Sjörapport 2011 #10

Torsdag 18:e augusti

Idag skulle vi inte långt alls, så vi kunde ta det lugnt på morgonen. (När har vi inte gjort det under den här semestern?) Visa av erfarenhet såg vi ändå till att inte dra ut på tiden. Vind c:a 0 m/s... Kollade inombordaren som startade hyfsat snällt och verkade gå på båda cylindrar ungefär lika mycket i otakt som under merparten av semestern. Vad det var för fel som tillstötte mellan Bagghusbron och Elmsta är höljt i dunkel. Kanske var det så enkelt att vibrationerna p.g.a ojämn gång fick en dekompressionsventil att öppna. Vad vet jag... Ingenting igår och ingenting i dag.

Blygrå moln bakom oss när vi lämnar Elmsta.

Hur som helst gick vi för någorlunda motor och utan vind. Bakom oss tornade mörka moln upp sig, och det började kännas som någon sorts kapplöpning. Med vår krattiga dieselmotor var det ju helt klart vem som hade oddsen på sin sida. Snart började vi höra åskmuller, också. Klart obehagligt, men ingenting att göra åt saken. Bara att hoppas att dieseln skulle fortsätta att dunka på någorlunda, och att åskvädret skulle göra ifrån sig det värsta inne över land.

Någons lilla lilla sommarstuga...



...kanske den här doppingfamiljens



En liten fyr gör en glad

Funderade ett tag på om jag efter Väddösundet, istället för att gå nordväst mot Herräng skulle vika österut in mot Grisslehamn, för att låta åskvädret passera. Men som det inte verkade komma riktigt över oss bestämde jag mig för att gå mot Herräng i alla fall. Väl ute ur Väddösundet skulle det väl inte ta mer än en timme, hoppades jag.

Åskan kom närmare och blixtar följda av rejäla åskknallar med allt kortare mellanrum, men jag räknade sekunder och kom aldrig under tjugo, så de var på behörigt avstånd. Jag höll mig så nära land jag vågade och försökte hålla så gen kurs som möjligt, och c:a tre timmar efter att ha lämnat Elmsta kunde vi styra in i vår hemmahamn.

Som det inte var någon vind att tala om var det lätt att styra in i Fridas fålla. Här skulle vi bli liggande i kväll och över natten, för att i morgon städa ur och ta bilen hem, nöjda med en sagolik seglingssemester. Och som för att understryka hur härligt vi hade haft det klarnade det upp mot kvällen och vi fick en riktigt skön avslutningskväll i Fridas sittbrunn.

Vi fick en riktigt fin sista kväll i Fridas sittbrunn

Så var då vår första riktiga seglingssemester avslutad. Den har varit fantastiskt fin och verkligen gett det där som kallas mersmak. 11 dygn har vi legat ute, och inga problem med det. Det hade gärna  fått vara lika många till. Vi får se till att ta mer nästa sommar - det var både Petra och Frida överens med mig om!