Hamnbyte

En typisk sån där stundom förekommande majhelg med nästan sommarvärme ska man förstås ägna åt idogt grillande, och gärna bjuda på vårens första mojitos som fördrink, men jag drog förstås iväg till Herräng för att fixa med båtarna. Tiden rinner iväg, och 21:e tänkte jag mig sjösättning.

Bland det mest radikala som skulle göras var ju att måla Yrsa. Jag hade beställt vit linoljefärg, bruten i en gul ton. Precis vid locket fanns spår av färgaffärens brytning. de såg illavarslande gulgrönt ut, men när jag öppnat burken undrade jag var den där brytningen höll hus. Det såg ju helt vitt ut! Litet gulare nyans hade jag tänkt mig, men nu var det här den färg jag hade. Sex liter - pga brytningen icke returnerbar - för dryga 200 kr litern. Det var bara att skrida till verket...

Ja, dvs först skulle det ju slipas litet. Fram med slipmaskinen ur skuffen, och... Jaha. Jag hade uppenbarligen glömt sladdvindan. Jag trodde jag hade lämnat kvar den i bilen sedan sist jag var ute, men uppenbarligen inte. Kollade om den möjligen gömde sig i något av Fridas alla skrymslen, men inte. Jag räddades från handputsandets förbannelse av en kille som kom och undrade om hans bil, som stod parkerad alldeles nära Frida, stod i vägen. Nej, det gjorde den inte, men jag beklagade mitt öde att ha lämnat skarvsladden hemma, och fick omedelbart den respons jag hade hoppats på. Han hade en vinda som han inte använde just för ögonblicket. Den fick jag gärna låna.

Efter att nödtorftigt ha gått över skrovet ovan vattenlinjen med slipmaskinen, kom det roliga - men initialt också litet ångestladdade. Provade med roller först, men det funkade inte bra alla, så jag bytte till en bred pensel och fann att det gick ganska lätt att stryka ut. Kom på att det kanske vore en bra idé att maskera vattenlinjen... Sen gick det faktiskt ganska undan. Vilket betyder att det visserligen tog sin rundliga tid, men att ingenting krånglade.

Mycket annat blev gjort under fredag - lördag, både på Yrsa och Frida. Men detta var som sagt det mest radikala. Sov över i Frida och kunde ge Yrsa ett lager till på lördagen... Bara att konstatera att en slarvigt vitmålad mahognykoster ser betydligt bättre ut än en med dåligt underhållen klarlack. Tycker dessutom att hon blev mera "min" - hon fick mågot mer rustikt och vardagligt över sig, och ser inte längre ut som någonting som borde vara en blankpolerad överklassmöbel som dansar runt på vågorna. Det här skulle jag ha gjort för länge sedan!

Yrsa i sin nya hamn...

Under natten var det frost, men jag har en bra sovsäck



På återvägen, strax hemom Hallstavik, tranor...

 Nu ska jag bara laga lunch och sen bär det ut till Herräng igen. Det är ljust länge, så jag hinner säkert jobba 4 timmar även om jag inte är där förrän vid 15-tiden.