Herräng, onsdag 25 augusti

Helena vid Yrsas roder, tidigare i sommar

Åker ut till Herräng för att städa litet i båtarna, så här mot slutet av semestern. Det har inte blivit så mycket till båtliv den här sommaren, som jag hade tänkt mig och hoppats på. Men ändå: en dryg vecka, visserligen på Rävsten med hyrd stuga, men ändå per Yrsa, och med ett par båtutflykter. Petra och jag gjorde ju en tur till Öregrund, och sedan en vända ut mot Stregelsundet och tillbaka tillsammans med Helena.

På hemväg från Rävsten gjorde Petra och jag vår vanliga omväg för en natt i Grisslehamn, innan vi seglade Yrsa hem till Herräng. Senare under semestern gjorde jag Uppsala-Sigtuna-Stockholm-Furusund-Herräng tillsammans med Johannes. Då med Frida. Och så sent som för en dryg vecka sedan var Petra och jag ute några dagar med Frida, även om vädret var så bedrövligt att vi bara tog oss till Grisslehamn och sedan tillbaka.

Sammanlagt handlar det faktiskt om två veckor av båtliv. Och det kanske är vad man kan begära av en sommar och semester. Så jag är rätt tillfreds trots allt. Och hur det än är: trots litet sorg över att säsongen snart är slut känner jag mig lycklig bara över att vistas i båten och veta att jag ska stanna här till i morgon. (OK. Jag vet att många seglare/båtmänniskor skulle säga att säsongen sträcker sig långt in i oktober, men jag har andra projekt och förehavanden att ta itu med, så den här hösten blir det nog inte mer, i alla fall.)

Jag har handlat litet på vägen, så att jag har till lunch/middag idag och till frukost i morgon. Jag är hungrig när jag kommer fram, så jag sätter fart på Fridas kök så fort jag hämtat en dunk färskvatten. Medan pastavatten kokar upp plockar jag ihop grejor som jag tycker jag lika gärna kan ta hem nu. Konstaterar till min belåtenhet att det finns några glas rödvin kvar i boxen sedan sist. Eftermiddagen och kvällen tillbringas i sittbrunnen – under kapellet, för det är litet blåsigt och  då och då kommer en och annan regnskur dragande över mig.

En – vad jag tror är – trut i ungdomens spräckliga klädedräkt, spatserar omkring på motsatta bryggan. Jag såg en gubbe som metade abborre där, tidigare under dagen och han verkar ha lämnat litet fiskrens, för det är någonting truten är väldigt intresserad av, och som han försvarar mot både måsar och kråkor. Så småningom ignorerar han kråkorna. Kanske för att fiskrenset tagit slut, och det inte finns mer att försvara...

Mot kvällen klarnar det upp något, men dramatiska molnformationer tornar upp sig i nordväst. Man undrar vad de kan betyda. Och i motsatta väderstrecket skapar regnbågen en färgglad gata från marken upp i mulenheten. Eller tvärtom om man så vill.

Radion

Mitt sällskap den här lilla turen är en deckare och radion som står på P3. Det är säsongspremiär på Mammas nya kille som jag tycker är bland det sanslöst roligaste man kan höra på radio i dessa de yttersta av dagar. Lyckas inte pricka in det så ofta jag skulle önska, men när det väl blir av är det snudd på en liten högstidsstund. (Men det finns ju webbradio!) Den här gången vill i alla fall bl a Hans Melange bli smutskastad. Annars är vardagshjälten Thunder och Folklivsfanatikern Job Andersson stora favoriter. Och Shanti, och... nej, det går inte att favorisera några ur personaget, det är hela galleriet i sig som gör det, på något vis.

Sträckläser deckaren som inte är någon höjdare, men tillräckligt bra, och blir klar med de sista sidorna precis innan det har blivit för mörkt för att läsa. Vet inte när jag sist hade tid och ro att sitta och läsa en bok från den första sidan till den sista. Det känns bra. Senare i veckan ska jag ta itu med nya favoritförfattaren PO Enquist: Kapten Nemos Bibliotek, som oförhappandes dök upp vid hyllstädning här om dagen.

Nu är det inte så mycket att göra, mer än att krypa ner i sovsäcken. Mörkret har lagt sig. Radion får stå på. P3 Live med Hammerfall. Borde lyssna mer på metal. Även om det kanske inte gäller just Hammerfall, så är metal en av de mer innovativa och intressanta genrerna, inser jag varje gång jag råkar på den.