Petras party - liten dokumentation

Förra lördan firade vi Petra 50 år med en riktig höjdarfest. Uppåt 60 gäster ur olika kategorier samlades i vår kvarterslokal och åt, drack, spelade musik, sjöng, lyssnade på musik och dansade. Släkt, gamla vänner till Petras familj, f.d. barnvakter, en hoper snudd på borttappade vänner, f.d jobbarkompisar och en massa annat löst folk.
 

Boel håller tal



Jag hade lagat mat hela fredag em och kväll. Lammgryta till köttätarna och kikärtsgryta till veggisar. Det är kul att laga absurt mycket mat! Det känns liksom busig på något vis att tömma nyöppnade kryddburkar i grytan, att hacka ner alla vitlökar från en nyinköpt fläta och att tömma påse efter påse morötter att skiva ner i grytorna. Gott blev det också! Massor av bröd hade jag  bakat. Och handlat 14 vinboxar och 2 flak med öl. (Tror ni att det räckte? Jag tror vi har så vi klarar oss över nyår! Men en vecka senare är jag ganska less på lamm- respektive kikärtsgryta - inte på vin, märkligt nog.) 





Ingela sjunger Ett glas öl för Petra (Foto: Irene)



Aase Fridegård sjunger Beatrice Aurore (Foto: Irene)



Lisa sjöng en bejublad solovers på Midnatt i Moskwa kompad av Gunilla

Levande musik till dansen skulle det vara och husbandet heter Mangel. Ibland vet jag inte om bandet finns eller inte, och kanske är det så att det inte finns om det inte hägrar en spelning inom den närmare framtiden, men då piskar jag ihop gänget. Som tidigare redgjorts för här i bloggen hade jag satsat pengar i ny PA-anläggning. Det kändes som dyrt, men det lät som bra! Inte minst bra var ny mixer som gjorde att vi kunde micka up respektive lina allt. Då fick vi också medhörning på allt, och för första gången i Mangels historia hörde jag ungefär hur vi lät medan vi spelade, inte bara trummor och min egen gitarr! På en inspelning från ett tidigare gig har jag hört hur jag, när jag ska lägga en stämma på I shall be released, tar i så jag överröstar leadsången och min röst snudd på spricker för jag hör jag inte mig själv annars. Nu satt stämsången som den skulle, tackvare nya PA:t!

Det är alltid kul att spela, men nu var det alldeles vansinnigt roligt. Aningen för litet repat, inte ens att vi hade en färdig låtlista - men inspirerat! Libbe filmade en del, så nu ska jag testa att lägga upp en video eller två  på den här bloggen, fast det har jag ju gjort tidigare... på Fridas dieselmotor (har blogger krympt videosarna till en grynig massa finns det bättre kvalitet på http://www.youtube.com/watch?v=MMnOBhACiUI och på http://www.youtube.com/watch?v=--84_Dqct3Y

Knockin' on heaven's door var en av de första låtar vi spelade när vi stapplade igång för dryga 7 år sen. Inte så kul för de andra att spela, kanske (G, D/f#, am7, G, D/f# am7... om och om igen),  men själv skulle jag lätt kunna hålla på i 20 minuter eller mer. Ackordföljden lånar sig tacksamt till nästan vad som helst som en flummig leadgitarr kan få för sig. (Jag älskar min wah-wahpedal.)

Like a rolling stone har vi tagit upp betydligt senare. Inte så tokig låt av samme föreslagne nobelpriskandidat... Förra gången vi spelade, vilket var drygt ett år sedan, tutade jag munspel på den, men med allt för litet repande i ryggen kändes det tryggare att hålla i gitarren.

När Mangel hade spelat två set och avslutat med orepade extranumret Proud Mary och större delen av gästerna började tacka för sig - och även jubilaren började tänka på den så kallade refrängen, skulle man förstås ha kunnat vila öronen en stund, men i stället äntrades scenen av en helt oannonserad konstellation:

Libbe och Mattias med Jonas förtjänstfullt vid trummorna spelade ur sin repertoar.

Och sen spelade Libbe, Daniel, Mattias och Johannes Nationalteaternlåtar. Tyvärr ingen videodokumentering. av det...

Libbe och Danne i nationalteaterntagen

Ja oj! Det var en minnesvärd fest! Hoppas vi får fler foton och videos till minnets hjälp, och att lägga upp. Jag hann ju inte med att fota värst mycket själv, så jag litar på benäget bistånd!