Herräng, söndag 12 september

Efter politiska pamfletter tillbaka till dagboksanteckningarna. (Det kan nog bli mer av det förra igen.) Efter lunch den här dagen åker jag ut för att titta till damerna i Herräng och städa litet. Det är väldigt lugnt och stillsamt i marinan. Ett äldre par håller på att städa ur sin båt. Några fiskare ger sig ut inför kvällen. Jag börjar med att teststarta Fridas dieselmotor. Den går igång snällare än någonsin. Låter den gå på tomgång medan jag pumpar ur Yrsa. Hon har inte tagit in mycket vatten alls sedan sist, vilket väl var tre veckor sedan. Allt är väldigt väl, med andra ord.

Snurran sitter stadigt sitt provisoriska fäste

Flyttar utan större besvär snurran från gummibåten till Yrsa. Den kommer att behövas när det är dags för avmastning och upptagning. Och även om Fridas inombordare gick igång nästan perfekt låter jag, för säkerhetsskull, den snurran sitta kvar i sitt provisoriska fäste. Ofta hamnar man i litet tidsnöd i samband med det sista höstfixet, och jag vill inte stå där med bokad tid för upptagning av Frida och strejkande motor.

Eftersom vi avser att göra oss av med Yrsa passar jag på att ta rätt på grejer från henne, som kan göra nytta även på Frida. Ett ankare, några replängder, en dunk linolja och några burkar båtlack – det är ju en hel del trä att ta hand om på Frida, trots att skrovet är i glasfiber – och litet annat smått och gott. Stuvar det mesta i Fridas utrymmen. Hivar liggunderlag, flytvästar, verktygsväska och en del annat som bör tas hem, ner i gummibåten.

Erics träfolka

Hade jag kommit iväg ett par timmar tidigare kanske jag skulle ha gett mig på att masta av en eller annan båt, men nu hinner det bli kväll innan jag är hemma ändå. Och förresten ska jag naturligtvis ringa Eric (länken kanske bara funkar för dig som har facebook-konto) och höra om vi ska göra gemensam sak. Eric är en äldre kulturpersonlighet som har en Nordisk Folkbåt liggande vid samma brygga som vi har Yrsa och Frida. Vi brukar hjälpa varandra med på- och avmastning. Det är en trevlig tradition. Särskilt påmastning. Åt andra hållet är liksom inte lika roligt, det triggar inte drömmarna om kommande segelturer.

Så kliver jag ner i gummibåten och ror in mot parkeringen, lastar i bilen och baxar slutligen gummibåten upp för slänten fram till bilen och upp på takräcket. Den har läckt litet luft och är aningen sladdrig, vilket gör baxandet bökigare än det behövt vara. Båtens botten är dessutom täckt av slemmiga alger som jag lyckas smeta in jeansens hela framsida med. (Algblommningen har varit förskräcklig i år!)

Hur som helst känns det som vanligt tillfredsställande att ha varit ute och pysslat litet båt. Nu åker jag hemåt med Lars Winnerbäck Efter nattens bränder 1996-2006 i bilstereon. Han uppskattas inte hemma, så vi får passa på att umgås när jag åker på mina egna turer. På utvägen var det Daugava, som jag tycker är ett onödigt förbisett Winnerbäck-album. Det innehåller en hel del som är bättre än Om du lämnade mig nu, (helt OK låt) som spelats till leda på radion. På CD:n som nu ligger i är Söndermarken i mitt tycke ett mästerverk i sin genre, och helt suverän bilkörningsmusik. (I youtube-videon jag länkar till går den fortare än på min CD - litet för fort, tyvärr.) Jag sjunger med för full hals. Eftersom jag har så svårt för att lära mig texter är det mestadels körtjejernas ordlösa vokalinsatser jag hänger på. (Man kan f.ö bli alldeles kär i de där tjejerna som ger järnet i bakgrunden.) Ingen Soldat – sista låten på skivan som ligger i – är en absolut favorit som jag i alla fall kan texten till och sjunger med i när vi rullar in i rondellerna strax utan för Uppsala. Den låten hinner snurra två gånger, så är jag hemma.