Sjörapport 2011 #9

Onsdag 17:e augusti

Vi vaknade till en fin morgon i Furusund. Hade som vanligt sovit riktigt gott. Finlandsfärjorna hade passerat utan att ställa till med något besvärande svall. Jag var nästan litet besviken eftersom jag hade beskrivit så måleriskt för Petra hur Frida kastats omkring så att Johannes och jag nästan ramlat ur våra bäddar, medan allt löst liggande gods skramlat omkring huller om buller och levt om så det kunde ha väckt döda.

I Furusund ingick trådlöst bredband i priset (280:-/natt) det kan ju vara kul att veta till en annan gång. Vi har ju varken dator eller el i båten. Till nästa år måste jag ordna så vi kan nyttja elanslutningarna i gästhamnarna. Om inte annat så för att kunna hålla kylen igång. Att kunna ladda mobiltelefoner är inte heller så dumt.

God vind och solig himmel. Segling som bäst!

Lång skön frukost i solig sittbrunn. (Kanske vi tog det litet väl lugnt.)

Planen för dagen var tidigare att gå ut till Arholma, men väderprognoserna föreslog att vi nog skulle ta oss hemåt så snart som möjligt. Ända till Herräng idag skulle inte gå, men Elmsta vid Väddö kanal verkade realistiskt.

 Det blev lång, men också riktigt härlig segling. Sydlig vind, i början litet klen, men sedan vi kommit ut ordentligt och fått öppningar mellan öarna fick kvi god fart. Solsken gjorde inte livet sämre.

När vi efter några timmars segling hade kommit en bit upp i Björköfjärden, och närmade oss Väddö kanal, började det kännas som att det var mer sjö än vind, dock, så vi brände litet diesel och kom så småningom till Bagghusbron i alldeles rätt tid för öppning. Strax efter att vi passerat bron lade inombordarens ena cylinder av. Märkligt, på ner vägen var det just i kanalen som motorkracklet började... Vi gick vidare för vad som verkligen var halv maskin.

Precis när vi kunde se signalljusen på Elmstabron ringde min mobil. Det var brovakten som undrade var vi höll hus. Vi skulle missa öppning av bron! Det skulle betyda en timmes väntetid - och fånigt nog 5 minuter från gästhamnen där vi tänkt stanna för kvällen! Jag förklarade att vi strax skulle bli synliga från brovaktens håll, och att vi hade motorproblem som gjorde att vi dröjt. "Ja, sånt kan ju hända" svarade brovakten "kör på bara, så öppnar jag!" Stort tack till den snälla brovakten!

I gästhamnen, som visade sig vara stängd för säsongen - vilket inte betydde något värre än att vi kunde ligga där gratis - låg bara en båt, och vi kunde glida in i generöst tilltaget utrymme mellan Y-bommarna.

Solen har gått ner vid Elmsta gästhamn