Flottsund-Sigtuna, Lördag 7 augusti

Frida, väl framme i Herräng

Sjösättning av Frida med nyreparerat roder i Flottsund klockan 9 på morgonen. Jag är uppe vid 5, packar det sista och baxar upp gummijollen på biltaket. Hämtar Daniel klockan 8, så svänger vi förbi och plockar upp Johannes innan vi kör ut till Flottsund. Johannes och jag ska ge oss iväg genom Mälaren ut till Stockholm och sedan vidare ut i skärgården och upp mot slutmålet Herräng, där Frida har sin plats.

Frida är uppställd med masten på. På grund av roderhaveri blev vi tvungna att ta upp henne strax efter sjösättning. Det var ett bök att få upp henne så, men Allan som skötte kranen ville inte vänta på att vi skulle masta av. Den omvända proceduren visar sig ungefär lika bökigt och tidskrävande. Det skulle ha sparat tid att masta av och på, som kranskötare Kjell litet syrligt påpekar. Jag skyller på Allan.

Frida äntligen i sjön, Daniel drar med bilen, jag och Johannes stuvar packningen i Frida. Väl klara är det dags att köra igång dieselmotorn och töffa iväg! Naturligtvis vägrar motorn starta. Den gick så bra i våras efter hela vinteruppehållet. Nu har den stått i drygt två månader och vägrar att ens hosta till det minsta. Vi tömmer båda batterierna. Jag hittar ett eluttag bredvid kranen och kopplar i batteriladdare och tar ström till startmotorn direkt från den, pillar förstrött på olika kranar, rattar och reglage i hopp om att råka komma åt någonting… men, nej. Det har nu hunnit bli mitt på dagen och till råga på eländet drar regnet, som vi hade räknat med att hinna åka ifrån, in över oss.

Dags att ge upp? Nej då. Johannes undrar om det inte finns något sätt att montera aktersnurran, som ju egentligen är till gummibåten, på Frida istället. En plan börjar ta form. Den uppfällda stegen till badplattformen i aktern… skulle det kunna fungera? En vänlig man som pysslar med sin båt alldeles intill ger oss ett par kraftiga brädbitar och lånar oss en borrmaskin. Jag lyckas med ett kraftigt rep fästa en brädlapp i badstegen, och snurran går precis att hänga på!

Inte ens en 2 cylindrig 16 hästkrafters dieselmaskin av folkhemskt ursprung ger mycket mer än 5 knop, så vad kan vi hamna på för marschfart med 5 kinesiska hk aktersnurra? Nåja, vi har ju ändå tänkt oss att huvudsakligen segla, så vi ger oss (någorlunda) glatt iväg, även om vi kunnat konstatera att seglingsvindarna verkar som bortblåsta.

Så småningom närmar vi oss i alla fall Erikssundsbron. Det var här jag, med ett klantigt backslag, kvaddade rodret på Frida när vi satte iväg i Kristi himmelsfärdshelgen. Den gången, efter att ha nästan ha kört rätt upp i den trädgård som ligger bredvid bron, och så när krokat av oss Daniel, som stod i fören, på de trädgrenar som sträckte sig ut över ån, tog vi oss backande igenom, eftersom Frida inte hade någon styrsel alls framåt, och jag inte förstod att det var roderhaveri det handlade om, och att vi inte hade annat att göra än att ringa efter assistans och bärgning. Vi skämtar om att brovakten kommer att kvida när han ser oss: ”Neeej, nu kommer de igen! Vad ska de ställa till med den här gången?”

Det ligger en segelbåt före oss och väntar på broöppning. Vi lägger i ankaret i aktern och låter Fridas för nästan sniffa på de framförvarandes jolle. Mannen på segelbåten pysslar med sin utombordare, som inte verkar vilja gå helt jämnt. Jag stänger av vår snurra. Han frågar om jag vet ifall det är vi eller de nedströms bron som har företräde. Jag har ingen aning, men säger litet självklart att ”vi ser väl när vi får grönt ljus” (helt fel får jag senare lära mig av brovakten vid Baggehusbron över Väddö kanal).

Brovakten fäller bommarna och börjar öppningen. Mannen framför tar upp ankaret, får snurran att puttra hyfsat jämnt och glider långsamt genom broöppningen. Jag rycker igång vår kinasnurra, tar upp ankaret, lägger i växeln och drar på gasen. Tvärstopp på snurran. Vad i…? Ett av repen som gummijollen jollrar efter i har snott sig runt propelleraxeln och dragits fast med en kraft av 5 hk…! Ner med ankaret igen. Hoppa ner i gummibåten för att kunna komma åt propellern. Det är inte kallt i vattnet, tack och lov. Det provisoriska motorfästet tillåter inte att snurran tiltas upp så att man får propellern över vattenytan, så det blir att kavla upp ärmarna och försöka jobba där nere. Repet verkar gå ett par varv runt axeln, och det sitter fast utav bara helvete. Jag börjar lossa sprinten som håller fast propellern på axeln, men kommer fram till att det nog inte är en så bra idé trots allt, med tanke på att ifall jag tappar någon liten detalj, så är den fullkomligt förlorad. Och då får Peder från Sjöassistans komma och hämta oss en gång till.

Efter litet ruckande och vridande och slitande lyckas jag i alla fall och till sist få loss repet, och vi kan bara konstatera att där har ytterligare en dyrbar timme av den här dagen gått. Vi hade ursprungligen tänkt ta oss till Stockholm och ligga i Navishamnen på Djurgården, men det blir nog till att sikta på Sigtuna.

Vi har ytterligare ett problem att lösa. De ursprungliga förutsättningarna var ju att vi hade en fungerande inombordsmotor. En diesel. Alltså har vi 40 liter diesel med oss. Utombordaren var bara tänkt till jollen. Förutom vad som finns i snurrans tank är en femlitersdunk allt vi har med oss av bensin. Någonstans efter vägen – och det ganska snart – måste vi lösa det problemet också. Syster Maria bor i Märsta, inte så långt från Sigtuna… tänk om hon skulle ha möjlighet att köpa en tiolitersdunk, fylla med bensin och köra ut till gästhamnen i Sigtuna! Det är bara det att jag vet att hon är på semester i S:t Petersburg. Men systerdotter Elin kanske har tillgång till Marias bil? Nej visar det sig. Men hade hon kunnat skulle hon gärna hjälpt oss.

Nåja, vi anländer Sigtuna framåt sjutiden på kvällen, utan att egentligen ha seglat alls. Vi är både trötta och hungriga och det har regnat mest hela dagen, men det är i alla fall varmt i luften. Vi frågar efter närmsta bensinmack. Å, det är långt dit, och det är bara en betalstation. Ingen butik som man kan köpa bensindunkar och andra nödvändigheter i, får vi veta av hamnvärden. I Stäket, litet längre ner mot Stockholm, finns en sjömack med butik, så om vi tar oss dit kan vi säkert få tag i både dunk och bensin.

Gästhamnen Sigtuna om natten

Vi låter bensinfrågan vila tillsvidare, orkar inte tänka, inte fatta några beslut, äter pasta med stekt marinerad tofu och litet grönsaksfräs, delar på en flaska rödvin och gör kväll. Regnet vräker ner, och nästa dag påstår Johannes att det har varit ett präktigt åskväder under natten. Själv har jag inte märkt någonting alls av det.