Midsommarafton på Piren i Bränna

På fredag efter frukost checkade vi tillfälligt ut från Gäddede camping och tänkte, med hjälp av en inte allt för detaljerad fiskekarta, hitta oss ett vindskydd vid vattnet där vi kunde tillbringa midsommarnatten (fast den egentliga hade ju varit redan onsdag/torsdag). Men först ville vi försäkra oss om att vi skulle ha ordentligt med ved för natten. Ofta säljer bensinmackarna även den sortens bränsle, så vi stannade till vid macken men det syntes inga tecken på att de skulle ha säckar med ved att sälja.. Jag gick i allafall in och frågade tjejen i kassan om hon visste ifall det fanns någonstans man kunde köpa litet ved. En annan kund bröt in:


- Det är ju Kjell Jonsson <eller vad det nu var han hette> som säljer ved här. Om ni följer efter mig med bilen ska jag visa var det är!


Jag hoppade in in bilen igen och svängde ut och följde efter. Det visade sig vara inte långt alls. Vår tillfällige ciceron stannade, klev ur bilen och stegade fram till ytterdörren. Det såg inte ut som att någon var hemma, men strax efter att vi ringt på kom en litet luggsliten man och öppnade. Jag förklarade mitt ärende.


- Mjaaa... veden har jag ju ute i Junsternäset.

Jag började ana att den här mannen nog snarare handlade med vagnslaster av ved än med enstaka famnar, så jag förtydligade:


- Jaha... ja, vi behöver inte värst mycket, alltså. Vi tänkte tillbringa natten vid något vindskydd, så bara så vi klarar oss till i morron.


- Ja ja... Jo, så mycket har jag nog här, men har du nån säck eller nånting att ta den i? Eller, kommer ni tillbaks hit så kan ni få låna en balja, om ni kommer tillbaks med den.


- Ja visst! Vi har bokat stuga på campingen och kommer tillbaks i morgon!


Vi gick till hans vedbod. På baksidan av huset låg rejält med ved upptravad, men den var inte så torr, sa han. det fanns bättre i boden. Vi gick in i en stökig ved- och redskapsbod och fyllde en rejäl plastback. 50:- skulle det kosta. Jag hade inte mindre än hundralappar, så jag gav honom den och sa att det var OK för min del.


- Ja, då kan du ju fylla på så mycket du vill från den som ligger här ute.


Jag lade upp rejäl råge på backen med ytterligare vedträn, och fick dessutom tips om var vi kunde hitta ett bra vindskydd. Det visade sig ändå vara lättare sagt än gjort. Vi körde ut vägen längs Kvarnbergsvattnet och efter att ha kört över Junsterforsen  provade vi utan framgång fem långa slingrande skogsvägar ner mot sjön. Det blev eftermiddag - jag frestas nästan säga att det blev afton och det vart morgon, men riktigt så illa var det inte - vi blev  hur somhelst trötta, hungriga, modstulna och frustrerade och jag fick huvudvärk... Många fiskevårdsområden skyltar ordentligt till vindskydd och fiskeplatser, men inte här inte... Vad farao, vill de inte ha några fisketurister?


Vi orkade inte längre njuta av den fina utsikten, men jag stannade på några ställen och fotade pliktskyldigast genom nerdragen sidoruta.

Vy tvärs över Kvarnbergsvattnet

Jag studerade på den uppenbarligen rätt värdelösa karta jag fått när jag köpte fiskekort, och såg att det någon mil längre fram skulle ligga ett vindskydd rätt nära vägen. (Men varför skulle vi tro på det?)


Vi bestämde oss ändå för att ge det en chans innan vi tog matpaus bara var som helst. Men innan vi kom fram dit såg jag på långt håll en långsmal udde, nästan som en pir som gick ut i sjö, och längst ut på den - ett rejält vindskydd! Nu gällde det bara att det  fanns bilväg ända ut på piren, för det skulle vara för långt för Petra att gå, och om jag skulle få dit all ved, tält, sovsäckar, mat och allt vad vi kunde behöva för natten skulle jag få gå bra nog många vändor. (Bra nog är ett typiskt och högst användbart jamtskt uttryck som just dök upp som en reminiscens.)


Jodå, det gick faktiskt någonting som liknade en väg ut på piren.Snårig och igenväxt med sly som skrapade grenar och kvistar längs bilens sidor. Vilken tur att vi för den här semesterresan inte tagit fordonsparkens flottaste bil med den blankaste lacken... Väl längst ute på piren tyckte vi väl inte att det var riktigt vårt önskeställe. Vi ville gärna känna oss ifred, men här var det närmast full insyn. Dessutom var det fruktansvärt skräpigt, och på ena sidan vindskyddet stod en överfylld soptunna kring vilken låg och mängder av sopor som fåglar och andra djur rotat i. Nu var vi i alla fall här så vi inrättade oss så gott vi kunde och bestämde oss för att här skulle det firas midsommar!


Det klassiska Tarfala-tältet från 70-talet hänger ännu med

Efter att ha rest tältet tände vi vår midsommarbrasa och drygade ut inhandlad ved med kottar

Naturen höll sig toget till den blågrå färgskalan

Potatis kokades på trangiaköket. Sill, ägg, kaviar, knäckebröd och några huttar OP fulländade den något försenade midsommarlunchen. Efter det satt vi uppe, pratade och sjöng - fast vi hade svårt med texter - tills vi gjort slut på all ved, men innan dess någon gång på nattkröken ställdes det även till med vegetarisk grill.


Platsen vi hittade heter Piren i Bränna och består sannolikt av rester från täljstensbrottet några km närmare Gäddede

När all ved, någon gång fram på småtimmarna brunnit ut, kröp vi in i tältet och ner i sovsäckarna och  sov några timmar innan det blev dags för midsommardagens äventyr.