Uhu-bu-hu-ntu... (Datormek #2)

Skit samma att Windows inte går igång, här ska ju ändå linuxifieras! Efter sedvanlig rådfrågning hos familjens datorkonsult letades en lämplig dist som jag lärt mig att de olika linuxversionerna kallas. För mig som gitarrist leder begreppet associationerna till saker jag absolut inte kan tänka mig att jag vill ha i mitt operativsystem, men i det här fallet står dist för distribution och inte för distorsion.


Här gives hopp...

Den dist jag blivit rekommenderad heter Ubuntu, och läser man litet diskussionsfora i ämnet Linux finner man att det är en ofta föreslagen version. Att det dessutom finns ett paket som heter Ubuntu Studio, som sägs innehålla vad man behöver av programvara för att odla sina multimediala talanger gör ju inte saken sämre.

Om mina cubaseinspelningar kommer att fungera i Ubuntu är en annan fråga. Men de absolut flesta av dem har jag gjort mest för övningsändamål (lägga en grund med trummor, bas och kompgitarr att öva solon till) eller för att testa idéer. De är inte gjorda för att de ska lyssnas på egentligen, så om de inspelningarna i denna omställning råkar bli förpassade till den eviga glömskans domäner må det väl vara hänt.



...och här blev det stopp



Nåväl. Senaste versionen av Ubuntu brändes på en CD. Setup på den trilskande datorn ändrades till att boota från CD istället för från HD. In med CD:n i datorn och starta om. Strax kom ovanstående lovande biskopslila skärmbild, med små trevliga punkter som i en rinnande ström lystes upp den ena efter den andra.

Mitt framgångsjubel dämpades dock någonstans på skalan aningen - avsevärt vid åsynen av de utomordentligt fula spräckliga ränder som sedan planterade sig på skärmen...

Nog mekat för den kvällen!

Håll dig uppdaterad på min blogg så du inte missar fortsättningen och den förhoppningsvis snart stundande upplösningen på denna rafflande meckarhistoria!