Herräng, måndag 16 augusti

När vi vaknar efter en god natts sömn har vinden inte avtagit nämnvärt. Den stadiga vinden kanske har minskat, men det har blivit byigare, och när byarna tar i är de desto hårdare. Vi bestämmer oss för att ligga kvar i Herräng tillsvidare, och hoppas att vinden avtar under dagen. Då hinner Petra också orientera sig och göras sig hemmastadd på Frida. Hon har ju faktiskt inte sett henne, trots att vi ägt henne i 8-9 månader.

Modern bekvämlighet från biltema

Frida har vi utrustat med en liten kemtoalett, så blir vi mindre beroende av att gästhamnarnas toaletter som inte alltid är så lätta för Petra att ta sig till. D.v.s utan assistans med exempelvis transport per gummijollen tar hon sig helt enkelt inte dit.

Det är rätt trångt och litet bökigt att klämma in sig i toa-skrubben, och Petra slår huvudet i dörrpostens överkant i stort sett varje gång, men det är i alla fall en stor förbättring att alls ha en toa på båten.

Som den uppmärksamme kan se på bilden har jag ännu inte kopplat handfatets vare sig till- eller avlopp. Det finns mycket kvar att bekanta sig med och förstå hur det är tänkt att det ska fungera. Man får ta litet i taget.

Jag får naturligtvis senare annat besvär, med tömning av toalettanken, men det ska väl inte behövas så ofta hoppas jag. 20 liter tar väl litet tid att fylla, tänker jag utan att ta med i beräkningen att även spolvatten ska ingå i de litrarna. Själv väljer jag i alla fall promenaden längs bryggan till toaletterna när behoven kallar på.

Dagens lunch: pasta med bönor i tomatsås och stekt haloumi. Gott i all sin enkelhet.

Petra i väntan på seglingsbart väder

Eftersom vi verkar bli kvar i Herräng svänger jag i väg till butiken ”Kuggen” för att handla något gott att ha till litet rödvin ikväll. Träffar ett trevligt par från Storvreta på bryggan. De önskar mig lycka till, och säger att de försökte handla på "Kuggen" för någon vecka sedan, men att det inte fanns mycket mer än chokladkakor. Så illa kan det väl inte vara tänker jag. Men det är verkligen inte mycket de har att välja på, visar det sig när jag kommer dit. Lyckas i alla fall hitta digestivekex, färdigskivad ost och någon sorts mjukost med grönmögelostsmak. På kvällen smakar det i gott tillsammans med rödvinet.

Petra i skrivartagen

Fastän det kan tyckas att inte mycket händer går tiden i alla fall fort. Vi har mycket att prata om, Petra har böcker att läsa och kommer också i gång litet med skrivande, medan jag har en hel del att pyssla och fixa med. Inte minst ska utombordaren som jag och Johannes hängde på Frida för ett par veckor sedan flyttas till gummijollen, och den som sitter Yrsa flyttas till Fridas provisoriska fäste. Ett riktigt bökigt projet. Utombordare är tunga (c:a 30 kg) och bängliga att hantera. P.g.a Fridas akterpulpit måste jag dessutom göra allt jobb från gummijollen, som gungar ordentligt i vågorna.

Jag bänglar med snurran

Att flytta snurran från Frida till gummijollen är relativt lätt ändå. Att montera snurran från Yrsa svettigt, bökigt, tungt, slitsamt, tidskrävande, utmattade. Gummibåten utgör inte precis fast mark under fötterna. Den guppar omkring i vågorna, och trots att jag försökt angöra den i båda ändar svänger den litet hit och dit. Då och då kör det förbi en motorbåt i öppningen mellan bryggorna. När svallvågorna kommer in måste jag tillfälligt avbryta, för att bara hålla fast mig och motorn så att ingen av oss (troligast motorn, då) trillar i sjön. Inte blir slutresultatet särskilt bra heller. Men jag tror inte vi kommer att tappa motorn, i alla fall.

Och så vill jag ju försäkra mig om att inombordaren startar igen.Slår på tändningen, öppnar dekompressionsventilerna, trycker på startknappen och låter startmomorn få upp varvtalet. Viker ner ena dekompressionshandtaget och förväntar mig att få tändning på cylindern. Ingenting händer. Jag gör ytterligare några fruktlösa försök innan jag tar en paus och funderar en aning. Javisst,ja. Man ska visst ge gas också! Ställer gasreglaget i mittenläget och försöker igen, och motorn dunkar igång, med först den ena cylindern och sedan den andra så som den ska.

Jag har dragit ur batterierna rejält, men solcellerna fixar säkert det till i morgon. Ja, i morgon... vad gör vi i morgon om inte vädret bättrar sig? I såfall går vi för motor till Grisslehamn. Så att åtminstone nånting händer.