Sjörapport 2011 #3

Fredag 12 augusti

Vaknade efter att - den blåsiga natten till trots - ha sovit gott i Gräddö gästhamn. Det blåste fortfarande bra och som vinden låg skulle vi få litet besvär med att ta oss ut. Som väl var fanns det gott om plats och jag började planera att lossa från bojen i aktern för att försöka få Frida längs bryggan för att lättare kunna vända henne med fören utåt. Och vilken motor skulle vi hoppas på?

Jag provade inombordaren som till min förvåning startade alldeles snällt, och gick ungefär som vanligt. Kanske litet mera ojämnt än den gjorde innan vad-det-nu-var-som-hände vid Elmstabron. Min listiga plan för hur vi skulle ta oss ut behövde aldrig sättas i verket. En inkommande seglare höll tampen i fören medan jag drog aktern mot bojen, och kom tillräckligt långt från bryggan för att med ett lätt gaspådrag kunna vända ut från hamnen.

Det blev en riktigt fin dag med närmast majestätisk segling i god vind och mestadels sol! Kanske blev det ändå litet lång. Vi låg ute 8-9 timmar innan vi nådde nästa hamn. Petra tog korta stunder vid rodret, men mestadels befann jag mig där själv. Och jag klagar inte!  Men även av det mest njutningsfull aktiviteter kan man bli litet trött.

Petra vid rodret en stund igen

En flagga som fladdrat för ordentliga vindar

Linanäs på Ljusterö

Gästhamnen i Linanäs var litet tråcklig att ta sig in i. Y-bommar tackar man för, men trångt mellan bryggorna var det. Inte riktigt tänkt för 30-fots segelbåtar. Det gick bra i alla fall, men när vi väl låg tillrätta mellan bommarna tog det sin tid att förtöja. Efter en hel dags segling var jag var så trött så jag kunde knappt slå ett dubbelt halvslag, än mindre reda ut hur jag skulle förtöja för att Frida inte skule dunka fören i bryggan så snart det guppade litet. Efter det första skvalpet från en förbipasserande motorbåt blev jag tvungen att göra om.

I Linanäs fanns en pub, såg jag när vi seglade in, och  tänkte att jag skulle kunna få med mig Petra dit, men när vi väl kommit tillrätta kände jag att det ändå var skönast att hålla sig kvar i båten, och det verkade Petra vara helt med på. När allt kom omkring: vi hade ju ändå nyss fyllt på våra förråd, så vi led ingen brist.