Uppsala-Krokom-Lillholmsjö, 22-23 juni 2011

Länge sedan var det vi hade norrlands- och bilsemester. Närmare bestämt var den sista 2007 varefter vi på sensommaren råkade impulsköpa segelbåt. Den har sedermera blivit två, varav den senare rätt stor,och somrarna har fyllts - liksom en stor del av denna blogg - av olika göranden med dessa. Nu hade ändå olika idéer och projekt lockat oss till en norrlandsresa denna sommar.

Onsdag 22 juni vid så där halv 12 satt vi äntligen i bilen och styrde kosan mot Krokom, där vi hade bokat campingstuga för en natt. Färden gick fint och midsommartrafiken hade ännu inte hunnit ta vid. Det är intressant det där att åka bil, och hur mycket man hinner prata med varandra. Radion var avstängd hela vägen, faktiskt. När vi seglar har vi också långa givande samtal, men de måste alltid avbrytas då och då för koll av sjökort, kompass eller gps, eller för att fixa någonting med seglen, dra igång motorn en stund eller så. Där vinner faktiskt bilen över segelbåten! (Men bara där.)



Solnedgång över Krokomsvikens camping



I Krokom blev vi ordentligt välkomnade av värdparet, först av den ena och sen av den andre. Kändes riktigt fint! Vi har campat där ett par gånger förut, men alltså rätt länge sedan. Kan absolut rekommendera campingplatsen. Den ligger vackert vid Indalsälven och en lagom rejäl dagsetapp från Uppsala (drygt 50 mil – mer tycker i alla fall inte jag om att köra på en dag). Jag hade funderingar på att stiga upp tidigt för att fiska, men sov som en liten gris tills det absolut var dags för frukost och avfärd.

Campingstugor är hur som helst en förträfflig inrättning! För ett par - några hundralappar bor man bara såå mycket skönare än i tält, och slipper dessutom besväret medd uppsättning och nedtagning av tältet!

 

Gästgivaregården i Lillholmsjö...

Nästa dag var det Gäddede som gällde, men på vägen skulle vi se om vi kunde hitta Petras morfars gamla – numera öde, men dock – gård i Lillholmsjö. Vi stannade till på gästgiveriet i Lillholmsjö, där vi drack kaffe och åt goda ostmackor (beställ dem på grovt bröd!) medan gästgivaren, Nils-Erik, själv kunde berätta att han mycket väl kände till n'Otto - farfaderns bror - som tagit över gården Sotbacken, och dessutom kunde hjälpa oss att hitta litet dokumentation, samt ge anvisningar till hur vi skulle hitta gården.

...har varit i drift sedan 1907

Vi åkte till Sotbacken för att fotografera och känna in litet energier men blev avbrutna av en gubbe som kom körande för att se vad det var för främmfolk som inkräktade. Var vi där för att vandalisera tro?

Jag gick ner till hans bil för att förklara vad vi sysslade med och då satt han naturligtvis med bilregistret i mobilluren, för att ta reda på vad det var för skummis som ägde den risiga mondeo som stod parkerad nedanför gården. När jag förklarat vårt ärende tinade han strax upp och blev riktigt meddelsam och kunde berätta litet om gården senare historik. Han hade telefonkatalogen i bilen och kunde ge oss numret till två personer som av allt att döma var dotterdöttrar till n'Otto. De bodde dock i Krokom, och vi var nu på väg till Gäddede så vi bestämde oss snabbt för att inte följa upp det spåret.



Sotbacken



Petra på Sotbackens farstutrapp



Bagarstugan som hör till Sotbacken



Efter fotosession på Sotbacken drog vi vidare till Föllinge där vi tryckte i oss varsin pizza – denna urjamtska nationalrätt - varefter vi dästa och danna körde vidare mot Gäddede under det att vi förundrade oss över vilken givande resa det varit hittills, och vilka trevliga och tillmötesgående människor vi träffat. 

Stay tuned! Mer i kommande inlägg.