsläckare alltså, så lika så gott, kanske, att den kommer i en liten flaska (35,5 cl.)

Jag har haft fördomar mot amerikansk öl. Och det är nog inte bara jag, för det var faktiskt inte jag som hittade på den dåliga vitsen: What's the similarity between american beer and making love in a canoe? It's fucking close to water. Men det är inte första gången mina fördomar i det avseendet får stryka flagg. Det bryggs uppenbarligen en hel del riktigt bra ale där borta i det stora landet i väster.

Nåväl. Fishcakes var det, och kokosris skulle det bli därtill.

Så här börjar ju mycken matlagning i mitt kök

Jag lider av någon form av receptdyslexi, eller om det möjligen är d:o-anarkism och kan inte hålla mig till ett recept. Receptet föreskrev chillipaste, och det finns ju alltid i kylen, men jag hackade ihop min egen med röd chilli, vitlök, schalottenlök, ingefära, ostronsås, koriander och en skvätt limejuice som fick woka ihop till en väldoftande röra. (Det är absolut inget fel på färdig paste, och använder man det går det betydligt snabbare att laga den här rätten.)

450 g sejfiléer som ska bli till färs



Den gamla trotjänaren duger än!



I färsen två äggvitor


Kryddröran som jag hade wokat ihop blandades med fiskfärsen som blev ganska lös i konsistensen. Det gick ändå fint att forma små biffar att steka i olja. Det ska vara generöst med olja så att biffarna snarare blir friterade än stekta. Annars fastnar de bara. Jag har provat.


Färsbiffarna får steka i osnålt med olja.



Kokosris: lök, ris, kokosmjölk, chillipaste och ostronsås

Riset var litet speciellt. En finhackad lök (i det här fallet blev det rödlök) frästes mjuk i olja. Jasminris fick fräsa/woka med den sista halvminuten. Sen i med 50/50 kokosmjölk och vatten, en matsked chillipaste och en rejäl klatt ostronsås.

Sriracha att hetta till med

Själv tyckte jag det blev himla gott! Av omtanke om min livskamrat, som inte är lika förtjust som jag i uppkäftigt kryddiga rätter hade jag hållit igen på chilli, och skvätte istället rejält med sriracha på min egen portion. Det visade sig vara onödig omtanke, eftersom hon inte alls uppskattade anrättningen. Nästa gång ska jag hetta till med mer chilli (minst två hela frukter) i färsen - och laga till något helt annat åt Petra.

Jag tror att man skulle kunna ha god lycka med mer experimenterande: Jag använde sejfiléer, eftersom det stod i receptet att det skulle vara vit fisk (ibland gör jag faktiskt som det står). Men jag tror definitivt på att göra färsen på en mix av vit fisk, lax och räkor i ungefär lika delar. 

Kokosriset var en riktigt trevlig nyhet och som jag lär att återkomma till.