Bir det nån segling nån gång, då?

Redan en bra bit in i augusti och ännu ingen segling! Kanonväder veckan som gått, och ingen segling! Två veckor semester förbrukade, och ingen segling! Vart ska det ta vägen? Tillbringade hur som helst ett dygn med knäckemackor och kokta ägg i Herräng. Solen stekte. Dygnet skulle gå ut på att städa (Frida har mer och mer liknat en stökig byggarbetsplats, med verktyg, brädlappar och färgpytsar drällande överallt), hänga på aktersnurran och att äntligen masta på.

Väl på plats hittade jag på ytterligare arbete, som jag ju egentligen visste om. Förpiksluckan behövde fixas. Det var glipor i den som jag (under tveksam inspiration av herr förre fridainnehavaren och fuskverkaren V) täckt med tredubbla lager maskeringstejp för att det inte ska regna igenom. Nu har det ju inte regnat överhövan på sistone, men det kunde man ju inte veta.

Dessutom hade lacken börjat flagna.Torsdageftermiddagen ägnades därför åt att skrapa rent, slipa och linolja (tvåkomponents epoxylack ska bort och riktig båtlack på). När jag påbörjat det arbetet upptäckte jag att herr V tätat den största glipan med silikon. Silikon har lika litet med trä att göra som med bröst. Det var ett pillrigt omständligt och tidsödande jobb att få bort eländet. Hittade en nästan förbrukad tub International Tät, som jag brukar använda under vattenlinjen på Yrsa. Med den fyllde jag de värsta gliporna innan jag strök hela luckan med linolja. Insåg lagom i efterhand att det egentligen skulle varit bättre att göra allt arbete klart, inklusive lackning före tätning, men gjort var nu gjort...

På kvällen hade jag telefonkontakt med Eric, som lovade komma ut nästa dag och hjälpa mig med mastningen. Yrsa hade jag ju mastat ensam, men Fridas mast är så tung att jag skulle aldrig klara det på egen hand. Onsdagkväll ägnades åt folköl,litet whisky, och P-O Enquist. Bra som vanligt.

Torsdag innan Eric kom hann jag med att, med hjälp av en granne på bryggan få på aktersnurran på den brädlapp jag arrangerat på badstegen. Den som hängt med på hela den här bloggresan minns kanske att Johannes och jag, när vi skulle segla Frida från Uppsala till Herräng, blev tvungna att i all hast hitta på ett sätt att hänga en utombordare i aktern. Nu har jag fixat samma grej, fast litet bättre (tror jag).


Årets uppgradering av aktersnurrearrangemanget

Den uppmärksamme uppmärksammar att snurran saknar stoppknappen som ska sitta precis där handtag med gasreglage fäster i motorn. Den hade gått sönder - förmodligen i höstas vid hemtransport -och det var ju ett aber eftersom snurran inte går att starta utan att man med tillhörande "nyckel" trycker upp stoppknappen. Efter att ha demonterat detaljen fann jag, som jag gissat, att vad stoppknappen gör är att åstadkomma kortslutning i elsystemet. Alltså var det bara att knipsa av elkablarna så gick motorn att starta. Hur får man den att stanna utan stoppknapp? Förslagsvisgenom att stänga luftskruven på tanklocket.

Nåväl... ännu ingen Eric, men jag tog mig iväg till mastkranen - per skönt dunkande inombordardiesel. Lyckades med egen muskelkraft få upp masten (jag förstår inte varför den ska väga så helvetiskt mycket, medan jag däremot förstår att aluminiummaster har sina onekliga fördelar) på vagnen och rulla iväg den till kranen. Medan jag förberedde masten, skruvade fast spridarna och såg till att alla vajrar, fall och annat bjäfs befann sig på rätt sidor om allt de kunde hamna på fel sida om dök Eric upp.

Det tog sin tid att få masten upprätt och att få alla vant och stag  fästa. Tungt jobb var det också. Riktigt tungt. Men tillslut var det mastat och klart. Jag fiskade upp ett par folköl ur kylväskan som faktiskt hållit dem nästan svala, och vi satte oss vid kajkanten, tog ett stopp och pratade en stund innan Eric måste åka hem, hans Marita hade ringt medan vi jobbade och rapporterat att vattenpumpen slutat fungera...

Men jag förstod att han var nyfiken på dieselmotorn, så innan han gav sig iväg drog jag igång den. Den lät fint. Problemet är att den läcker kylvatten, så efter bara en kortare tur har man tiotals liter oljigt och sotigt sjövatten i kölsvinet. Inte så kul. Det luktar illa, och det är naturligtvis skamligt att låta länspumpen trycka ut det rätt i sjön... Det måste jag få ordning på till nästa säsong. Eftersom killarna från Olsson Marin dömt ut motorn, och inte vill serva upp den, betyder det väl att jag måste få tag i en ny (gammal) motor. Hej och hå. Någon som har en fungerande Volvo Penta MD2 liggande?


Första lagret lack är lagt på förpiksluckan.



Frida mastad och klar för äventyr på de sju haven



Yrsa måste få vara med, också. Hon är alltid fin att se på.

Med alla dessa båtar, och allt den tid och det jobb jag lagt ner på dem - nog vore det väl som förgjort om  man inte kom ut att segla en vecka i alla fall...