 |
| Petra till rors på väg genom Väddösundet ner mot Väddö kanal |
När vi närmande oss Elmstabron startade inombordaren snällt igen, t.o.m med ena dekompressionsventilen stängd(!) och vi hade turen att komma precis lagom till bröppning. Hann bara lägga i ankaret i aktern och ringa brovakten så lyste det röd/vitt för broöppning beställd, redan innan brovakten svarat. Bron öppnade nästan med en gång och vi kunde dra upp ankaret för att ta oss igenom den öppna bron.
När jag lade i växeln och drog på en aning gas började motorn låta illa. Jag trodde ett ögonblick att vi skulle få motorstopp, men lyckades håll igång den, trots allt. Fort gick det inte genom bron, men desto långsammare. Trots den klena farten hann vi till öppning av Bagghusbron, och kunde ta oss ut på andra sidan utan att behöva ankra/lägga till.
Det var fint att gå genom kanalen. Jag har gjort det en gång tidigare, fast åt andra hållet. Det är litet speciellt, och inte vad man tänker när man tänker segling.
Efter Bagghusbron blev det mer segla av, i alla fall. God vind tog oss vidare söderut, och när först Björköfjärden och sedan Lidöfjärden öppnade sig gick det undan värre. I höjd med Gräddö kändes det som dags att ta sig i hamn, så Petra fick ta rodret ett tag igen medan jag drog igång snurran.(Dieselmotorn gick så krattigt på slutet i kanalen, så den hade jag inget hopp om.) Att gå för snurra är inte det roligaste sättet att färdas i gropig sjö, men ju längre in mellan öarna vi kom, desto lugnare blev det. När vi kom in mot gästhamnen låg det ändå på så att det kändes skönt att, efter att ha fångat en boj, få hjälp av en vänlig hamngäst att ta emot i fören.
 |
| Solnedgång vid Gräddö gästhamn |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar