Grisslehamn - Herräng, torsdag 19 augusti

När vi vaknar på morgonen ser vi att molntäcket har lättat och det verkar som att regnet dragit bort. Skönt. Får vi litet vind också, idag, så är det ännu bättre. Vi kastar fram tanken att åka vidare, men är rätt överens om att vi behöver ladda om. Vi behöver torra kläder och vi behöver lägga upp ett nytt matförråd, och inte minst behöver vi mental omladdning, så vi bestämmer oss snabbt för att det är åter till Herräng som gäller.

Frida i ensamt majestät i gästhamnen

De få båtar (Bavarian och Vindön) som legat i gästhamnen jämte oss ger sig iväg redan på tidiga förmiddagen. Själva vi tar vi det lugnt och ger oss inte av förrän efter lunch. Vinden är måttlig till frisk nordostlig och vi ska ungefär åt nordväst, så det bör kunna bli fin segling idag, i alla fall.

Dieselmotorn startar hyfsat snällt. (Jag kommer ihåg att ge litet gas, den här gången.) Det har kommit in ett par segelbåtar nu, men vi har fortfarande nästan hela bryggan för oss själva, så det är lätt att lägga ut. Bara att göra loss i aktern och låta vinden lägga Frida med nosen utåt längs med bryggan, lossa i fören, trycka ifrån en aning, lägga i växeln och ge gas, så puttrar vi iväg. Högst behagligt.

Petra vid rodret sedan vi satt segel

Vi kan sätta segel nästan så fort vi kommit ut ur hamnen. Det är bara en liten kobbe, direkt i utfarten man bör passera, för får man möte där kan det bli aningen trångt.

Äntligen får vi segla Frida en stund, men jag bryr mig inte om att sätta storseglet. Det blåser tillräckligt för att vi ska gå fint för bara genuan. (Det här med genua som försegel är ju också en nyhet för oss, så det är litet kul med den i sig.)

Strax före Herräng tar jag ner seglet och så töffar vi in i marinan. Det är som tidigare sagt trångt mellan bryggorna, och jag lyckas inte tråckla in Frida i rätt fålla, men ganska hyfsat, behöver bara springa fram i fören och ta emot med båtshaken i änden på bommen.

Båtshaken gick tvärt av

Båtshaken går naturligtvis tvärt av och vi fortsätter in i fel fålla, rätt mot aktern på en ruffad motorbåt två platser nedanför Fridas. Jag lyckas i alla fall hålla emot med den stump av båtshaken jag har kvar, och undvika de flesta tänkbara katastrofscenarier, så det ordnar sig. Sedan kan jag hoppa över till Yrsa som ju ligger precis bredvid Fridas rätta plats, vrida in Fridas nos så att hon kommer rätt, och dra in henne mellan rätt bommar. Det ser säkert inte särdeles vant och proffsigt ut, men så är jag ju inte van och proffsig heller. Och fjärran vore det mig att förställa mig på något minsta vis.