I den uppsjö av snälla och generösa systrar jag är begåvad var det en som härom dagen överlämnade en kasse med fallen frukt från Krusenbergs herrgård. Det blev dessvärre bara mos av alltihop. Så här gick det till:
 |
| På skärbrädan |
Med min bästa vassa kniv skar jag de vackra små äpplena i bitar, och lade dem utan pardon i en gryta och lät dem koka sig mjuka och möra. Jo minsann!
 |
| Här går de sin slutliga ändalykt tillmötes |
När de kokat sig mosiga och inte visste sig varken ut eller in gav jag mig på dem med stavmixern, tillsatte socker och citronsyra och hällde resultatet i burkar preparerade med natriumbensoat. Jag tror det blev bra. Vi får väl se vid nästa grötfrukost.
 |
| Slutresultatet |
Fast när jag drar mig till minnes: jag sparade två fina äpplen att ätas
au naturelle. ett av mig och ett av Petra. De smakade gott. Det var det hela. Utan filosoferande eller andra åthävor. Ibland är en cigarr bara en cigarr, och en burk äppelmos är stundom inget annat än en burk äppelmos. Och inte blir det sämre av det.
1 kommentar:
Halloj Martin!
Kanske borde jag inte erkänna detta, men jag blev mer sugen på att göra äppelmos än läsa P O Enquist nu..;-)
Böckerna verkar vara sådana tegelstenar, och med mina korta stunders läsande (sisådär i 10-minutersintervaller) så lär det väl ta mig ett år eller mer att läsa en av hans böcker. Men, jag har uppfattat att du anser att det är värt mödan!
Allra bästa hösthälsningar
Ingela
Skicka en kommentar