Och vad pratar en vuxen man och hans synnerligen vuxne son om när de i fyra dagar befinner sig med varandra som enda sällskap på det begränsade utrymme som en 30 fots segelbåt utgör? Talar de om livets mysterier, om vad de egentligen vill med sina liv och hur det har blivit, om kärlekens villkor och dödens ofrånkomlighet, om krig och fred och politik, om konstens nödvändighet och…
Nej, inte alls. De färdas tillsammans, de delar och hjälps åt med de praktiska bestyr det innebär: läsa sjökort, välja bästa väg att gå, spana efter prickar, farledsmärken och andra hållpunkter. De talar om det som är här och nu, om det som händer under färden, om hur vinden avtar eller vrider, om att ta en folköl att släcka törsten med, och att en whisky sitter fint när man lagt till för kvällen, och om det ovanliga i att man träffar på en ko när man är ute och seglar…
Finns något mer att begära? Att färdas tillsammans. Tillsammans. Skulle inte det vara fullt tillräckligt för ett människohjärta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar