Blötläggning

En gammal Citroën på uppställningsplatsen
signalerar att även Eric kommit igång med vårrustningen

En del helger har sina poänger. Som den här. Drog från jobbet redan till lunch för den sedvanliga gratislunchen på Indian Kitchen. Dvs det är för Daniel och Jonas den är gratis. Mitt visakort regerar. Sen åkte jag via Biltema där bl a bottenfärg inhandlades. Så vidare ut till Herräng för ett hårt arbetspass. Till min glädje såg jag när jag svängde in på uppställningsplatsen en bil jag kände igen. Så innan slitet började fick jag pratstund med min gamle kompis Eric, som så sakteliga börjat komma igång med vårfixet av sin folka (vilket i sammanhanget inte uttyds Volkswagen utan Nordisk Folkbåt).

När vi bytt några ord om livet, den hårda vintern, och han berättat att han varit nere i Frankrike en sväng för att avsluta försäljningen av det hus han haft där, sa han plötsligt:

- Och jag tog med en flaska vin åt dig, den ligger i bilen!

Så jag tror jag törs säga att det inte bara var jag som sett fram mot att träffas igen...

Nåväl. Båtfix, var det. Yrsa bottenmålades + gjordes några bättringar av målning ovan vattenlinjen. Frida bottenmålade jag sist jag var ute och grejade, däremot hade jag inte gjort värst mycket ovan vattenlinjen på henne. Jo det hade jag visst, det! Tvättat hela skrovet två gånger med båtschampo och gnuggat bort en del fläckar av tjära eller olja och annat kladd samt fyllt en del repor i gelcoaten med epoxyspackel. Nu slipade jag där jag hade spacklat, tvättade av, lade på polish över hela skrovet och polerade upp en aning glans.

Frida, polerad och vaxad!

Det låter kanske inte som så ansträngande, men betänk att man måste stå på stege för att nå, att Frida är nästan 10 meter lång och att för att täcka in en sida av henne måste man klättra upp och ner för stegen 7 gånger och mellan varje gång flytta stegen en bit åt sidan… Alltså: 14 gånger för att lägga på polish. 14 gånger för att polera upp glansen, 14 gånger för att lägga på vax och slutligen 14 gånger för att efterpolera. Och så alla gånger för att kravla sig upp i sittbrunnen för att hämta någonting som visat sig vara av nöden...

Nå, men hur blev det då. Tja… utgångsläget var ju verkligen inte det bästa, så marinans klarast glänsande stjärna är det ju inte fråga om att hon skulle bli, men absolut blev det bättre. Mycket bättre! Nu tänker man  inte längre det första man gör när man ser henne, att det skulle behöva göras ett rejält jobb med det där skrovet. Dessvärre är det väl så att däckets och träöverbyggnadens sorgliga tillstånd framstår desto tydligare…

Teakdäcket får klara sig den här säsongen, den dag det blir att ta itu med det blir det både kostsamt och arbetskrävande, men en del lackade och målade ytor är i behov av akutvård. Det ska de få, och det går ju bra att göra medan hon ligger i sjön.

Nåväl. Efter att ha jobbat i ett från kl 3 var jag kvart över nio på fredagkvällen rätt slutarbetad, men då kändes det också som att jag låg bra till tidsmässigt. Sjösättning 12.20 nästa dag.

Mycket tejp går det åt för att hålla ihop en gisten gammal koster

Vaknade vid 6-tiden på lördag morgon. Kokade litet kaffevatten på spritköket. Åt ägg och kaviarmackor till kaffet. Vad skulle jag göra idag fram till sjösättning? Jo, Yrsa som jag bottenmålade i går skulle tejpas. Det är ett trick jag läst om på Träbåtsakuten.

Maskeringstejp längs alla bordskarvar under vattenlinjen saktar ner inflödet av vatten så att eventuella glipor hinner svälla igen innan skorven går till botten med man och allt. Jag brukar använda International Tät i större glipor. I år kunde jag inte upptäcka några sådana, så det fick duga med tejp.

Städade undan en del brädlappar, tomma färgpytsar och annat, och rätt vad det var var det dags för sjösättning. Frida stod ytterst så hon gick först. Sundell som driver marinan och kör trucken skulle kolla om det var någon annan båt som var klar som han kunde ta mellan Frida och Yrsa, så att jag skulle hinna få undan Frida innan jag hade en båt till att ta hand om.



Yrsa tejpad och klar för sjösättning

Jag hade inte testat att starta Fridas inombordare på land. Hon stod litet illa på uppallningen under kölen, så med tanke på att det vibrerar en del vågade jag helt enkelt inte. Det var bara att hoppas på det bästa. Ena cylindern tände direkt, och med den en hoppets låga. Men när jag tryckte ner dekompressionsreglaget för den andra dog motorn, och ville sen inte alls vara med…

Fick dra henne för hand och lägga henne längs sjömackens kaj, och plötsligt kom Sundell farande med Yrsa hängande i truckens starka armar. Det var bara att ta rätt på henne. Alltid nervöst att sätta träbåt i sjön, men hon läckte ovanligt lite. Nästan ingenting såg det ut som. Dessutom startade snurran nästan på första rycket, så jag tog henne till gästhamnen för att hon skulle få ligga längs med bryggan ett tag. Ifall hon skulle få för sig att läcka in mycket är det bättre att ha henne där. Där kan hon i värsta fall gå med kölen mot botten utan att sjunka hel och hållen.

Kämpade på med Frida, flyttade henne från macken, där hon ju låg i vägen för dem som ville tanka, och en sån här sjösättningsdag var det förstås många. Lade henne också i gästhamnen och betalade 20:- för att få ta ström till batteriladdaren och gjorde ytterligare några futila försök med dieseleländet.

Nu hade tiden gått och blivit någonting, jag vet inte vad. Eric kom förbi och sa att han skulle åka hem, men om jag ville kunde han hjälpa mig att bogsera ut Frida till min bryggplats. Sagt och gjort. Vi spände Yrsa för Frida och lyckades med litet mankemang få in dem i deras fållor. Det är trångt mellan bryggorna och inte mycket platsa att manövrera på. Illa nog med Frida när hon går för egen maskin…

Erik sa ”hej” och jag förtöjde båtarna. Ja dvs först förtöjde jag Frida, sen fick jag lov att flytta på Yrsa, för hon pga av vind och avdrift och allmän villervalla hamnade i fel fålla. Efter att ha fått båda båtarna på rätt plats och efter att ha pumpat ur Yrsa – för visst tog hon in en del vatten, men inte i någon oroande mängd  – kände jag mig ganska färdig med båtlivet för den här gången.

Klockan var fyra på eftermiddagen och jag hade varit igång sen kl 6 och inte ätit sedan frukost. Alla foton jag tänkt ta kändes nu helt oviktiga. Det var frestande att sätta sig och äta något på marinans resturang, men jag åkte hem till Stenhagen där COOP hade fina laxbitar att lägga på grillen… God öl fanns det redan i kylen hemma.