Till Herräng med huvet under armen

I eftermiddag åkte jag - efter att ha lunchat med en kollega - ut till Herräng. Klarblå himmel och svag bris... Synd att jag inte skulle stanna för gott. Pumpade ur Yrsa, lade ytterligare ett lager vitfärg på Fridas rufftak samt strök efter viss självövervinnelse första lagret på överbyggnadens sidor. Det kändes litet sorgligt, men helt nödvändigt. Det blir nog bra när man vant sig. Sittbrunnen kommer att få vara klarlackad även fortsättningsvis, så när man väl är i båten ska nog den rätta mahognystämningen ändå infinna sig, ändå.

Här ser man mest Yrsa, förstås, men bakom henne sticker Fridas nu vitmålade överbyggnad upp.
Jag spände upp Yrsas enkla kapell också, då det förutspås en hel del regn för de kommande dagarna. 

Jag ska visserligen tillbaka på söndag för att stryka ett lager till, men jag tog ändå med mig grillen som vi vill ha med i bilen när vi inom kort gör en lite biltur norrut. Tänkte att det det är lika bra att jag plockar med den nu, för vem vet om jag kommer i håg det  på söndag...

När jag efter väl förrättat värv och med alldeles för hög fart närmade mig Uppsala slog det mig: Anledningen till att jag över huvudtaget bestämt mig för att åka ut mitt i arbetsveckan var att jag skulle hämta min ryggsäck som hade blivit kvar i båten. I ryggan ligger läsglasögon (båda de par jag har koll på var de är), ett par böcker, och annat smått och gott jag gärna vill ha i min närhet. Ja, nu får det hur som helst vänta till söndag...